Tranan bär ljus i säng – Jönköpings läns museum

Tranan bär ljus i säng

Publicerat: 20 feb, 2020

När den mörka vintern börjar gå mot sitt slut längtar många av oss efter vår, värme och ljus. Med vårljuset kommer också flyttfåglarna tillbaka till våra trakter. En av vårens pampiga fåglar är tranan med höga ben, långa hals och näbb. Kring tranans återkomst från söder fanns förr en rad seder och folkliga föreställningar.

I äldre tider levde människorna nära naturen. Årets sysslor följde naturens växlingar, och dygnets rytm med ljus och mörker. Tiden vid vårfrudagen, Jungfru Marie bebådelsedag, den 25 mars, när dag och natt är ungefär lika långa, ansågs förr vara tidpunkt för tranans ankomst till Småland. Vinterns olika sysslor skulle då vara avslutade. Nu skulle man inte längre arbeta inomhus vid brasans sken eller tända ljus. När det var läggdags fanns ännu något av dagsljuset kvar. ”Tranan bär ljus i säng” var förr ett talesätt i södra Sverige. Med det menades att när tranan kom åter skulle man inte längre tända ljus om kvällen. Ljus av talg eller vax var en vara man inte skulle slösa med.

Seder på vårfrudagens kväll

På vårfrudagen (tranedagen) var det viktigt för barnen att komma kvickt i säng. Då kunde tranan komma med gotter och karameller till dem som varit snälla. ”Stygga” barn sades istället kunna få smisk av björkriset. Kanske var detta en pedagogiskt sed för att få barnen i säng när det fortfarande var ljust ute, för att skapa en god vana för den ljusa årstiden. I Småland var det viktigt att veden var inkörd innan tranan kom. Annars kunde fågeln smutsa på den, och veden skulle sedan inte brinna. Seden att ”springa trana” innebar att man på vårfrukvällen sprang barfota utomhus en viss sträcka eller ett visst antal varv runt stugan eller gårdens ägor. På så vis skulle man få god skörd och hälsa under året, eller bara härda fötterna för att inte få ont i dem under sommarhalvåret.

Dannäsljusstaken

I länsmuseets samling finns en annorlunda ljusstake som knyter an till uttrycket ”Tranan bär ljus i säng”. Det är den så kallade Dannässljusstaken av trä med sju armar av böjd järntråd och rikt dekorerad med stiliserade blad, blomformationer, kläppen, kors, ankare och hjärta. Den är också prydd med två tranor av klippt plåt. Ursprungligen var den även dekorerad med en flygande trana av plåt hängande under den mittersta ljusarmen.

Dannäsljusstaken är tillverkad av Sven August Andersson Pohl (1859-1934). Han var anställd som knekt nr 36 vid sjunde kompaniet, Jönköpings regemente, och bodde med sin familj på rotetorpet Fällan i Dannäs socken. Ljusstaken tillverkade han i slutet av 1800-talet. Sven Augusts döttrar har berättat att ljusstaken togs fram till jul och ställdes på bordet i finrummet.

Det finns uppgifter att ljusstaken visades i Dannäs kyrka vid jultid. När Jönköpings läns hemslöjdsförening anordnade en hemslöjdsutställning i Jönköping 1913 ställdes Sven August Pohls ljusstake ut. Museet köpte sedan ljusstaken till sin samling 1913 för 25 kr. Sven Augusts ljusstake har blivit kopierad i stor mängd som ”Smålandsljusstaken”, men med förenklad form och målad med annan färgsättning. Nu under våren visas länsmuseets unika ljusstake i entréhallen. Välkommen att se den!

 

Lästips:

Bringéus Nils Arvid (1981). Årets festseder. 2., rev. Och utök. Uppl. Stockholm.
Claesson, Anna Maria (1992). Klimatet är hårt. Småländska kulturbilder 1992. Jönköpings läns museum.
Tillhagen, Carl-Herman (1978). Fåglarna i folktron. Stockholm.
Schön, Ebbe (1989). Folktrons år: gammalt skrock kring årsfester, märkesdagar och fruktbarhet. Stockholm.

Bilder

Dannäsljustaken var ursprungligen dekorerad med en flygande trana av plåt hängande under den mittersta ljusarmen. Foto från Dannäs kyrka 1913.
Affisch för hemslöjdsutställning i Jönköping 1913. Jönköpings läns hemslöjdsförenings arkiv i Jönköpings läns folkrörelsearkiv.
Trana av klippt plåt. Detalj från Dannäsljusstaken.