Vikingatida lämningar vid Visingsborg

Oväntade fynd vid Visingsborg – spår från vikingatid under slottsruinen

Det hör inte till vanligheten att vi får vara med och gräva vid Visingsborgs slott. Hösten 2024 fick vi chansen att göra det. 

Inledning + myntfyndet våren 2024

Under våren 2024 hamnade Visingsö i blickfånget tack vare den stora myntskatt som mina kollegor påträffade på Brahekyrkogården. En ung man, som hade dött omkring år 1160, hade fått med sig omkring 180 medeltida silvermynt i graven. Så kallad brakteater. Uppståndelsen blev stor, bland annat eftersom vissa av mynten tidigare var okända för forskarvärlden. Tryck på länken för att läsa mer om silverfyndet.

Åter till Visingsborg (hösten 2024)

Under hösten samma år genomförde vi ytterligare undersökningar på Visingsö, där ett speciellt mynt överraskade oss. Platsen den här gången var området precis framför (söder om) Visingsborgs slottsruin, en halv kilometer öster om Brahekyrkan. Normalt är detta ingen plats vi får vara med och gräva på eftersom området är en skyddad fornlämning. Nu skulle vi övervaka arbetet när man anlade ett dräneringsdike och en stenkista. Diket var smalt, endast 50 centimeter brett och omkring 12 meter långt, och det mynnade ut i ett schakt där man anlade stenkistan. Måtten på detta var omkring 3,8 x 2 meter. Det var med andra ord inget stort schakt men det innehöll en stor mängd information skulle det visa sig.

Slottet

Visingsborgs slott på Visingsö, som ligger ungefär mitt på öns östra sida, började Per Brahe den äldre bygga år 1567. Från början uppförde han den västra längan i det som senare blev en fyrlängad slottsanläggning med vallgravar och bastioner.

Efter Greve Pers död år 1590 blev sonen Magnus Brahe ny greve. Under hans tid tillkom den södra längan samt en länga i öster. Magnus Brahe lät också riva större delen av den medeltida Ströja kyrka för att uppföra Brahekyrkan.

När Magnus Brahe avled år 1633 tog brorsonen Per Brahe den yngre över grevskapet. Under hans tid färdigställde man Visingsborgs slott genom att bygga den norra längan och bygga på den östra. Det var också under Per Brahe den yngres tid som Grevskapet Visingsborg hade sina verkliga glansdagar, och han kom att inneha grevetiteln i närmare femtio år.

Per Brahe den yngre satte en stark prägel på Visingsö genom att bland annat anlägga en hamn, trädgårdar och ett boktryckeri. Han bidrog även till den rikt dekorerade interiören i Brahekyrkan.

Per Brahe den yngre dog år 1680 och kort därefter drog Kronan in grevskapet i samband med Karl XI:s reduktion.

Mellan åren 1715 och 1718 använde man slottet som fånganläggning för krigsfångar från Stora nordiska kriget, där de flesta var ryssar. I slutet av december år 1718 brann slottet och det som idag återstår är ruinen av den södra längan. Av de övriga längorna återstår endast överväxta ruinhögar.

Själva undersökningen (schaktet)

Dräneringsdiket behövde vara ungefär 60 cm djupt och i botten av diket nådde vi inte orörd mark. Av allt att döma har man höjt den ursprungliga marknivån som slottet står på, och man använde sannolikt material från vallgravarna till detta. Jordlagren från dikesgrävningen innehöll stora mängder djurben och hör troligen till slottets brukningstid, det vill säga 1600-talet och tidigt 1700-tal.

Fynden i marken

Schaktet där man skulle gräva ner stenkistan behövde vara djupare, omkring 1,5 meter. Där framkom lämningar som var äldre än slottet. Mot botten av schaktet var det första som utmärkte sig en stenläggning med knytnävsstora stenar som var lagda tätt intill varandra. Det dök också upp rester efter en härd (eldstad). Med hjälp av metalldetektor hittade vi också flera fynd, närmare bestämt en kniv, en pilspets, två nitar, ett beslag och ett litet silvermynt. Utöver detta kom djurben som var både brända och obrända. Det är ovanligt mycket för ett sådant litet schakt. Kniven kom från ett lager något högre upp och kan därmed vara yngre men övriga fynd hör troligen till samma tid.

Själva arbetsinsatsen i fält tog lite mer än en dag och med oss tillbaka till museet hade vi, förutom fynden, även ett jordprov och dateringsprover som skulle analyseras.

Myntet och dateringen

Bilder på myntet skickade vi till Kenneth Jonsson, professor emeritus i numismatik vid Stockholms universitet, och han återkom snart och meddelande att myntet präglats i nuvarande Tyskland någon gång mellan 1015 och 1030, under den tysk-romerske kejsaren Heinrich II (som var kung från år 1002 och kejsare mellan åren 1014 och 1024). Myntet var alltså vikingatida!

Analyser och resultat

När vi flera månader senare fick tillbaka dateringsresultaten från härden hade den datering till ungefär samma tid, mellan år 1028-1165 e.Kr. Makrofossilanalysen från stenläggningen innehöll skalkorn, råg, skräppa, starr och möjligen vitsenap. Korn och råg var vanliga under vikingatid och medeltid, men den något osäkra vitsenapen kopplar man främst till medeltid och trädgårdsodling i urbana miljöer. Skräppa och starr kan indikera en gårdsmiljö.

Tolkning – vad fanns här innan?

Med dessa resultat undrar vi förstås vad som fanns på platsen innan man anlade borgen. Fynden i detta lilla schakt antyder att det kan har funnits någon form av gård på platsen. Den hör till Visingsös mycket spännande järnålder. Den förtjänar ett eget blogginlägg, men vi lyfter här några detaljer som antyder vilken speciell plats Visingsö var under den här tiden.

Visingsö under järnåldern

Många känner säkert till gravfälten på Visingsö, där de tre största är Norra, Mellersta och Södra gravfältet. Här finns gravar som sträcker sig från äldre till yngre järnålder. Majoriteten hör dock till yngre järnålder och består framför allt av gravhögar och fyllda stensättningar. Flera av gravarna är undersökta, bland annat i början av 1900-talet då omkring 80 gravar på norra gravfältet grävdes ut. Av fyndmaterialet att döma har dessa en i huvudsak vikingatida datering. Det finns flera indikationer som pekar mot något av ett maktcentrum på Visingsö under yngre järnålder.

Brahekyrkan

Vid undersökningar i och utanför Brahekyrkan har flera intressanta fynd gjorts. En gavelhäll, hörande till en så kallad Eskilstunakista påträffades på kyrkogården. Denna lämningstyp hör till övergången mellan vikingatid och medeltid, omkring 1000/1100-tal och kopplas till ett övre samhällsskikt. Vid undersökningar som gjordes inne i kyrkan har två guldgubbar påträffats. Detta är ett för Småland ovanligt fynd som består av ett litet guldbleck med ett präglat motiv av en eller två människoliknande figurer. De hittas många gånger i anslutning till en storgård och bör kopplas till en maktelit, en vanlig datering för dem är 500-700-talen. Mer om guldgubbar kan läsas i ett blogginlägg här. Något senare, under 1100- och 1200-talet har den begynnande svenska kungamakten haft sin hemvist, på Näs borg, på öns södra udde.

Platsen där Visingsborg anlades valdes sannolikt av strategiska skäl. Den låg högt i landskapet redan innan borggården byggdes på och låg nära vattnet. En sådan placering var eftertraktad även under järnåldern och därför är det spännande att tänka var en möjlig storgård skulle ha kunnat legat. Kanske på samma plats där vi har Visingsborg idag.

Vill du veta mer? Tryck här.

Texten är skriven av Lotten Haglund, Arkeolog på Jönköpings läns museum.