Vad händer med silverfyndet från Visingsö?

Det har varit mycket uppståndelse kring fyndet av de cirka 170 brakteater som gjordes på Visingsö i mitten av mars. Än är vi bara i uppstarten av efterarbetet, men för att möta intresset berättar vi här mer om vad som har hänt och vad som kommer att hända framöver.

Först lite om grävningen i stort, för det var inte bara silvermynt vi fann under vår schaktningsövervakning vid Brahekyrkan. I schakten där ledningarna skulle läggas ned låg ytterligare 24 gravar och mer än 20 härdar, det vill säga förhistoriska eldstäder. De flesta av både gravarna och härdarna låg norr om kyrkomuren, mot sockenstugan till.

När det gäller härdarna var det ingen överraskning för oss att de dök upp, eftersom vi har grävt i området tidigare och redan då insåg att det har varit stor aktivitet på platsen under lång tid. Vid den undersökning som gjordes 2005 daterades tre av eldstäderna till tiden 50–400 e.Kr. vilket är romersk järnålder. De härdar som undersöktes nu i mars 2024 är av samma typ och är inte daterade ännu, men det är ingen vild gissning att de flesta är från samma tid, det vill säga äldre järnålder.

Kristina rensar fram en förhistorisk härd som ligger alldeles intill en grav.

Ytterligare gravar hittade

Vad som däremot var mer överraskade var att det utanför kyrkomuren, drygt 30 meter norr om både den medeltida Ströja- och senare tiders Brahekyrka, låg drygt 20 gravar. När den första graven dök upp i schaktet trodde vi att det var en grav efter någon som inte fick begravas i vigd jord, det vill säga inom kyrkomuren. Under delar av vår historia kunde någon som begått självmord inte få vad kyrkan benämnde som ”en hederlig begravning” och detsamma gällde för odöpta barn och grova brottslingar, men detta har tack och lov sedan länge ändrats. Det visade sig dock att det inte rörde sig om endast en grav, utan det kom många fler. Alla låg i samma riktning, väl anpassade efter varandra och på samma djup. Det rörde sig alltså om en organiserad gravplats, där de också bör ha haft en markering ovan jord. Vi hoppas kunna datera några av dessa gravar och få svar på om de är medeltida eller yngre.

Här ska också tilläggas att de allra flesta av gravarna har kunnat ligga kvar, utan att röras. Vår osteolog har bedömt dem på plats för att om möjligt se vilken ålder och kön den gravlagda haft. Ibland är det svårt eftersom vi sällan har hela skelettet framme, utan endast en del av kroppen. De som låg så högt att de skulle skadas av ledningarna, kommer att återbegravas och det görs av kyrkan. När vi gräver gravar behandlar vi dem med respekt och det gäller inte bara kristna utan även förhistoriska.

Numismatiker Kenneth Jonsson kommer att hjälpa oss med analysen av fyndet. Här pågår fotografering och registrering.

Analys och registrering

Av alla dessa gravar var det endast i en som den döde hade fått med sig silvermynt. De bör egentligen benämnas brakteater, vilket är namnet för dem som endast är präglade på en sida, mynt är däremot präglade på båda sidorna. Men bland de vi fann var också en handfull gotländska mynt, som alltså hade motiv på båda sidor. I början av april var Kenneth Jonsson, professor emeritus i numismatik vid Stockholms universitet, hos oss. Numismatik står för läran om mynt och sedlar. Med hans hjälp registrerade vi alla enskilda brakteater, vägde och fotograferade dem. Vikten är avgörande vid analysen av dessa medeltida brakteater/mynt. Anledningen till att vi fortfarande inte kan säga exakt hur många det är beror på att några sitter ihop och att det inte fullt ut går att avgöra om det är två eller tre.

Än är alltså det här arbetet endast i sin linda, nu börjar arbetet med att göra en analys och finna paralleller. Vi kan dock visa några närbilder från registreringen och observera att brakteaterna ännu inte är rengjorda:

Bland brakteaterna fanns denna, präglad i Sigtuna, där Knut Eriksson är avporträtterad. Foto: Kenneth Jonsson/Jönköpings läns museum

Samlingens mest förekommande motiv: ett kors med fyra punkter. Foto: Kenneth Jonsson/Jönköpings läns museum

En brakteattyp vars motiv inte har setts tidigare. Foto: Kenneth Jonsson/Jönköpings läns museum

Nu ska fyndet vidare till konservator, för att rengöras och där det är möjligt utan att skada dem, ta bort ärgningen som finns på vissa. Med konservatorns hjälp går det kanske också att separera några av de sammanpressade brakteaterna. Samtidigt fortgår rapportarbetet runt övriga gravar och härdar, men det kommer att ta flera månader innan allt detta är klart.

Mer information

Är du intresserad och vill läsa mer om det vi vet om platsen idag:

• Gullbrandsson, Robin (red). 2013 Grevar och bönders tempel. En bok om Brahekyrkan på Visingsö. Jönköpings läns museum.
• Jansson, Kristina. 2005. Gravplats en trappa ner. 
• Jansson, Kristina. 2009. Boplats och långhus – tusen år vid Brahekyrkan. 
• Ödeén, Anna. 2008. ”i Kyrkan, där stark svamp från söndag till söndag uppväxer”.

Anna Ödeén, arkeolog