Järnåldersgravfältet på Himlabackarna i Vetlanda

I ett par blogginlägg under 2019 presenterades ett röjningsröseområde och ett järnåldersgravfält på fastigheten Himlabackarna, norr om Vetlanda. Sedan dess har arbetet pågått med att sammanställa och tolka dokumentationen, provsvaren och fyndmaterialet från gravfältet, som undersöktes 2018. I mars 2020 blev utgrävningsrapporten färdig och här presenteras en sammanfattning av undersökningsresultaten.

Gravfältets utbredning

Det lilla gravfältet utmärkte sig i terrängen genom sitt krönläge på en uppstickande bergknalle. Att det fanns gravar på platsen var känt sedan tidigare, men inte riktigt hur många. För att ta reda på det gjorde länsmuseet en förundersökning hösten 2017. Den visade att det rörde sig om ett tiotal stenkretsar/rester efter stenkretsar.  Att det var svårt att bedöma antalet stenmonument, berodde på att gravfältet skadats i samband med sentida jordbruk. Det hade medfört att stenarna rubbats, spritts omkring och plockats bort. Endast en ca 7×5 meter stor domarring i norra delen av gravfältet var någorlunda oskadd, liksom en ca 4×2 meter stor rektangulär stenkrets i södra delen av gravfältet. Runt dessa låg de spridda resterna efter ytterligare sex eller sju sönderplöjda gravmonument.

Brandgravarna

När undersökningen av den ca 1 700 kvadratmeter stora ytan avslutades i oktober 2018, hade vi metalldetekterat, dokumenterat och grävt ut alla stenkretsarna och ytorna runt dem. Det resulterade i att en härd från 1000-1200-talen e.Kr hittades. Dessutom förhistoriska brandgravar av olika slag: fem brandgropar, fem benlager, fyra brandlager och två bengropar, samt en grav med ytligt liggande brända ben och några föremål. Brandgravarna innehöll material från gravbålet som kol och brända ben. Ibland innehöll de också föremål, exempelvis brandskadade dräktspännen som suttit i klädedräkten. Brända ben och föremål låg även utspridda över gravfältet.

Fyndmaterialet

Sammanlagt har ca 150 fynd registrerats från gravfältet. Det handlar om ornerade kamfragment, dekorerad keramik, närmare 20 järnknivar, järnbeslag, nio dräktspännen (fibulor) mestadels av brons, prydnadsknapp, prydnadsnitar, remändebeslag, bältesring, ringar av olika storlek och några små söljor – samtliga av brons. Dessutom hittades ett par järntenar, en järnsyl, nyckelfragment av järn, en malstenslöpare och några glaspärlor. Till de mer ovanliga fynden hörde ett 20-tal bärnstenspärlor samt en så kallad Knotenringe eller knoppring. Fynden av dessa antyder kontaktvägar österut, främst mot Kalmarkusten och Öland. I övrigt liknar gravformer och fynd andra stenkretsgravfält som undersökts i den nordvästra länsdelen.

Människorna på gravfältet

En analys av de brända benen i brandgravarna visar, att de endast innehållit ben från en individ och att de som begravts haft skiftande ålder. Ben från ett barn har konstaterats, men över lag är det vuxna eller äldre individer som begravts på gravfältet. Det har inte varit möjligt att bestämma kön utifrån de brända benen. Vissa av föremålen eller föremålskombinationerna skulle kunna peka på kvinnogravar, till exempel de många bärnstenspärlorna och knoppringen. Enstaka fibulor och bronsprydnaderna skulle möjligtvis kunna tyda på män.

Gravfältets ålder

Utifrån vissa föremål och de C14-daterade benen från brandgravarna, har en relativ kronologi kunnat skissas för gravfältet. Det verkar ha brukats under tidsperioden yngre romersk järnålder till och med tidig vendeltid, det vill säga tidsperioden ca 200-600-talen e. Kr. Gravfältet har troligen övergetts under loppet av 600-talet e. Kr., en tidsperiod som inneburit en agrar tillbakagång i bygden. Exakt när gravfältet skadades går inte att säga, men det troligaste är att det skett i samband med odling under tidsperioden 1600-1800-talen e. Kr.

Mer att läsa

Röjningsrösen och ett gravfält på Himlabackarna. Publicerat 2019-01-15.
Ett ovanligt fynd på Himlabackarna. Publicerat 2019-02-13.
Undersökningsrapporten Ett järnåldersgravfält på Himlabackarna av Kristina Jansson, rapportnummer 2019:47. Ladda ner från vårt rapportarkiv.