Ett ovanligt fynd på Himlabackarna

I ett tidigare inlägg berättade jag bland annat om undersökningarna av ett litet järnåldersgravfält norr om Vetlanda som vi undersökte hösten 2018. Det handlade om ett gravfält med ett tiotal stenkretsar där ett par av dem var bättre bevarade än de andra, en rektangulär stenkrets och en domarring. Inom gravfältet fanns också 17 brandgravar av olika slag, en härd och fynd av bland annat brända ben, ornerade benkamsfragment, keramikskärvor med dekor, ett 10-tal järnknivar, några fibulor (dräktspännen), diverse brons- och järnföremål, en malstenslöpare, ett par glaspärlor och ett 20-tal bärnstenspärlor. Det samlade intrycket utifrån gravformer, gravskick och föremål daterar gravfältet till 300-500-talen e.Kr.

En bronsring med sju knoppar
Med undantag för de lite mer ovanliga bärnstenspärlorna var fyndmaterialet inte unikt med tanke på var det hittades. Brända ben, knivar, fibulor, keramik, kamfragment samt diverse föremål av järn och brons kan sägas tillhöra det vanliga gravinventariet när det handlar om stenkretsar i länet, exempelvis domarringar. Men det fanns ett föremål som ”stack ut” i jämförelse med de övriga, bärnstenspärlorna inberäknade. Det var en så kallad ”Knotenringe” som hittades redan hösten innan när vi förundersökte gravfältet.

Inför förundersökningen 2017 hade länsmuseets arkeologer metalldetekterat området runt domarringen tillsammans med medlemmar ur Sveriges metallsökarförening (SMF). När ett av utslagen i själva domarringen undersöktes visade det sig vara en ca sex cm i ytterdiameter stor bronsring med sju knoppar. Något liknande föremål hade vi aldrig sett förut och det var för övrigt först när vi började leta paralleller i litteraturen som vi fick veta att denna slags ringar kallas för knotenringe på tyska och knoppring på svenska. Bronsringen var mycket välbevarad men liksom de flesta metallföremål som grävs upp behövde den konserveras. Tillsammans med andra fynd från gravfältet lämnade vi den till konservator Max Jahrehorn, OXIDER, i Kalmar. Efter konserveringen var det möjligt att studera knoppringen lite närmare. Den är gjuten och har sju knoppar på själva ringen: tre större och fyra mindre med indragen bas. Vid varje knopp finns dekorationsstreck. En av de stora knopparna har en brottyta täckt av vitmetall som liknar silver. Eventuellt kan det röra sig om spår efter något fastlött – kanske en ögla?

Vad är då detta för ett föremål och hur kommer det sig att den låg i en domarring utanför Vetlanda? En som forskat om knoppringar i Sverige är arkeologen Martin Rundkvist. I en artikel av honom i Fornvännen 91:1 från 1996 framgår att det finns olika typer av knoppringar, där den som hittades på Himlabackarna tillhör den vanligaste typen av de som hittats i Sverige. När artikeln skrevs var ett trettiotal kända men fler har hittats sedan dess. De har hittats på platser som Gotland, Småland, Skåne och Gotland. De allra flesta kommer dock från Öland vilket tyder på att både tillverkningen och användningen av dem var en öländsk specialitet. Liknande ringar finns också från bland annat Norge, Danmark, Finland, Tyskland och Ryssland. Ringarna dateras huvudsakligen till folkvandringstiden, det vill säga 400-500-talen e.Kr, och tolkas vanligtvis som amuletter. Det som talar för det är ett visst slitage som tyder på att ringen hängt och dinglat i en metallögla i en snodd eller rem fastsatt i ett bälte. Utifrån gravfynd på kontinenten tolkas amuletterna som möjliga fruktbarhetsamuletter burna av kvinnor. I de fall ringarna har nio knoppar skulle det till exempel kunna symbolisera havandeskapsmånaderna. Att det handlar om någon slags talmystik är uppenbart eftersom ringarna alltid har udda antal knoppar, liksom domarringarna som alltid har udda antal stenar. Om detta också är förklaringen till knoppringen i domarringen på Himlabackarna vet vi inte, men omöjligt är det inte.

Förutom Vetlandaringen har en likartad folkvandringstida vulstring hittats i vårt län, nämligen som fynd i en kvinnograv på ett gravfält i Ingarp, Höreda socken i Eksjö kommun. Den är också gjuten men större än Himlabacksringen, drygt åtta centimeter i ytterdiameter och dessutom uppsättningar av vulster istället för knoppar. Ingen liknande ring är känd från Sverige även om det finns vissa likheter med en ring från Halland. Därmed utgör Ingarpsringen en helt egen typ. Den har också tolkats som en amulett.