Almanackan som varade i evighet – Jönköpings läns museum
Runstav med ristade runor.

Almanackan som varade i evighet

Publicerat: 12 dec, 2014

Runstav med ristade runor.Under medeltiden och även långt senare hade svenska bönder runkalendrar eller kalenderstavar, som de räknade tiden efter. När runkalendern blev ett folkligt hjälpmedel infördes tecken och bilder för högtider och sedvänjor, till exempel en krona fanns för alla Mariadagar, en nyckel vid Per, ett dryckeshorn markerade julhelgen. Runstaven var en slags evighetskalender som kunde användas år från år, bara man kände till den ganska enkla metoden. Varje dag var utmärkt med en runa eller ett hack i kalenderstaven, och man fick noga hålla reda på hur söndagarna försköts år från år och när det var nymåne. Att kalendrarna var av trä hade en självklar orsak. Pergament eller längre fram i tiden papper var något sällsynt. Däremot fanns trä i överflöd och man kunde tälja sin egen runstav som också kunde användas som promenadkäpp.

Runstav med ristade runor.

Tiden juli- augusti på ena sidan av runstaven. Veckodagarna betecknas med de sju första runorna i ?runalfabetet?, Futharken. Det gällde att för varje år veta vilken av dessa runor som var söndag. I raden längst upp finns ?gyllentalen?, som man måste känna till för att veta när nymåne inträffar: systemet grundas på att nymåne alltid kommer på samma datum efter nitton år. I nedersta raden finns symboler för de fasta helgondagarna som till exempel kors och yxa står för Olof, 29 juli, eftersom helgonet dräptes med en yxa. Lars halstrades. Och därför finns ett halster på hans dag, 10 augusti. Marie himmelsfärd, 15 augusti, markeras med kors och krona, Bartolomeus symboliseras med kors och en kniv, eftersom han flåddes, 24 augusti.

Margaretha Engstedt, antikvarie

i Information


Kategorier

Kontaktuppgifter
Bild saknas.
Jönköpings läns museum

Informationsdisk