För 100 år sedan fylldes kanalen igen

Kanalstaden Jönköping – känns begreppet relevant? Fram tills för 100 år sedan hade staden ett utbyggt kanalsystem, men i samband med att kanalen då fylldes igen blossade en infekterad konflikt upp.

I Jönköping talade man länge om västra och östra kanalen. Med den västra avsåg man den som vi idag oftast kallar Hamnkanalen mellan Munksjön och Vättern. Östra kanalen var det kanalsystem som fram tills för 100 år sedan löpte genom stadsdelen Öster. Den grävdes ut strax efter att stadsbebyggelsen började etableras på Öster på 1620-talet. Bebyggelsen hade tidigare brett ut sig kring slottet, där Väster i dag är beläget.

Kanalen sträckte sig från Rocksjön, löpte mitt i det som vi i dag kallar Kanalgatan, vek av söderut vid Hovrättstorget så att den följde hovrättstomtens öst- och sydsida och mynnade slutligen ut i Munksjön. En stor skyddad hamn skapades där Östra torget nu ligger.

Karta från 1802 som visar kanelens och den inre hamnens läge.

Stank och stillastående vatten

Rocksjöns vattenytan ligger ungefär på samma nivå som Munksjöns och därför uppstod knappast någon genomströmning i kanalen. Vattnet blev därför stillastående. I kombination med att många orenligheter spolades ner i kanalen skapades problem. Kanalen blev kraftigt förorenad och illaluktande. I och kring vattnet samlades råttor och insekter.

För 200 år sedan – 1826 – påbörjades omfattande rensningsarbeten av kanalfåran. Samtidigt uppmanades ägare av fastigheter och kålgårdar utefter kanalen att på egen bekostnad förstärka kanalkanterna. Kanalens avgränsning bestod då i hög grad av nedslagna pålar. Ägarna uppmanades också att röja bort de träd – främst gamla pilar – som växte utefter kanalen eftersom nedfallande grenar och löv fyllde igen vattendraget. När rensningsarbetena pågått ett tag kom även en uppmaning att alla husägare utefter kanalen skulle ta bort det ”vattengräs” som växte i botten av kanalen. Staden rekommenderade att man skulle rensa bort detta med hjälp av järnkrattor. Åtgärden skulle öka vattenflödet, hoppades man.

Ombyggnader och förändringar

Omkring 1830 fylldes stora delar av hamnbassängen igen så att den yta som kom att bli Östra torget skapades. Området kom först att benämnas Nya torget, men från omkring 1880 användes också beteckningen Mattorget. Beteckningen Östra torget uppkom i början av 1900-talet och blev efter hand den vedertagna.

På 1880-talet förändrades kanalen ytterligare genom att den gjordes betydligt smalare och på flera sträckor försågs med en ny stenskoning. Kanalbredden minskades i en strävan att öka genomströmningen. Samtidigt lade man ut en slät botten av plank i kanalen. Genom att botten gjordes slät tänkte man att man på ett enklare sätt regelbundet skulle kunna skrapa upp och rensa bort det uppkomna bottenslammet. Kanalen fortsatte trots detta att vara ett osunt och illaluktande inslag i stadsmiljön.

Vid sentida utgrävningar har den tidigare kanalens plankbotten påträffats.

Konflikten kring igenläggningen

På 1920-talet beslutade staden att inrätta ett avloppssystem på Öster. De nya avloppsrören skulle läggas ner i kanalfåran, som sedan skulle läggas igen. En ny kloakpumpstation planerades samtidigt helt nära Liljeholmsskolan.

När igenfyllandet nått i höjd med Skillnadsgränd och närmade sig Hovrättstorget tog det skruv. Den nytillträdde hovrättspresidenten Anselm Berglöf ansåg att igenfyllandet av kanalen skulle förstöra stadsbilden och påverkade hovrättens tomt negativt. Dessutom hade kanalskoningen mot hovrättstomten  bekostats och ägdes av staten. Därför kontaktade han Byggnadsstyrelsen i Stockholm. Byggnadsstyrelsen hade tillsyn över stadsplaneväsendet i landet och meddelade att arbetena skulle avbrytas eftersom stadsplanen som medgav igenfyllandet av kanalen inte godkänts av Kungl. Maj:t ännu. Arbetena invid Hovrättens tomt avbröts därför temporärt. Frågan var om man skulle kunna spara en sträcka av kanalen invid hovrätten för att bibehålla kanalstadskänslan och att här lösa avloppsfrågan på något annat sätt.

Från kommunalt håll hävdades att tidigare stadsplaner redan angivit att kanalen skulle läggas igen. Staden hade dessutom inte fått någon erinran från hovrätten när det nya stadsplaneförslaget var på remiss.

I mars 1927 hölls ett möte på Byggnadsstyrelsen i Stockholm, där representanter från myndigheten, Jönköpings stad och Länsstyrelsen deltog. I detta skede stod staden och Länsstyrelsen på ena sidan och de var positiva till igenfyllande. Motsatt ståndpunkt hade Byggnadsstyrelsen och Kammaradvokatsfiskalsämbetet, som skulle bevaka statens intressen i frågan. Det gällde främst i vilken mån hovrättens tomt berördes. Vid ett påstått hemligt möte inom staden beslutades att man trots allt skulle fortsätta igenfyllningsarbetena. Därför uppdrog Kammaradvokatsfiskalsämbetet åt stadens överexekutor – borgmästare O Dahlbäck – att genast utfärda ett tillfälligt förbud.

Avslut

Processen som följde präglades av raljanta tidningsinlägg, frågor om jäv och en lång rad andra juridiska spörsmål. Sommaren 1927 nådde man den juridiska slutpunkten som gav klartecken till igenfyllandet, men då var kanalen redan igenlagd. Härigenom blev stadsmiljön sundare, men förlorade samtidigt ett av sina mest egenartade karaktärsdrag.

Anders Franzén, antikvarie