Sagas svärd – en världsnyhet

Publicerat: 11 Okt, 2018

Det är något speciellt med svärd! Inte minst när det hittas av en liten flicka. Att historien skulle väcka intresse förstod vi, men kanske inte fullt ut hur stort det skulle bli. Det blev enormt, där världspressen stod i kö för att få veta mer om Saga och hennes svärd. Dagarna i början av oktober 2018 kommer vi och familjen Vanecek länge att minnas.

 

HUR SAGA HITTADE SVÄRDET

I somras var Saga Vanecek tillsammans med familjen i deras sommarstuga i Tånnö utanför Värnamo. Det var en varm dag och Saga var i vattnet och letade efter stenar och pinnar på botten av sjön Vidöstern. Hon kände sig fram på botten och hittade ett längre föremål. Hon kände att där fanns något som kunde vara ett handtag, tog tag i det och lyfte det ur vattnet, och ropade till sin pappa: ”Pappa! Jag har hittat ett svärd!”. Familjen förstod snart att det inte rörde sig om ett svärd som hamnat i sjön i modern tid, och Jönköpings läns museum kontaktades.

 

SAGAS SVÄRD BLIR EN VÄRLDSNYHET

I samband med en metalldetektoravsökning av fyndplatsen i början av oktober, bjöds den lokala pressen in för att träffa arkeologerna och framförallt Saga och hennes familj. Intresset var redan då stort, och både lokala tidningar, radio och tv gjorde reportage om det spektakulära fyndet.

Det dröjde inte mer än ett par timmar förrän nyheten om svärdet hade spridit sig längre, och snart fanns artiklar nationellt i Sverige: Värnamo Nyheter, Sveriges Radio, Sveriges Television, Expressen och Aftonbladet.

Men spridningen slutade inte där, utan nyheten fångades upp av internationell press och Saga och svärdet i sjön blev snabbt en världsnyhet. Både Jönköpings läns museum, Länsstyrelsen i Jönköpings län och Sagas familj har blivit intervjuade av flertalet internationella media, och nyheten om svärdet sprids fortfarande i skrivande stund: The Local, CNN, The Guardian, BBC och New York Times.

Nyheten spreds även snabbt via sociala medier, som Facebook och Twitter. Och eftersom nyheten publicerats i en tid när Sverige står utan regering så menade vissa humoristiskt att svärdsfyndet är ett tecken på att Saga är vår nya regent, och paralleller har dragits till Lady of the lake/Damen i sjön och legenden om Excalibur. På Twitter kan man under hashtaggen #QueenSaga hitta hyllningar, och till och med ”fan art” som har gjorts i hennes och svärdets ära!

 

SVÄRDET

Men vad är det för ett svärd som Saga hittade i somras, där vid Vidösterns strand, något tiotal meter ut i vattnet på en halvmeters djup? Sjön är sänkt med förmodligen 1-2 meter någon gång under 1800-talets första hälft. Än idag varierar djupet kraftigt med anledning av viss reglering, men också naturliga fluktuationer beroende på nederbörd. Sannolikt har området varit beläget en bit ut i sjön även under järnåldern.

Hur ska vi tolka fyndet? Varför hamnade svärdet i vattnet just här? Handlar det om gravar uppförda nära stranden, som sedan rasat ut i vattnet? Kan svärdet ha tappats i samband med en båtfärd? Eller har svärdet offrats till högre makter för önskad välgång eller som tack för vunna strider?

Svärdet är drygt 80 cm långt och sitter i en träskida. Fragment av läder sitter på skidan. Svärdet är täckt med sjösediment, men vissa detaljer ger en viss vägledning vad gäller utformning, vilket i sin tur gör att vi kan ge svärdet en preliminär datering. Där tar det stopp med information för nu. Svärdet är hos konservator för att tas om hand så att det ska kunna bevaras för framtiden. I takt med konserveringsprocessens framskridande räknar vi med att få successiv information om detaljerna – finns det utsmyckningar och dekor? Består svärdet av andra material än järn, trä och läder?

Vi trodde först att svärdet kunde dateras till senare delen av järnåldern, kanske vendel- eller vikingatid, dvs ca 600 – 1000 e.Kr. Men välvilliga kollegor har efter att ha studerat svärdet utifrån fotografier föreslagit att det är äldre än så. Nu är antagandet att det kan dateras till 400- eller 500-tal, dvs det vi kallar folkvandringstid. Den slutliga tidsbestämningen får anstå tills vi kunnat studera fler detaljer på svärdet och vi dessutom gjort en kol 14-analys av träet i skidan.

Nu befinner sig svärdet hos SVK Studio Västsvensk konservering för omhändertagande. Om kanske ett år är svärdet färdigkonserverat och kan ställas ut för beskådande på länsmuseet.

 

METALLDETEKTORAVSÖKNING

Vid två tillfällen har Jönköpings läns museum tillsammans med Länsstyrelsen i Jönköpings län och Sveriges Metallsökarförening gjort efterundersökningar på platsen. Med hjälp av metalldetektorer har fyndområdet sökts av. Ytterligare ett förhistoriskt föremål, en så kallad fibula, har hittats. Dessutom ett 1700-talsmynt och ett litet koniskt föremål i bly – kanske en vikt? I övrigt är det några obestämbara järnföremål samt allehanda sentida prylar som kommit upp ur vattnet.

En fibula är ett dräktsmycke, man kan kalla det en kombination av en brosch och en säkerhetsnål, avsedd att hålla samman klädesplagg på överkroppen. Fibulan är intressant då den är av en typ som tidsmässigt, precis som svärdet, bör ligga i folkvandringstid eller möjligen något tidigare.

 

VIDÖSTERN

Vidöstern är en långsmal sjö med ett största djup på 38 meter. Nivån ligger idag runt 144 möh, men en studie av äldre kartor visar att sjön sänkts under 1800-talet. Genom sjön rinner också Lagan. Området där svärdet påträffades är långgrunt åtminstone en 40 meter ut från stranden.

Vidöstern är också känd för sin sjömalm som utnyttjades av närbelägna hyttor, bland annat Åminne bruk, ända in på 1930-talet.

 

TÅNNÖ – EN JÄRNÅLDERSBYGD

Vad finns det för fornlämningar i Tånnötrakten som kan ge en bakgrundsbild till svärdet? Redan på 1600-talet uppmärksammades runstenen och ett av gravfälten i Tånnö (RAÄ-nr Tånnö 22:1 och 23:1): ”Strax hoos kyrkan Norr, inne i giärdet, ut med store landswägen, som löper ifrånn Wärnemo till Hälsingborg, står en breder steen, är skrefuen på båda sijdor neder iginöm med rune bokstäfuer, och kallas runesten. Strax der hoos, är een Jätta graff, lång och bred, hafwer warit murat med Steen, män nu nästan Jämpn med marken, på wästre änden ståår een hög resesteen, Och der omkring några högar och kullar”. Beskrivningen återfinns i de så kallade rannsakningarna från 1667. Gravfältet RAÄ 23:1 består av 66 synliga fornlämningar, varav 23 högar, 25 runda övertorvade stensättningar, 1 triangulär stensättning samt 7 resta stenar. Dessutom finns ett 15-tal klumpstenar vilka också kan ingå i gravkonstruktioner.

Runstenen (Sm 61) och gravfältet är belägna ungefär 600 meter nordost om platsen där svärdet påträffades. Ytterligare ett hundratal meter åt nordost ligger gravfält RAÄ Tånnö 24:1, med totalt 7 fornlämningar, varav 21 högar, 25 stensättningar och 1 rest sten.
Gravfälten kan i huvudsak dateras till yngre järnålder, ca 600 – 1050 e.Kr. Men de resta stenarna antyder att tidsdjupet kan gå ner i äldre och mellersta järnålder. Enligt BA Ennes teckning över gravfälten från 1820-talet ingick en domarring på gravfält RAÄ 23, vilken idag eventuellt motsvaras av de ovan nämnda resta stenarna.

Runstenen som fortfarande står vid den gamla landsvägen berättar att: ”Gudvar lät resa denna sten efter Öde, sin son, och Karl efter Sten, sin son. Gud hjälpe själen.” Sammantaget berättar fornlämningsbilden om en typisk yngre järnåldersbygd som övergått till en kyrkby. Inslagen av resta stenar och någon eventuell domarring antyder att gravfälten kan gå ner i folkvandringstid och romersk järnålder, dvs 0 – 550 e.Kr.
Spritt i socknen finns en handfull ensamliggande eller mindre grupper av gravar –  runda och kvadratiska stensättningar, en treudd och en domarring, sannolikt från äldre eller mellersta järnålder. Det finns även några registrerade boplatser samt ett 20-tal fyndplatser hemmahörande i stenåldern. Bronsåldern syns inte lika tydligt i fornlämningsbilden, men finns säkerligen ändå, om än dold.

 

MYTOLOGISKA SVÄRD

Svärdet är kanske krigarens attribut framför andra. I flera äldre sagor och myter spelar ett svärd huvudrollen. Inte sällan har svärden också namn – till exempel Sigurd Favnesbanes Gram smitt av dvärgen Regin och Egil Skallagrimssons Dragvendel.

Många kommentarer kring Sagas svärd de senaste dagarna har refererat till Excalibur och kung Arthur. I en version av sagan får nämligen Arthur svärdet av Damen i sjön. En passande referens här.

En isländsk saga berättar om svärdet Tyrfing. Den heter Hervarar saga och nedtecknades på 1300-talet. Den är av särskilt intresse i detta sammanhang eftersom delar av sagan antas ha ägt rum i Småland – på Bolmsö! Sagan, som finns bevarad i flera olika versioner, översattes till svenska av Olof Verelius och utkom första gången 1672. Han identifierade sagans Bolm med Bolmsö, även om andra platser också föreslagits senare. Sagans röda tråd utgörs av svärdet Tyrfing som smiddes av två dvärgar – Dyren och Dvalen, åt kung Svafurlami. Svärdet hamnar senare hos Angantyr som bor på Bolm (troligen Bolmsö). Angantyr, tillsammans med sina elva bröder, kända som bärsärkar, drabbar samman med Hjalmar den hugstore och hans män i en holmgång på Samsö. Striden slutar med att samtliga dör och begravs tillsammans med sina vapen i högar på ön. Angantyrs hustru Svava, dotter till jarlen Bjarmar, födde en tid senare dottern Hervor. Det berättas om hennes uppväxt att hon var stark som en karl och hellre övade med båge, sköld och svärd än sömnad och broderi. När hon fått veta vem hennes far var for hon till Samsö där hon uppsökte sin faders gravhög. Där talade hon till honom och krävde att han skulle lämna ifrån sig det omtalade svärdet. Angantyr varnade henne för den förbannelse som vilade över Tyrfing och som hotade att ödelägga hela släkten. Hervor gav sig inte och motvilligt lämnade Angantyr svärdet ifrån sig. Efter några år på vikingafärder återvände hon till sin gård och slog sig till ro…

 

EN LITEN UTBLICK

År 2000 hittades ett svärd vid dykningar i Vättern utanför Hästholmen. Svärdet som var ungefär 80 cm långt hade en bevarad träskida med flera lager av textil och läder. En C14-analys visade att svärdet var från vendeltid. Inga ytterligare fynd gjordes vid efterundersökningen.

 

NÅGRA ANDRA SVÄRD FRÅN JÖNKÖPINGS LÄN

I länsmuseets samlingar finns ett antal svärd från brons- och järnålder. Nedan visas tre bildexempel på olika svärdsfynd som finns i länsmuseets samlingar.

 

VAD HÄNDER NU?

Nu kommer konserveringsprocessen att påbörjas och vi räknar med att successivt få ytterligare information om svärdet. Prover har tagits för kol 14-datering och en vedartsanalys av träet. Kanske går det att ställa ut svärdet till hösten 2019. Nu ska vi också utvärdera höstens efterundersökningsinsatser tillsammans med länsstyrelsen och fundera över hur vi går vidare med eventuellt nya undersökningar av fyndområdet.

 

Mikael Nordström och Annie Rosén

Bilder

Saga - en lycklig upphittare vid sitt fynd. Foto: Annie Rosén, Jönköpings läns museum.
Fyndplatsen – metallsökning pågår. Foto: Mikael Nordström, Jönköpings läns museum.
The Guardian - en av många internationella tidningar som tog upp nyheten om Sagas svärd.
Svärdet fotograferat direkt efter upphittandet. Förutom järn, är även rester av trä och läder bevarade. Foto: Annie Rosén, Jönköpings läns museum.
Handtaget. Foto: Annie Rosén, Jönköpings läns museum
Ett detektorutslag undersöks närmare. Anders Kraft detekterar och Jan Borg och Annie Rosén snorklar vid fyndplatsen. Foto: Anna Kristensson, Länsstyrelsen i Jönköpings län.
Jackpot – Annie Rosén och Anna Kristensson studerar en fibula som plockats upp från botten! Foto: Anders Kraft, Länsstyrelsen i Jönköpings län.
Vid det första eftersökningstillfället påträffades en fibula av en typ som preliminärt har daterats till yngre romersk järnålder eller folkvandringstid (ca 200 – 550 e.Kr.). Foto: Mikael Nordström, Jönköpings läns museum.
Ett litet koniskt blyföremål, eventuellt en vikt? Dateringen är osäker, men skulle kunna vara förhistorisk. Tips mottages tacksamt. Foto: Mikael Nordström, Jönköpings läns museum.
Avsökning med metalldetektor pågår. I bakgrunden anas Tånnö kyrka. Foto: Mikael Nordström, Jönköpings läns museum.
Karta som visar förändringen av strandlinjen från 1791 till 1950. Vidöstern bör ha sänkts någon gång mellan 1791 och 1864. Notera att den höjts och sänkts i olika omgångar. Lägst var den i 1864 års karta, där svärdet tycks ligga ”på land”. Notera dock att området är mycket flackt, varför en liten höjning eller sänkning kan göra stor skillnad. Helt klart är att strandlinjen varierar även idag. Bara under 2018 har vattennivån sjunkit med mer än en meter, i huvudsak på grund av torka och uteblivet regn.
Fornforskaren BA Ennes teckning över gravfält och runsten i Tånnö, från runt 1820. ATA.
Damen i sjön överlämnar Excalibur till Arthur. Alfred Kappes 1880. Wikipedia (Public domain).
Hervor vid sin faders gravhög, där hon kräver att Angantyr ska lämna ifrån sig svärdet Tyrfing: Christian Gottlieb Kratzenstein-Stub (1783-1816). Public domain.
Bolmsöborna har tagit fasta på Hervararsagan och låtit tillverka en sockenfana med svärdet Tyrfing.
Ett av de två bronssvärd som hittats i Huskvarnaviken. Svärdet, som är 78 cm långt, kan dateras till äldre bronsålder, runt 1000 år f.Kr. En tolkning är att svärden är offrade i Vättern till högre makter. Foto: Mikael Nordström, Jönköpings läns museum.
År 2008 undersöktes en grav med bland annat ett eneggat svärd, 48 cm långt, och sköld i Odensjö, Barnarps socken, en dryg mil söder om Jönköping. Svärdet hade överraskande nog en bevarad träskida (trä brukar som regel vara förmultnat i gravar). Träslaget i svärdsskidan var ask. Graven kan dateras till 100-talet efter Kr. Se JLM rapport 2009:06. Foto: Mikael Nordström, Jönköpings läns museum.
Svärd (74 cm långt), sköld (bucklan och handtaget), två spjut, en fibula, en kniv och en nål från en grav undersökt 1968 i Svenarum. Graven kan dateras till 300-talet efter Kr. Fibulan påminner om fibulan från Tånnö, bland annat foten och nålhållaren. Foto: Göran Sandstedt, Jönköpings läns museum.
Fyndplatsen – Tånnö i västra Småland.
Fyndplatsen i relation till Bolmsö, som figurerar i Hervararsagan om svärdet Tyrfing.
Svärdsfyndet och de närbelägna gravfälten och runstenen.