Nu har vi grävt klart för denna gång vid platsen för Sankt Nicolai kyrka

Den 30 september 2025 dokumenterade vi de sista resterna av området i korsningen Västra Storgatan/Kyrkogatan där Jönköpings medeltida stadskyrka legat. Den sista ytan innehöll emellertid endast sentida material och omgrävda jord- och sandmassor från vallgraven runt Jönköpings slott. Ingenting var bevarat av kyrkogården, så den exakta östra begränsningen har vi inte lyckats fastställa.

I mitten av maj startade undersökningen i korsningen Västra Storgatan/ Kyrkogatan, där enligt äldre kartor den medeltida kyrkan S:t Nicolai ska ha legat. Länsmuseet har tidigare undersökt många gravar som legat på den tillhörande kyrkogården intill den aktuella korsningen. I mindre ledningsschakt har stenar hittats som har tolkats vara från kyrkan men då det handlat om små ytor så har kyrkans exakta placering gäckat arkeologerna. Både kyrkan och kyrkogården har varit i bruk under perioden 1200–1600-talet, troligen till och med tidigare. Staden låg då på väster, men flyttades efter stadsbranden sommaren 1612. Den nya kyrkogården började snart därefter att anläggas vid Östra kapellet på Liljeholmen och stadens nya kyrka skulle så småningom bli Kristine kyrka.

Resultatet av undersökningen kan konstateras ha blivit över förväntan. Stengrunden påträffades tidigt under utgrävningen och den bestod av två lager rundade stenar från ett par decimeter till en halvmeter stora. Stenarna låg i öst-västlig riktning och har utgjort grunden till den norra långhusväggen i kyrkan. Stengrunden var bevarad till en längd av 20 meter, men har varit längre men förstörts av senare tiders grävarbeten. Den södra väggen till kyrkan kom vi inte åt utan den låg/ligger utanför den undersökta ytan.

Gravar i kyrkan

Söder om kyrkogrunden/väggen, alltså inne i kyrkan, dokumenterades 92 skelett och utanför kyrkan i den östra delen, hittades 8 gravar, totalt 100 stycken. Till det kommer en mängd lösa ben och kranier som har tagits tillvara. Dessa kan förklaras av att nya gravar har anlagts och stört äldre begravningar, men också av att sentida ledningsgrävningar rört om bland skeletten. Merparten av de gravarna har saknat kista, den döde har lindats in i en svepning av textil och lagts ner i graven.

Karta över grunden och de påträffade gravarna som märkts ut med röda streck och de gråa punkterna är lösa kranium. Delar av ytan i söder är igenfylld på bilden.

De gravlagda har varit både män och kvinnor, vuxna och barn, med en överrepresentation av barn som utgjort nästan hälften av de begravda i kyrkan. Det vanligaste är enkelgravar, det vill säga en person per grav, men både dubbelgravar och en grav med tre individer tillsammans har dokumenterats. I mitten av kyrkan fanns en större grop, 4 x 3 meter stor, där 15 lösa kranier och större rörben låg överst från både vuxna och barn. Därunder låg ett 10-tal barngravar som placerats i flera lager.  Barnen har blivit begravda vid olika tillfällen och vi hoppas kunna datera flera av dessa och se om ”gropen” har använts under hela perioden från 1200-tal till 1600-tal. Det måste i så fall betyda att man haft möjlighet att återkommande öppna upp golvet för nya begravningar.

Den stora mängden gravar hoppas vi ska kunna ge svar på hur Jönköpingsborna har mått under sin livstid – skador och sjukdomar kan synas på skeletten. Nu vidtar ett omfattande analysarbete av skeletten. Jämförande analyser kommer också att göras med de skelett som påträffades vid 1999 års undersökning ungefär 50 meter söder om nu aktuell grävning.

Våra två osteologer/arkeologer Emma och Gustav penslar försiktigt fram skeletten i gravarna.

Annat vi funderar över är vilka som hade möjlighet att få begravas inne i kyrkan där normalt de som hade råd kunde betala för en plats. Var det präster, välbeställda borgare och köpmän eller fanns också möjlighet för hantverkare och andra att få en gravplats där?

Vad händer nu

Nu är undersökningen av kyrkan avslutad. Alla skelett har tagits in till museet och ska nu analyseras. Vi söker svar på ålder, kön, eventuella sjukdomar och skador som personen haft i livet. Vi ska även skicka prover från ben för datering och även låta utföra andra analyser som kan ge ytterligare information hur dessa människor har haft det. Alla stenar från grunden har tagits omhand, en del kommer att införlivas i museets samlingar, men den största delen planeras att återanvändas av Jönköpings kommun i olika offentliga miljöer.

Resultaten kommer att spridas dels genom föreläsningar på museet, i våra sociala kanaler, genom en utställning och slutligen i en skriven rapport där man kan läsa om den nya kunskap vi har fått om Jönköpingsborna som en gång begravdes i Sankt Nicolai kyrka.

Susanne Haltiner Nordström