Heltäckningsmattan – Jönköpings läns museum
En stor sten bland mossa och träd

Heltäckningsmattan

Publicerat: 1 nov, 2011

Favoritstövlarna, de som smiter åt vid vristen och inte slamrar när man går, glömdes förledne vecka i fordonet från hyrbilsfirman. Men är man trogen kund kan man ge sig på att de tar tillvara även ett par välslitna Tretorn Sarek med taggtrådshål så pass långt upp på vaden att yllestrumpornas torrhet garanteras om inte vattendjupet överstiger 2o cm.
Härligt att veta att om man i dag skulle stå inför sin skapare, så skulle man dö med stövlarna på.
På ett höjdstråk väster om och vid södra änden av sjön Rusken planeras tre vindkrafttsnurror med etableringsområde och vägar. Ett område där inga andra än rävar, älgar, grävlingar och vildsvin kan spela ”Not in my backyard” -kortet. Landskapets ingenmansland. Ett utmarksområde där man knappast ens vallat getter. Flyttblock och mossa, trattkantareller och taniga halvruttna björkar som sticker upp från surhålen. Granne med lika luggslitna tallar. Nu är hon ju inte så korkad, kulturgeografen, att hon tar ord som inte finns som Naturlandskap i sin munn, men låt oss enas om ett landskap där man inte vistats i onödan. Trots det: planterade granar står stadigt längs övermossade körvägar där en och annan kullfallen trädfan utgör bommar i naturmaterial. Men mossan. Skogens mjuka heltäckningsmatta som bär en framåt och ger den svikt som gör att man kan gå och gå tills mörkret faller och sen vidare tills en ny morgon randas. Trött i fötterna blir man bara på asfalt. Aldrig i skogen. Eller på fjället. Och inget konstigt i det, igenkännendet av det fjädrande underlaget, den skiftande topografin, fötternas vaksamhet för naturens snubbeltrådar: nerfallna pinnar och grenar, är inprogramerad i hårddisken.
Och den stilla njutningen i att utreda vindkraftsärenden. Inga fåniga villamattor i sjönära lägen, inga industritomter åt ”hjulen ska snurra” – center-KD-pampar från VVGG-regionen. Nej, bara ren framtid. Må vara att heltäckningsmattan ryker just här. Och flyttblocken. Tycker lite synd om räven som inte kommer att känna igen sig, men räven finner råd. Det var dagens rapport från skogen. Nu är den slut.

i Information


Kategorier

Kontaktuppgifter
Profilbild av Ådel Vestbö Franzén
Ådel Vestbö Franzén

Kulturgeograf


Bilder