En eriksgata som Jönköpingsborna sent skulle glömma

Upprorsmän halshuggna på torget

I januari 1521, dvs för ganska exakt 500 år sedan, avrättades några upprorsmakare i Jönköping. Bröderna Lindorm och Peter Ribbing hade tillfångatagits och förts till Jönköping för att ställas till svars av den danske kung Kristian II. Någon utdragen rättsprocess torde det inte varit fråga om, utan domen verkställdes omgående – avrättning genom halshuggning. Händelsen ägde sannolikt rum vid stadens torg ungefär där Skolgatan korsar Barnarpsgatan. Återigen terroriserades smålänningarna av väpnade fientliga styrkor. Det hade hänt förut och skulle hända igen.

En union med förvecklingar

Danmark, Norge och Sverige ingick sedan 1397 i en union. Förutom att säkra fred mellan länderna, bildade man också en stark kraft mot de nordtyska handelsintressena. Stormännen i de tre rikena var naturligtvis måna om att kungen inte fick för stor makt, utan att det upprätthölls en rimlig maktdelning. En balans som ständigt utmanades och återkommande utmynnade i konflikter. Att det rådde fred mellan de nordiska länderna var framförallt viktigt för gränstrakter som Småland. Det var oftast  de som fick ta första stöten i orostider. Vid flera tillfällen bröt ändå stridigheter ut.

Efter några års lugn under danske kung Hans, gjorde sig de svenska stormännen 1501 åter fria. Man utropade Sten Sture till riksföreståndare. Han dog emellertid bara ett par år senare vid tillfälligt besök i Jönköping. Det dröjde inte länge förrän nya stridigheter tog fart. Svenskarna gjorde anfall i Skåne, plundrade och brände och danskarna planerade snart motanfall.

Kristians ultimatum – betala eller vi bränner ner staden

Vintern 1510 marscherade så flera danska arméer in i Götalandskapen. Efter att ha plundrat och brandskattat Skara ställdes kosan mot Jönköping. En notis i stadens tänkebok berättar vad som hände när de danska trupperna nådde Jönköping:

»Anno Domini 1511 på kyndelsmässodagen, då kom konung Kristiern av Danmark från Västergötland till Jönköping med stor makt, och var här med sitt omilda parti i fem nätter, rövande och borttagande allt det de fattiga borgare hemma och uppå tre mil när byn fört hade. När de dädan foro, måste borgarna giva honom så många penningar för byn som honom åtnöjde, på det att byn måtte vara obränder.»

Staden lämnades så obränd, men totalt utplundrad. Den danske kungen tycks först ha planerat att fortsätta mot Östergötland men vände istället om mot Danmark. Återtåget genom Finnveden lämnade stor förödelse efter sig. Enligt ett vittnesmål hade de rövat allt av värde. De ”otthe op wor math ok forterdhe höö ok korn ok woldhtoghe wore quinne ok woldh fördhe wore barn...”

Kung Kristian skulle tvinga de svenska upprorsmakarna till underkastelse

Efter några års relativt lugn gick så ryktet i januari 1520 att en här ur den danska armén var på väg mot Jönköping igen. I ett brev i stadsarkivet står att borgmästare, rådmän och menighet tillbad sin skyddspatron Sankt Nicolai och offrade ett vaxljus i kyrkan med böner om att den danska hären inte skulle komma till Jönköping. Denna gång tycks bönerna haft verkan. Men på baksidan av samma brev står att läsa ”Den tredje hären drog genom Västbo från Halmstad åt Villstad, därifrån till Värnamo åt Nydala kloster, där bort togs allt det där fanns, och brändes var gård mellan Nydala kloster och Rogberga socken. Den hären kom genom Vedbo till Skänninge och Linköping, tog brandskatt av alla köpstäder i Östergötland och mötte de två andra härarna i Uppsala.”

Kristian II intog Stockholm i september 1520 och i november kröntes han till svensk kung i syfte att ännu en gång återuppliva Kalmarunionen. Några dagar senare ägde Stockholms blodbad rum. Ungefär 100 adelsmän, borgare och präster avrättades, däribland Gustav Vasas far Erik Johansson och Per Brahe den äldres far Joakim Brahe.

”när han kom till Jönköping lät han där avhugga Lindorm Ribbing”

Trots Kristian II militära framgångar innebar det samtidigt början till slutet för unionen. Den danska arméns våldsamma framfart utlöste motståndsrörelser runt om i landet. Förutom i Dalarna var Småland ett landskap i uppror. I västra Småland leddes resningen av bröderna Lindorm och Peder Knutsson Ribbing. De kom från en frälsesläkt som varit nära förbundna med Sten Sture och var därför ett uppenbart mål för kung Kristian. Reformatorn och historikern Olaus Petri (1493-1552) berättar i sin ”En swensk cröneka” om kung Kristians färd genom landet att ”när han kom till Jönköping lät han där avhugga Lindorm Ribbing, och några andra” men också ”avhugga två barn av Ribbings släkt”. Berättelsen om hur kung Kristian till och med låtit halshugga två små barn utnyttjades senare av Gustav Vasa i propagandasyfte i den så kallade blodbadsplanschen.

När man så var klar med Jönköping, fortsatte delar av armén mot Nydala kloster. Kristian hade fått erfara att munkarna tagit parti för de småländska upprorsmakarna och de skulle nu straffas…

Fortsättning följer i blogginlägget ”Kristian Tyrann”