Högarps by

Högarps by är på samma gång både speciell och representativ för jordbruks- och bebyggelseutveckling inom denna del av Småländska höglandet. Det speciella ligger i att det äldre jordbrukets strukturer har bevarats och ger en mycket pedagogisk bild av de senaste århundradenas landskapsförändringar. Det kontinuerliga bruket av ängs- och hagmarker har lett till att byn har en rik flora. Högarps by är både kultur- och naturreservat.

Under århundraden har jordbruk och binäringar format och omformat landskapet. Olika metoder för odling och fodertäkt har avlöst varandra och satt sina avtryck i backen. Den södra delen av byn Stora Högarp har dokumenterats era gånger sedan den första kartan upprättades 1647. Därför kan vi följa utvecklingen mot exempelvis en mer och mer omfattande åkermark. Förändringar i bebyggelsen kan också studeras då den först fanns sammanhällen på en bytomt fram till ca 1820 då den gamla bytomten övergavs och Stora Högarp delades upp i fyra gårdsbruk.

Den äldre markanvändningen satte också spår på olika sätt. Dels har vi de fysiska spåren röjningsrösena, stenmurarna, åkerterrasserna och husgrunderna dels de biologiska spåren i form av den speciella växtlighet som gynnas av lieslätter och boskapens betande. De hamlade träden bär också spår efter lövbetestäkt.

Både Högarp och närliggande byar år kända för artrikedom. Här finns bland annat nattviol, jungfru Marie nycklar, kattfot, slättergubbe, jungfrulin, men även mindre vanliga arter som klasefibbla, trollsmultron och den fridlysta orkidén Adam och Eva. Under våren är det på sina ställen gult av gullvivor.

I den sydvästra delen av byn står en ladugård som inrymmer ett museum med äldre jordbruksredskap och hushållsföremål från byn.

Ladda ner texten i pdf-format på svenska
Högarps by (pdf 2 MB, nytt fönster) >

Ladda ner texten i pdf-format på engelska
Högarps by (pdf 2 MB, nytt fönster) >