Tranås stadshus

Under 1900-talet växte den lokala demokratin och förvaltningen fram till det som vi är vana vid i dag. Socknens och kyrkans engagemang för folkskola och fattighus ersattes successivt av kommunernas breda ansvar för utbildning, samhällsplanering och mycket annat. Samtidigt som sektorn inom dessa områden växte slog man ihop kommunerna till större och större enheter.

En följd av denna utveckling var att många städer och kommuner uppförde stads- och kommunhus. Dessa blev ofta moderna skapelser som visade kommunens framåtanda och självförtroende.

I Tranås tyckte man redan på 1930-talet att den byggnad, som stadens administration var inrymd i, var omodern och inte särskilt ändamålsenlig. För att skapa ett modernt stadshus anlitade man flera arkitekter genom åren, men några planer förverkligades aldrig. Det var först efter en nationell arkitekttävling 1944, som visionerna började leda till resultat. Fyrtio tävlingsförslag kom in och vinnare var två arkitekter från Stockholm – Ivar Stål och Adrian Langendal. Det nya stadshuset stod klart 1953.

Stadshuset i Tranås har flera likheter med Stockholms stadshus. Detta kan förklaras av att båda arkitekterna haft stadshuset i Stockholm som arbetsplats. Bland likheterna märks exempelvis läget med omgärdande vattenytor, fasaderna med rött tegel och granitsockel, koppartaket, den öppna ljushallen och den stora sessionssalens disposition.

Stadshuset i Tranås fick påkostad utsmyckning och flera ledande designföretag medverkade. Orrefors glasbruk levererade belysning och några kända lokala möbelföretag tillverkade inredningen. Byggnaden utsmyckades också med konstverk. Skulptören Carl Milles ”Europa och tjuren” är mest känd, men det finns ytterligare många konstverk i ljushallen. Flertalet av dessa är konstnärer med lokal anknytning, som Runa Bülow-Hübe, Herman Norrman och Rolf Norrman.

Ladda ner texten i pdf-format på svenska
Tranås stadshus (pdf 2 MB, nytt fönster) >

Ladda ner texten i pdf-format på engelska
Tranås stadshus (pdf 2 MB, nytt fönster) >