Gravfälten på Visingsö

Det finns ca 800 kända förhistoriska gravar spridda över Visingsö. Redan de äldsta beskrivningarna av öns fornlämningar 1689 berättar om ättehögarna och att det ”finnas här månge och mehr änn annorstädes”. Mest iögonfallande av de bevarade gravarna är de som finns samlade på öns tre gravfält: norra, mellersta och södra gravfältet. De är alla belägna på det höjdkrön som löper i öns längdriktning och omfattar ca 760 synliga gravar. Dessa utgörs av stensättningar, högar, resta stenar, treuddar, långhögar, skeppssättningar och domarringar.

Det norra gravfältet är det minsta och ligger delvis inom folkhögskolans område. Flera gravar undersöktes under 1900-talets början och en daterades utifrån fynden, bland annat ett dräktsmycke med ornamentik, till vendeltid, ca 550-800 e. Kr.

På det mellersta gravfältet har ett par gravar undersökts varav den ena daterades till ca 700 e. Kr. Senare års stormar har dock blottlagt gravar som fått efterundersökas. Genom detta har vi fått en större spridning av åldern på gravarna. Äldst är en flatmarksgrav utan markering ovan jord från förromersk järnålder, ca 500 f. Kr fram till Kristi födelse. Den yngsta graven har daterats till vikingatid, cirka 800-1050 e. Kr. Mellersta gravfältet har således använts som begravningsplats under 1 500 år.

Höggravar dominerar på det södra gravfältet. På 1960-talet undersöktes flera högar och de daterades till äldre järnålder. Under en av högarna hittades tjugo nedgrävda gravar, så kallade brand- och urnebrandgropar. I dessa fanns bland annat en sköldbuckla och ett sköldhandtag. När man under 1800-talet skulle bygga en jordkällare i en av högarna påträffades en hällkista och ben samt ”stycken av huvudskålar, icke brända”. Det är troligt att gravhögen är från bronsåldern (1800-500 f. Kr).

Ladda ner texten i pdf-format på svenska
Gravfälten på Visingsö (pdf 2 MB, nytt fönster) >

Ladda ner texten i pdf-format på engelska
Gravfälten på Visingsö (pdf 1 MB, nytt fönster) >