Häryds masugn

Under 1600-talet var Sverige en stormakt och en bidragande orsak till detta var landets rika tillgångar på järnmalm. Framförallt bröts malmen i Dalarna och Västmanland. Men även Småland hade fyndigheter och 1621 bildade Gustav II Adolf Tabergs bergslag, Sveriges sydligaste bergslag. Ur berget bröts titanomagnetitolivinit – en unik malm som levererades till masugnarna på de många bruk som successivt anlades i länet från 1600-talet och framåt.

Ett av dessa var Gyllenfors bruk i nuvarande Gislaved, vilket grundades på 1740-talet. År 1780 flyttades brukets masugn till Häryd (i dag Häreryd) där produktionen fortsatte. När järn skulle framställas i Häryds masugn användes inte tabergsmalm, utan sjömalm från sjön Hären intill. På sjöns botten fanns rikligt med malmklumpar, som kunde samlas in både på sommaren och vintern. Under sommarhalvåret användes malmflottar försedda med hål i vardera änden. Vid varje hål stod en person och med hjälp av en dragraka drog de samman malmklumparna på botten. Dessa hissades sedan upp på flotten. Medan arbetet pågick bodde malmletarna på flotten, där det fanns en hytt med sovplatser. Vintertid gjordes i stället runda hål i isen där malmen fanns. Malmen som togs upp samlades i högar och kördes till bruket för att smältas till järn.

Produktionen i Häryd avbröts 1819 när masugnen brann ner. En ny masugn uppfördes 1862 och samtidigt frigjordes bruket från Gyllenfors bruk. Häryds bruk drevs från och med nu i egen regi och blev tillsammans med bruken i Nissafors och Marieholm ett av Gnosjös tre järnbruk. Under årens lopp utökades verksamheten med gjuteri, smedja, mekanisk verkstad, tråddrageri, kvarn, såg och benstamp. Sista gången masugnen användes var 1902, men i tråddrageriet och gjuteriet fortsatte verksamheten långt in på 1900-talet. Idag återstår masugnsruinen och smedjan.

Ladda ner texten i pdf-format på svenska
Häryds masugn (pdf 2 MB, nytt fönster) >

Ladda ner texten i pdf-format på engelska
Häryds masugn (pdf 2 MB, nytt fönster) >