Unikt gravfynd i Värnamo

Det visade sig vara ett höggravfält från yngre järnåldern ca 550?1000 efter Kristus. Totalt hittades 23 gravar varav den största var 7,5 meter i diameter och 1,3 meter hög. Gravfältet är nu registrerat i fornminnesregistret Fornsök och har beteckningen Värnamo 474.

Inventeringsmiss?

Hur kan det komma sig att ingen har registrerat detta gravfält? Redan på 1600-talet påbörjades efterforskningar efter monument som skulle spegla Sveriges ärorika förflutna. I fokus var gravar, borgar och andra märkliga monument. Efterforskningar efter fornlämningar har därefter gjorts vid ett flertal tillfällen och under 1900-talet har två fornminnesinventeringar gjorts i länet. Fokus har vanligen varit på gravar och huvudsakligen i anslutning till dagens öppna odlingslandskap. Att det påträffade gravfältet inte hittats vid dessa inventeringar är konstigt. Läget är jättebra och gravarna syns tydligt i terrängen, åtminstone för en tränad arkeolog. Det visar väl att man av någon anledning inte varit i just detta skogsparti. Vid inventeringarna har man haft en tidspress och således kan området ha prioriterats bort. Fyndet visar på att det finns mycket att upptäcka ute i naturen, vilket vi ser då vi gör noggrannare inventeringar i samband med exploateringar. Det är dock väldigt ovanligt att hela gravfält påträffas.

Dog alla danskar i Småland?

Det finns många folkliga föreställningar kring våra fornlämningar. Gravhögar och även odlingsrösen ute i skogarna har i den folkliga traditionen kommit att tolkas som rester efter begravda danskar, som skulle dött i samband med krigen från medeltid fram till 1600-tal. Om det hade varit gravar från de danska krigen skulle miljontals danska soldater ligga nedgrävda i den småländska myllan, något som naturligtvis inte stämmer. Arkeologiska undersökningar har dock kunnat slå hål på den myten. Att myter uppkommer är inte ovanligt utan det ligger nog i människans natur att vilja förklara och förstå sin omgivning men för att vi inte ska skapa mer mytbildning krävs kontinuerlig forskning och kanske framförallt spridning av forskningsresultaten.

Vad kommer hända med gravfältet?

När man påträffar ett sådant här gravfält uppkommer naturligtvis flera frågor. Vad händer med gravfältet? Får markägaren hugga sin skog? När börjar ni gräva?

Om vi börjar med det mest akuta om markägaren får avverka sin skog så ja det får han/hon. Hur avverkningen ska göras och vad och hur ny skog ska planteras får markägaren samråda med länsstyrelsen om. Om man hugger runt omkring gravfältet men sparar skogen på detta riskerar man att gravarna skadas genom att träden faller vid första höststormen.

Att genomföra en arkeologisk utgrävning skulle kosta mycket pengar och det finns väldigt lite forskningspengar att söka. Runt omkring i landet har ett flertal undersökningar gjorts av den här typen av gravar, varför vi har ganska god kännedom om vad som skulle påträffas men varje lämning är i sig unik varför ny kunskap skulle kunna komma fram. Men vi måste alltid göra en avvägning av det förväntade resultatet och kostnaden. Forskningen går också framåt och nya frågeställningar väcks vilket gör att detta gravfält eventuellt skulle kunna bli ett bra forskningsobjekt i en framtid. Frågor man ställer sig när man hittar en lämning är ju naturligtvis vem som gjort lämningen, vem ligger i graven, var bodde de, hur såg deras liv ut och vad livnärde de sig på?

Hur begravdes man på den yngre järnåldern

Jag har nämnt att det gjorts ett flertal arkeologiska undersökningar av liknande gravfält i andra delar av landet. Under den yngre järnåldern var det vanligast att man brändes på bål, på bålet fick den döde med sig några husdjur. Efter att bålet brunnit ut lades högen upp över brandlagret. När vi gör utgrävningar hittar vi i dessa högar, brända ben efter den döde, vanligen en person men flera exempel finns på att flera individer ligger i samma grav. Brända ben efter husdjuren hittas också. I brandbålet är det också vanligt att hitta personliga tillhörigheter som kammar av ben eller horn, dräktsmycken i brons och pärlor i glas. Keramikkärl som kanske innehållit mat är också vanliga liksom järnföremål som knivar och hyskor. Vapen och guld hör till ovanligheterna. Brons- och järnföremålen är ofta starkt ärgade och rostiga varför en noggrann konservering måste göras så snabbt som möjligt då fynden kommit i dagen om de inte ska falla sönder och helt förstöras.

Fredrik Engman
Arkeolog

Länk till fornsök på Riksantikvariebetets hemsida

Fornsök (Riksantikvarieämbetets hemsida) >