”Vintern skall gå vid petter katt eller spotta och ta bättre fatt”

Under medeltiden och även långt senare hade svenska bönder runkalendrar eller kalenderstavar, som de räknade tiden efter. Det var en slags evighetskalendrar som kunde användas år efter år bara man kände till metoden.Här fanns också ristade märkesdagar, helgondagarna som var fast liggande i tid. Dessa var markerade med särskilda symboler.

Snusdosa av mässing, med pressad runstav. ?Runstaven försvenskad?. ?En Beständig Almanach, G Norman?. ?Försvenskad 1787?. Nyckeln för Petrus den 22 februari och stenen för Mattias den 24 februari är ingjutna i lock och botten.

Helgondagarna var fasta hållpunkter och utvecklades till märkesdagar för väder och vind.  En av märkesdagarna är St Peders dag den 22 februari. Petrus Cathedraticus ? denna benämning fanns i kalendrarna och almanackorna från medeltiden och fram till 1901 då den utgick. Den firades till minne av att aposteln Petrus denna dag blivit vigd till biskop av Rom. Petrus Cath stod det i den tryckta almanackan och det omvandlades raskt i folkmun till Petter katt.  Där finns en nyckel på runkalendrarna som är hans attribut som apostel.  Om det frös St Peders natt så skulle det vara frost 30 nätter framåt. ”Vintern ska gå vid petter katt eller spotta och ta bättre fatt”, var ett annat talesätt.

Runstaven är slags evighetskalender som började användas under medeltiden. Veckodagarna betecknas med de sju första runorna i ?runalfabetet?. I nedersta raden symboler för helgondagar.

Likaså vid helgonet Mattias dag den 24 februari. Blev det storm den dagen sade man att Mattias kastar varm sten på isen, vilket skulle varna för att hädanefter smälte isen lika väl underifrån som ovanifrån. Mattiasdagen kunde också visa vårtecken som den första vårdagen ?Mattis med sitt långa skägg lockar barnen utom vägg?.

Margaretha Engstedt, antikvarie