Från bokhyllan
Publicerat: 24 feb, 2014När stockeldens fladdrande lågor stiger mot den tropiska natthimlen, när nattvinden hemlighetsfullt susar i trädens kronor, när grodorna kväker i kärren och syrsornas gnisslande ljud höres i kvällens dunkel, då är negern bäst som berättare. Han gör inga filosofiska utläggningar, ty på det låga utvecklingsstadium, på vilket han står äger han därtill inga förutsättningar —
Hajade ni till? Det gjorde jag, när jag ögnade förordet till denna bok med berättelser för barn, från Kongo, skriven av en av alla dessa missionärer som reste till jordens alla hörn för att sedan nedteckna sina minnen, erfarenheter och upplevelser av den befolkning de förutsatt sig att omvända. 
Mitt i dagens debatter om Lilla hjärtat, om Barna Hedenhös så sitter jag här och grottar ner mig i dessa bitvis sanslöst fördomsfulla missionsberättelser. Vad 17 har vi i våra samlingar egentligen? Här har vi verkligen ett kontroversiellt tema i vår museiverksamhet. Det är en ofrånkomlig del av vår historia, här i Smålands Jerusalem där så många kristna missionärer samlades innan de reste ut i världen. 
1957 öppnade vårt museum en missionsavdelning som innehöll av missionärer insamlade föremål från deras arbetsfält. Dessutom ingick en stor mängd böcker, alla dessa missionsberättelser, biblar på diverse språk mm., och det är denna boksamling jag nu har tagit mig an. 
Fascinerande, hårresande och lite rörande är denna obändiga tro på kallelsen att missionera som de ger uttryck för, och inställningen till lokalbefolkningen och dess traditioner och tro varierar naturligtvis. Inte alla har en så naivt fördomsfull attityd som citatet ovan ger uttryck för. De måste ha gjort enorma uppoffringar i sina liv och genomgått lika enorma strapatser för denna sin starka tro och säkert uträttades mycket bra. Men – oavsett vad man tycker om detta – vår historia är det, och den måste berättas. (Fotot här föreställer en fältkonferens i Kina 1896 och citatet i inledningen är hämtat från Äventyr i Kongoland, av Anders Walder).
/Karin, bibliotekarie
i Information
Kategorier
Kontaktuppgifter
Karin Kristoffersson
Bibliotekarie
Spännande! Full av förutfattade meningar läste jag för några år sedan Anna Maria Claessons avhandling Kinesernas vänner. Jag blev snabbt fascinerad över hur internationella, modiga, öppna, flexibla många av dessa som drog i väg – i detta fall till Kina – var.
”När det lokala och globala sammanhanget går i varandra blir vi glokala: Anna Maria Claesson, Jönköpings läns museum, har i sin bok Kinesernas vänner, en analys av missionens berättelse som ideologi och utopi, på ett samtidigt levande och teoretiskt reflekterat sätt visat hur det globala och lokala berörde varandra och enskilda smålänningar redan på 1800-talet genom engagemanget i kinamissionen.” Särskilt berättelsen om Elisabet, 22 år, från Sammekulla gård utanför Mariannelund, griper tag. År 1896 efter lång tids förberedelse, åker hon från Mariannelund Station ut i vida världen…
Kulturakademien i Mariannelund (KAiM) har sedan år 2008 arrangerat internationell samtidskonst i Mariannelund, utställningar i samarbete med Riksutställningar (Leva i två världar, om samer,judar och romer), utomhusutställningen Livets steg – och i sommar arrangerar vi konstprojektet VISIT 2014. Kinesiska, engelska, norska och svenska konstnärer deltar. Det vore enormt spännande om Jönköpings läns museum som förmodligen har intressant material i sitt magasin,att sätta upp en utställning just på Mariannelund Station om mariannelundarna Elisabet och hennes bror Emil. En lokalhistoria som onekligen har aktualitet och som blir än mer intressant i dag med tanke på Kinas utveckling… ??
Tack för din kommentar, det är verkligen ett spännande ämne. Jag tyckte också mycket om Majas bok, läste den med stort intresse. Jag tänker också på detta som en kvinnornas historia – under en tid där kvinnor fortfarande var mycket begränsade i sina livsval så var ju detta plötsligt en öppen väg till de häftigaste äventyr. Angående utställningsförslag så får vi skicka frågan vidare till våra utställningsmakare. Fin idé, frågan är om de har tid i sin tajta planering.
/Karin
Ja, exakt! En väg ut i det stora äventyret – utan att förminska umbäranden, lidande och uppoffringar.
Men angående eventuell utställning. Kanske jkplm bara hjälper oss plocka fram det material som finns? Eller låser upp arkivet, och vi tittar tillsammans? Jag är själv en erfaren utställningsproducent, med bra folk omkring mig i KAiM….Du får gärna skicka gärna frågan vidare till den som är ansvarig. Vore, som sagt, väldigt spännande (vi fortsätter i så fall dialogen, via mail:)
Jag skickar frågan vidare!
Hej Anna!
Bra idé men som Karin skriver har vi inte möjlighet att själva producera en utställning på temat just nu. Vill du titta i vårt material är du välkommen att titta i arkiv, foto och föremålssamlingarna. Vi hjälper dig gärna så ta gärna kontakt med mig.
Liselotte Munther (kontaktuppgifter hittar du på hemsidan skriver dem inte här eftersom det blir så mycket spam)