Svarta kanter på livet
Publicerat: 13 jun, 2012Pang, sorgen ramlar ner mitt i livet. Sitter med ett brev där Esther Bauer beskriver att hennes 80-årige pappa gått bort. Hon uttrycker samma vilsenhet och saknad som drabbar oss alla. Jag tittar en gång till på brevet.
Jag ser att det har svarta kanter. Ser att även kuvertet som finns bevarat har svarta kanter. Längre fram i arbetet med John Bauers brev här på Jönköpings läns museum stöter jag på dessa sorgens budskap igen. Svart har också alltid varit en symbol för sorg. Jag är född 1971 och kan inte komma ihåg några brev med sorgkanter. Frågan lämnas öppen till er som läser detta på vår blogg. När slutade man skicka så kallade sorgebrev med svarta kanter?
/Magnus Rossler
i Information
Kategorier
Kontaktuppgifter
Magnus Rossler
Museiassistent
Skriv ut sida
Bilder
Svarta kanter på livet
Jo jag minns dem från min barndom på 1940.talet och några år in på 50-talet. Det var alltid lite skrämmande när sådana brev kom med posten. Jag har f.ö. kvar några oskrivna blad och kuvert och använde dem faktiskt i våras för att kondolera min svägeskas död.
Min familj bar svarta armbindlar under en tid efter begravningen så sent som vid 1960-talets början. Vidare finns minnesbilder i släkten av speciella begravningsbakelser, de bör ha varit från samma period
Tack för dina insikter i detta kanske lite bortglömda ämne.
/ Magnus R
Minnets hyllor halkar utåt när man blir gammal. Det brukade min morfar säga för att beskriva det faktum att minnet inte är något exakt och pålitligt precis.
I berättelsen om min familjs historia så har användandet av sorgeband i samband med begravningar på 1960-talet varit något som jag burit med mig som minnen överfört till mig från mina närmste. Det har alltså alltid varit sanning för mig. Men minnet ljuger. Det jag minns har aldrig sagts och mitt minne sviker mig. En märklig process har lett till att jag i mitt minne med hjälp av mina egna tolkningar förändrat historia som i själva verket hör hemma i mitten av 1950-talet och flyttat det till 1960-talets början.
En process som säkert många känner igen. För visst var det då som det hände eller hur var det egentligen? När hände vad?
Ur ett arkivperspektiv sysslar vi ju här på museet med skrivna arkiv som i vissa fall bygger på muntliga källor.
Samtidigt är ju det mänskliga minnet varmt och ger humoristiska eller just högst personliga glimtar av vår historia som är mycket roligare och kan säga så mycket mer om vår historia än det torra och byråkratiska språket som ibland finns i den skrivna historien.
Magnus R