Sexism eller bara bröst

Museets verksamhetsutvecklare inom konst, Jonas Nilsson har valt ut nya konstverk ur museets samlingar till sommarens konstpalett. Här är hans tankar kring de utvalda verken.

Hej!

Kanske kommer några av er ihåg denna svenska poplåt, ”Dina bröst är som svalor som häckar”, som jag tror är en av de mest välkända textraderna i svensk melodifestivalhistoria. Textraden blev mycket omdebatterad för sin liknelse av kvinnors bröst. Textraden är en del av låten ”Sommar’n som aldrig säger nej” av den svenska gruppen Malta. Låten vann den svenska Melodifestivalen och tävlade sedan i Eurovision Song Contest 1973.

Ni ser mig stående vid ett konstverk föreställande en naken kvinna målat av Göta Fogler (1919 – 1992). Här möter en naken kvinna en påklädd man. Detta konstverk och flera andra ingår i sommarens konstpalett ”Sexism eller bara bröst” som pågår 10 juni-13 september.

Konsthistorien är som ni säkert vet en manlig historia. Visst har en och annan kvinna synts där, från början som moderlig fruktbarhetssymbol. Men snart som farligt vacker förförerska. Och först på senare år som självständig individ. Manliga konstnärer har framställt kvinnor allt från nätta och rättframma nakenstudier till allt grövre bilder som gränsar till ren pornografi, där den manliga blicken kan ses som kvinnoförnedrande.

Än idag kan kvinnors bröst väcka starka känslor. När Femen (en radikal feministisk aktivistgrupp) blottar sina bröst för att skapa uppmärksamhet kring till exempel jämställdhetsfrågor skapas det ofta stora rubriker i media. Toplessness och nakenhet har blivit deras feministiska vapen. Sexualisering och sexuell objektifiering, i synnerhet av kvinnor, är en viktig idé i feministisk teori. Många menar att män är aktörer i denna sexualisering, andra att moderna kvinnor sexualiserar sig själva som en metod för maktutövning.

Intressant är också sättet som författaren Marilyn Yalom (1932-2019) i sin bok ”Bröstens historia” (1998) ser på bröstet som sexsymbol och livsmedelsproducent, som sjukdomsbärare och lyxvara. Samt som sinnebild för det manliga könets förmodade längtan tillbaka till sin mammas barm.

Jag tänker tillbaka på tiden i grundskolan och gymnasiet då jag som ung och osäker på många saker i livet tillbringade flertalet av mina skolraster sittande med killkompisar, och som vi då kallade det, spanade in tjejerna, som gick fram och tillbaka i korridorerna. Vi pojkar ville gärna titta och flickorna, som vi tyckte då, ville gärna synas. Men under senare hälften av sjuttio- och in på åttiotalet upplevde jag en avsexualisering och avobjektifiering av kvinnors kroppar. Det blev från åttiotalet och in på nittiotalet vanligare att bada och sola topless i Sverige.

Hur tycker du kvinnors bröst beskrivs och gestaltas idag?

/Jonas Nilsson, verksamhetsutvecklare konst