Månadens konstverk – oktober

Publicerat: 1 Okt, 2018

Månadens konstverk – oktober

Otte Sköld (1894–1958)
”Baren i Paris”
1923-24

”Konsten bör ingå i samhället, som en del av ett andligt gemenskapsliv som vi i vår desillusionerade tid så väl behöver.”
/Otte Sköld

Otte sägs ha varit en känslig person, välklädd och proper, men med en slags sköld riktat utåt. Han var mycket självkritisk och förstörde mycket av sitt arbetsmaterial. Han lär ha sagt: ”Om jag visste att jag gjort en enda bra målning under mitt liv då skulle det vara lättare att dö”.

1911 tog Otte realexamen i Osby och han var elev vid Althins målarskola, vid Wilhelmsons målarskola och vid Tekniska skolan i Stockholm 1912–1914. Han jobbade konstnärligt i Köpenhamn 1914–1919 och i Paris 1920–1927. Parallellt jobbade han som lärare vid Académie Montparnasse och vid Maison Watteau i Paris 1925–1926.

Otte bedrev konstutbildning under en stor del av sitt liv. I Paris under 1920-talet drev han tillsammans med nordiska kolleger Académie Scandinave och vid återkomsten till Sverige 1929 startade han och Åke Pernby Otte Skölds målarskola (från 1949 Pernbys målarskola).

Han målade till en början i en dekorativ, kubistisk stil med vissa futuristiska inslag. Motiven utgjordes av vaktparader, nöjesliv etc. Otte blev sedan representant för den nya sakligheten och målade detaljerade fönsterutsikter, stilleben och porträtt. Huvudverken utgjordes av målningar från kaféer, barer och populära dansrestauranger i Paris.

Paris runt sekelskiftet 1900 var en sjudande kosmopolitisk metropol, lika känd för sitt virvlande nöjesliv som sina bohemiska konstnärskvarter. Hit drogs konstnärer, författare, musikalartister och poeter från hela Europa. De var alla på jakt efter den konstnärliga frihet och den dynamiska, kulturella miljö som bjöds på kaféer, barer, målarskolor och i de tusentals konstnärsateljéerna. Samtidigt blev kvinnornas roll i samhället allt större under 1920-talet, de blev mindre bundna till hemsysslorna och fick rösträtt och därav tog de mer plats i nöjeslivet.

Konstverket ”Baren i Paris” föreställer just en bar i Paris i början av 1920-talet där det myllrar av människor från olika nationaliteter. Ett par sitter tätt omslingrade, där mannens högra hand är placerad på kvinnans ena bröst, två kvinnor dansar med varandra men mitt i bilden sitter en kvinna, en kvinna i rött. Hon ser ensam ut, trots att hon är omgiven av så många människor. Mannen klädd i hatt mittemot henne tycks prata med henne, men hon verkar inte lyssna, hon kanske låtsas vara ointresserad av honom.

Det kan vara så som i filmen från 1945 ”Kvinna i rött” att mannen i hatten en äldre man som faller för den unga kvinnan i rött. Och kanske är han som i filmen en medelålders butiksbiträde och amatörkonstnär som inte är helt tillfreds med hur livet blev. Kvinnan i rött får honom att tro att hon är intresserad för att hon och hennes fästman ska kunna dra nytta av honom.

/Jonas Nilsson

Konstverket visas i utställningen På spaning – en vandring bland konsten på museet