Jultomtar och tomtar – Jönköpings läns museum
Tre jultomtar stående bredvid varandra, målade i respektive färg blått, grått och rött. Formen är en platt figurskulptur av trä med endast överkropp. Armarna är utsträckta åt sidorna. På huvudet sitter en upprättstående spetsig mössa.

Jultomtar och tomtar

Publicerat: 30 nov, 2018

Julen har flyttat in på museet. Tomtar, Lucior, grisar, bockar, pepparkakor och andra figurer som hör julen till, har dansat in i en glasmonter i entréhallen. Tomtefigurerna är många; gubbar, gummor, nissar och ”nissor”.

Jultomten känner de flesta till, och har man varit snäll kan tomtegubben komma med klappar – presenter – på julafton. Den rödklädde jultomten har bara funnits i lite mer än hundra år. Men den riktiga tomten, gårdstomten, har funnits mycket längre, sedan urminnes tider. Gårdstomten var en liten gubbe med skägg, kortväxt som ett barn. Han var klädd i grå kläder med luva, ofta röd. Namnet tomte kommer av ordet tomt, den mark en gård är byggd på, vilken tomtegubben vakade över. Vanligtvis bodde han i något av uthusen utan egen familj. Han höll ordning och reda på gården, skyddade den och drog dit rikedomar, såsom säd. Dessutom kontrollerade han att gårdens folk skötte sig väl, att de till exempel gav djuren tillräckligt med foder. Gårdstomten arbetade helst i det dolda. Gårdens folk märkte endast resultaten av hans mödor.

Livet med tomten

Tomten var inte särskilt vänlig och snäll, snarare vresig och tvär. Var han sur på husbondfolket ställde han till med förtret. I värsta fall kunde tomten flytta från gården. Då blev det i fortsättningen bara otur och motgångar. Märkte man att tomten dragit säd från ens lada skulle man hindra hans framfart genom att göra korstecken över dörrar och över den säd som fanns kvar. Kristna symboler skyddade alltid mot det övernaturliga.

Det gällde för gårdsfolket att hålla sig väl med tomten. Att ge honom gröt var ett bra sätt. Man skulle dock inte skämma bort honom för mycket. Då kunde han bli mallig och tycka att han var för fin för arbetet på gården, och flytta därifrån. Gav man bort en ny dräkt till tomten skulle den därför inte sys helt klar, om han fick nya skor skulle det bara vara en, inte ett par. Var tomten nöjd med husbondfolket märktes det genom att gården var välmående, många gånger i motsats till granngårdarna.

Hemslöjdens samling

Den roliga samlingen av julfigurer kommer från Jönköpings läns hemslöjdsförening. Föreningen startades redan 1909 och fram till 1986 drevs en hemslöjdsbutik i Jönköping. När föreningen och butiken upphörde skänkte Hemslöjdsföreningen sin stora samling av slöjdföremål, skisser och modeller till Länsmuseet.

Lästips:
Klintberg, Bengt af (1983). Oknytt: gamla folksägner. Stockholm.
Schön, Ebbe (1996). Vår svenska tomte: sägner och folktro. Stockholm: Natur och kultur
Stockholm.

i Information


Kategorier

Kontaktuppgifter
Maria Ridderberg

Intendent samlingar


Bilder

Jultomte-docka med skägg, gråa kläder och röd luva, skärp och skor av skinn. Tomtegubbe märkt G F R, från Jönköpings läns hemslöjdsförening. Foto: Jönköpings läns museum
Ett par brunbetsade träskor. Miniatyrträskor från Jönköpings läns hemslöjdsförening. Foto: Jönköpings läns museum
Tre jultomtar stående bredvid varandra, målade i respektive färg blått, grått och rött. Formen är en platt figurskulptur av trä med endast överkropp. Armarna är utsträckta åt sidorna. På huvudet sitter en upprättstående spetsig mössa. Julprydnader, tomtar tillverkade av Oliver Forsberg, Vaggeryd, för Jönköpings läns hemslöjdsförening på 1960-talet. Foto: Jönköpings läns museum