I valborgsmässotid

Valborgsmässoafton och första maj är för de flesta av oss förknippat med vårens definitiva ankomst.
Nu för tiden är det mest eldarna som är valborgsmässans främsta och viktigaste festtecken. Bredvid brasan sjunger någon kör vanligtvis ?Vintern rasat ut? och ?se hur härligt majsol ler? och ofta finns någon kommunal företrädare med som håller ett högtidstal till våren. Valborgsmäss – låter ju egentligen ganska kyrkligt och lite katolskt.

Och visst det är katolskt. Det handlar om Valborg, ett medeltida katolskt helgon och det märkvärdiga är att Valborg inte fanns med i den svenska almanackan förrän efter 1901. Men dessförinnan fanns Valborg som abbedissa i Eichstadt i Bayern i Tyskland på 700-talet. Och det som gjorde henne till helgon var till stor del det som hände efter hennes död. För det visade sig att man tyckte sig se att olja sipprade fram ur hennes sarkofag och av den oljan kunde man smörja sig och bli av med massa olika sjukdomar. Det pågår fortfarande sägs det, många har velat förklara det med att det är luft som kondenseras, men Valborg hann i alla fall helgonförklaras just den 1:a maj. Det är därför Valborgsmäss har så mycket anknytning till gammal folkmedicin. Enligt bondepraktikan var valborgsmässoafton en bra dag att slå åder på. Och man sa också att om man fångade en orm den här dagen och sedan la den i brännvin, kunde det här användas att stryka på ormbett.

Våra valborgsmässobål då?
Ja, man kan fundera över varför vi tänder eldar i naturen denna kväll. På Linnés tid, mitten av 1700-tal, ska de ha förekommit endast i Uppland och ungefär 100 år senare har seden spritt sig i landskapen längs Östersjön och efterhand har seden spritt sig till nästan hela landet.

?Runstaven försvenskad?, på en snusdosas ena sida kan man följa ena halvan av årets almanackshändelser. Se vid april den 14 med hästfigur då kreaturen skull släppas ut på bete.

?Runstaven försvenskad?, på en snusdosas ena sida kan man följa ena halvan av årets almanackshändelser. Se vid april den 14 med hästfigur då kreaturen skull släppas ut på bete.Dock innehåller många intervjuer på 1920-talet med äldre människor att man eldade för att skrämma rovdjur från betesdjuren. Därför förekom också en massa oväsen kring eldarna, man skramlade med koskällor, sköt med bössor, skrek och ropade. Eldarnas funktionella samband med betesgångens början är tydligt från senare hälften av 1800-talet. Och tiden stämmer ju också in på tiden för sommartid enligt den medeltida indelningen, vid tiden för Tiburtius dag den 14 april, finns i kalendrarna och på runstaven markerat ett tecken, en häst, som berättar att djuren skulle släppas på bete. Och i de landskap där man släppt djuren senare på bete den 17 maj, har eldarna tänts kvällen innan.

1: a maj, valborgsmässodagen är sedan 1938 vår enda icke kyrkliga helgdag

1:a majdemonstration i Norrahammar 1917

1:a maj, valborgsmässodagen är sedan 1938 vår enda icke kyrkliga helgdag. Sedan 1890 har arbetarrörelsen firat 1:a maj som sin högtidsdag över hela världen. Och det är demonstrationstågen, musiken, sången och talen som märks i firandet idag.Första maj-blomman såldes förresten första gången 1907 i Göteborg. Initiativet togs av Beda Hallberg för att få bidrag till bekämpning av tuberkulos.

I hela Europa har sedan 700-talet förkommit symboliska spel på första maj, som striden mellan Majgreven och Vintergreven. Seden är belagd även i Sverige sedan slutet av 1400-talet. Ill. ur Olaus Magnus ?Historia om de nordiska folken 1555.

I hela Europa har sedan 700-talet förkommit symboliska spel på första maj, som striden mellan Majgreven och Vintergreven. Seden är belagd även i Sverige sedan slutet av 1400-talet. Ill. ur Olaus Magnus ?Historia om de nordiska folken 1555.Striden mellan vintergreven och sommargreven är en sed i samband med 1:a maj. Den förekom i Skåne långt in på 1900-talet och den har medeltida anor. Den bästa beskrivningen får vi av Olaus Magnus som berättar om hur man i städerna 1 maj satte upp ett skådespel mellan två ryttarstyrkor. På den ena flanken stod vintergreven klädd i skinn och på den andra stod sommargreven eller majgreven som var prydd med blommor och löv. Blomstergreven är alltid segrare. Än idag kan vi se symboliska rester av denna tradition i vårspel i Eksjö.

Majsjungning ser vi här på en målning av konstnären Kilian Zoll mitten av 1800-tal. Det var en vanlig sed långt fram i vår tid men kanske mest förekommande i Skåne, Blekinge Halland och även i södra delarna av Småland. Där gick de unga, pojkarna mest, runt i gårdarna och sjöng visor för att få ägg och förning till sina ungdomsfester. Den här sångtraditionen förekom på kontinenten långt fram på 1900-talet men där sjöng man in sommaren i stället för våren.

/Margaretha Engstedt, antikvarie