Om ett "prydeligt" kyrktorn i Säby

Säby kyrktorn från 1755-57 återfick 2009-10 sin tidigare glada marmorering på lanterninen.

Väl synlig vid landsvägen strax söder om Tranås ligger Säby kyrka, en av länets största medeltidskyrkor. Med sitt kraftiga och originella torn är den svår att missa. Åren 2009-2010 medverkade jag i en utvändig restaurering då bland annat lanterninens tidigare marmorering återskapades.

Fram till 1731 saknade Säby kyrka ett riktigt torn, men det man då reste var så slarvigt grundlagt att det riskerade att rasa. Således tog församlingen och major Witting på Gripenbergs slott kontakt med en rutinerad byggmästare, Petter Frimodig från Linköping, vilken byggt flera kyrkor med en förkärlek till ståtliga och färgglada lanterniner och spiror (exempelvis Ingatorps kyrktorn). Tillsammans med murmästaren Grönvall reste han ett nytt torn år 1755.

Osignerad ritning i Landsarkivet till nytt kyrktorn för Säby. Bortsett från bottenvåningens rusticering och fönsterbågarna i lanterninen följdes ritningen. Färgsättningen tycks mer ha blivit ett uttryck för barockens smak än den moderna rokoko som lyser igenom i ritningen.

Tornet i Säby är en ovanlig syn med sin tjocka lanternin och balustraden med småspiror i hörnen. Från 1755 finns en ritning i kyrkoarkivet, tyvärr utan signatur. Men det kan misstänkas att Jakob Uhrberg var arkitekt. Han har nämligen ritat de snarlika, men idag försvunna eller kraftigt förändrade tornen till kyrkorna i Gränna, Lekeryd, Lommaryd och Öggestorp. Den ursprungliga förlagan skall dock ha varit den påkostade lanterninen på Kristine kyrkas torn i Jönköping, byggd 1686-1690 av de tyskättade byggmästarna Mattias och Anders Schröder. Troligen stod landshövding Erik Dahlberg för ritningarna.

Tornet i Säby var klart först 1757 och benämns som ”det prydeligaste, som torde finnas på någon landsbygd”. Urtavlor var insatta för ett urverk som kom på plats först ett antal år senare, dylikt var en dyr lyx.

Tidigare fanns fler kyrkor i området med Säbys typ av tornkrön.

Före restaureringen 2009 var lanterninen och balustraden helt vitmålad, vilket gav ett bokstavligt talat slätstruket intryck, föga i linje med 1700-talets frodiga barockform. Så var det förstås inte från början. En färgundersökning som gjordes av målarmästare Anne Håkansson tyder på att lanterninens pilastrar från början var målade i svart eller mörkgrått och fälten kring luckorna målade med falu rödfärg. Detta skulle i så fall ha svarat bra mot hur den idag försvunna lanterninen till Kristine kyrka såg ut.

Kyrkan vid två olika sekelskiften.

År 1834 gjordes en stor reparation av lanternin och altan, sistnämnda var liksom ”Staquettet förruttnadh”. Troligen var det detta år lanternin och balustrad oljemålades med en kraftig marmorering, grått i grått. Denna kan ses på fotografier från århundradets slut och upptäcktes också vid färgundersökningen. Vid senare ommålningar behölls utförandet, men 1980 ströks lanternin och balustrad helt vita, vilket upprepades vid senaste ommålningen 1998. Det är anmärkningsvärt hur snabbt ett tidigare utseende kan försvinna ur minnet.

Provstrykning och skrapprov.

Efter skrapprov och diverse provmålningar beslutades vid den nya översynen att åter ge tornkrönet dess festliga och grova marmorering från 1800-talets förra hälft. Initialt fanns tankar på att återställa den ursprungliga, sannolikt svart-röda, färgsättningen, men eftersom vi inte kunde vara tillräckligt säkra på att det svarta och röda hade existerat samtidigt så valde vi det utförande vi verkligen hade belägg för.

Robin Gullbrandsson

Läs mer om restaureringen i rapporten: Rapport 2010-62 Säby kyrka Webb Lågupplöst

Läs mer om kyrktorn i länet i Bo E Karlsons artikel ”Från höga spiror till låga huvar” i Småländska kulturbilder 1995. Från Kyrkans värld.