Kampen mot fukten – de problematiska granitkyrkorna

Norra Solberga nya kyrka, invigd 1902 (gamla medeltidskyrkan bakom som gravkapell). En av länets få storskaliga kyrkor i massiv granit med oputsade fasader, typisk för den nygotiska stilen kring förra sekelskiftet. Många av dessa kyrkor fick dock redan tidigt problem med fuktinträngning genom murarna.

?I en byggnad av massiv granit i relativt tunna murar torde fuktande innerväggar knappast kunna helt och hållet undvikas?? Så skrev arkitekt Erik Lundberg 1925 i ett förslag till restaurering av den då blott 23 år gamla kyrkan i Norra Solberga. Den tillhör en grupp av nygotiska kyrkor med oputsade granitfasader som var populära under decennierna kring 1900, särskilt på västkusten. Men nästan alla fick nästan omgående problem med inträngande fukt och har betraktats som något av problembarn. Hantverket förr må ha varit gott, men kunnandet hade sina brister, särskilt när det gällde nya material och tekniker, som i dessa kyrkor.

Putsskador i koret.

Under ett flerårigt projekt har Norra Solberga nya kyrka från 1902 sanerats från hussvamp, fått bättre vattenavrinning och delvis fogats om. Bygget av den storslagna katedralen av lokalt bruten granit var i det närmaste en förlustaffär för byggmästaren Markus Pettersson. Men stenhantverket fick beröm vid slutbesiktningen. Murarna var byggda massiva i granit med kalkbruk och utvändigt fogstrukna med cement, vilket var vanligt vid tiden. Bristfällig vattenavledning och kapillärsugning i fogarna gjorde glädjen för församlingen kortvarig. Under hela 1900-talet har man kämpat mot fukten. Lösningarna har varit många och inte alltid lyckade, mest förödande var invändig putsning med kalkcement och målning med plastfärger. I så måtto skiljer sig inte Norra Solberga från sina olyckssystrar där lösningarna ibland varit än mer fantasifulla. Förhoppningsvis ska de nu genomförda åtgärderna få bra verkan. Flera källor till vatteninträngning har åtgärdats, bland annat på strävpelarna med expanderande fogbandstätning följt av fogning med kalkbruk. Det är en tidigare oprövad lösning som dock är reversibel och inte inverkar på kyrkans utseende.

Markus Pettersson från Gammalkil, byggmästare till Norra Solberga kyrka. Hans arbete fick mycket beröm, men bygget blev i slutänden en förlustaffär för honom och han emigrerade till USA.

Mycket av problematiken i dessa kyrkor ligger i frånvaron av fuktutjämnande fasadputs i kombination med tunna cementhaltiga fogar som suger vatten. En mängd av vinklar och småtorn med känsliga möten mellan taktäckning och fasader bidrar till problematiken. Kyrkorna har alltså ett i konstruktionen inbyggt problem som helt aldrig kan lösas, vilket redan Lundberg poängterade. Däremot kan man som i Norra Solberga försöka minimera vattenbelastningen på fasaderna och se till att de invändiga ytskikten är fuktgenomsläppliga samt i övrigt försöka reglera klimatet med hjälp av uppvärmning, eventuell avfuktning och ventilation. Varje lösning måste dock utgå från det aktuella objektet, historien visar oss att standardlösningar ofta är återvändsgränder.

Robin Gullbrandsson

Läs mer om fuktproblem i oputsade granitkyrkor i denna rapport från Göteborgs stift:Rapport_Fuktproblematik

Läs mer om arbetena i Norra Solberga i byggnadsvårdsrapporten: N Solberga nya ka fukt liten

Vittrade cementfogar som suger vatten.

Vittrade cementfogar som suger vatten.

Strävpelarnas krön var i dåligt skick och en stor källa till vatteninträngning, särskilt som tornets vattenutkastare mynnar ovanför.

Strävpelarnas krön var i dåligt skick och en stor källa till vatteninträngning, särskilt som tornets vattenutkastare mynnar ovanför.

Fogar på strävpelare renhuggna och bottnade med expanderande fogband för fogning med hydrauliskt, pigmenterat kalkbruk.

Fogar på strävpelare renhuggna och bottnade med expanderande fogband för fogning med hydrauliskt, pigmenterat kalkbruk.