De glada dödskallarnas broderare

Så här i påsktider, vad är mera lämpligt än att visa lite av länets textila skatter med  korsfästelsemotiv. Mässhakar, dvs prästens liturgiska plagg, är från 1600-talet och framåt ofta prytt med ett bandmönster på framsidan och en korsform på ryggen. Den korsfäste Kristus på Golgata är vanlig som ryggbild och den uppståndne Kristus på framsidan.

Skruden i Hultsjö kyrka, daterad 1708 förvaras numera liggande i en särskild visningsmonter.

Hantverkarna bakom mässhakarna är oftast anonyma, men den finns en kvinna som är lätt igenkännbar på sin karaktäristiska stil. ”Broderskan” Helena Larsdotter Lindelia var verksam i Eksjö under senare delen av 1600-talet och in på 1700-talets början. Det finns 41 kända sakrala arbeten av Helena Larsdotter flertalet utförda för småländska kyrkor, men det finns också några i Skåne. Mässhaken i Hultsjö kyrka, daterad 1708 och på bilden ovan, är den sist utförda bland hennes kända verk. Helena Larsdotter avled två är senare, 1710.

Hennes korsfästelsebilder är mycket karaktäristiska, Kristusfiguren är naivt tecknad, med en leende Kristus och under korset ofta försedda med en klotrund dödskalle och korslagda benknotar, vilket också finns på mässhaken i Hultsjö. Dödskallen under korset är ett vanligt motiv och symboliserar huvudskalleplatsen som Golgata också benämns, men dödskallarna är normalt inte så här glada. Mässhaken från 1708 är utförd på svart sammet med applikationer av vitt silke.

Detalj, mässhaken i Hultsjö kyrka med den glada dödskallen. Foto: Jonas Haas, JLM.

Vetlanda museum har några av hennes arbeten i deras permanenta utställning.

Det vi idag vet om Helena Larsdotter och hennes arbeten kommer ur  Inger Esthams avhandling Figurbroderade mässhakar från reformationstidens och 1600-talets Sverige, publicerad 1974. En kortare artikel av henne i ämnet finns också i länsmuseets årsbok från 1989 Det handlar om textil.

Inger Estham konstaterar att Helena Larsdotters broderier är yrkesmässigt utförda men att det är okänt om hon har gått i lära hos en yrkesbrodör eller har lärt sig genom att studera professionella arbeten i kyrkorna. Hon var änka och ägde Vaxblekargården i Eksjö från 1679.  Granngården på Östra Långgatan ägdes av skräddaren Lars Månsson och därefter av sonen Måns Larsson, också skräddare. Estham har en teori – var dessa Helena Larsdotters far och bror? Och kanske förklaringen till att hon som kvinna kunde driva sin omfattande kyrkotextila rörelse…

Länsmuseet har varit antikvariskt medverkande i arbetet med visningsmontern i Hultsjö kyrka.

Britt-Marie Börjesgård

Här är en länk med några fler bilder av hennes arbeten.