Begravningsvapen, något om heraldik

Del 3: Släktvapnet – ett varumärke in i döden

Här kommer tredje delen om begravningsvapen! Idag tittar vi på hur föremålen ser ut och lite kring det heraldiska formspråket.  Varje släktvapens utformning regleras i sköldebrevet, ett officiellt dokument som kungen eller hans ställföreträdare lät utfärda. Släktvapnet tecknades, och tecknas fortfarande, efter strängt hållna heraldiska regler som inte förändrats sedan medeltiden.

Grunden i ättevapnets utsmyckning är olika geometriska indelningar av skölden (t ex balk, bjälke, ginstam, stolpe, sparre m fl). I ett eller flera fält smyckade man sedan vapnet med en ”allmän bild”, t ex en stjärna, en grip, ett hjul, ett fartyg etc. Precis som på medeltida föremål var (och är) färgsättningen mycket viktig. Den byggde på kontrastverkan mellan matta och blanka ytor, guld/silver, rött, blått, svart, purpur (och natur). Vanligast är dock guld eller silver kombinerat med röd-, eller blåfodrat hjälmtäcke. Ett heraldiskt korrekt vapen får innehålla två av färgerna rött, svart, blått eller grönt samt en av metallfärgerna guld eller silver.

Talande vapen vanliga

Vapnets utseende beskriver man med en särskild heraldisk terminologi, i en så kallad ”blasonering”. I den utgår man alltid från en tänkt sköldbärares perspektiv när man anger höger eller vänster (dexter eller sinister). Det är en medeltida tradition som bottnar i att man tänker sig att skölden burits av sin ägare i strid. För övrigt har alla delar på begravningsvapnet bestämda namn som man använder när man beskriver objektet.

Vad finns då för symboler i de olika familjevapnen? Jo, alla möjliga!  Det mesta grundar sig på symbolik som är mer eller mindre logisk för oss idag. Den ”talande” symboliken är lättast att förstå. Vi kan lätt ta till oss att ätten Oxehufvud har ett oxhuvud i sitt vapen, eller att ätten Lillie, har en lilja. Det är logiskt och talande att ätten Boije har bojar i sin bild, eller att Cederström har cederträd åtföljt av en stiliserad ström. Liksom att Uggla, har en uggla. Eller att ätten Gyllenstierna bär en sjuuddig, gyllene stjärna.

När logiken saknas?

Men ibland finns ingen uppenbar logik, och det kan vara svårt att göra en direkt koppling till vapenteckningen och familjenamnet. Då kan man behöva kika på annat. T ex personens karriär? Om personen tillhörde rytteriet var det vanligt med häst/ryttarrelaterade symboler som hästar, sporrar eller annat. Militärt meriterade personer fick ofta kanoner och vapen i sin bild, och personer som gjort karriär inom flottan hade ofta sjömotiv, som vatten eller båtar. Om inte heller detta ger en tillräcklig förklaring kan man titta längre bak i släktträdet. Ibland ville man betona någon äldre släktgren och lånade då symboler från dennes vapenteckning. Om vi till exempel föreställer oss att tre rosor finns avbildade (utan förklaring) kan det vara så att ätten Tre rosor finns längre bak i släktleden. I princip kunde man plocka vilka delar som helst från äldre vapen, det var helt ok, bara man inte kopierade en hel framställning.

Antalet hjälmar visar rangen

Ovanpå familjevapnet, huvudskölden, finns vanligen ett antal hjälmar och de skvallrar om den avlidne personens rang.  En hjälm visar att personen var obetitlad/lågadlig. Två hjälmar bredvid varandra betyder att personen var friherrlig och tre hjälmar illustrerar den grevliga värdigheten. Också de kronor, som kröner hjälmarna,  har olika utformning beroende på personens rang.

Grundregeln för ett släktvapen är dessutom att man inte, innehålls- eller färgmässigt, ändrar det vapen man fått. Däremot var, och är, det tillåtet att ändra de yttre formerna efter tidens mode, t ex från runda former till mera kantiga, från kompakt till mera utdraget.  

Del 1: En del av den sista resan
Del 2: Begravningsvapen, vad är det?
Del 3: Något om heraldik
Del 4: Vad finns i Småland?
Del 5: Bevarande idag

Läs även:

En solskenshistoria, stulet huvudbaner tillbaka efter 15 år

Vill du veta mer om svensk adel så besök gärna www.riddarhuset.se