Vad kan vi egentligen se när vi analyserar skelett?

Vet du vad osteologi är? Här berättar vår arkeolog Emma Boman om sitt arbete som osteolog på Jönköpings läns museum.

Att vara osteolog innebär att man analyserar skelett. Skeletten kan komma från både människor och djur och de kan vara både obrända och brända, det vill säga kremerade. Hur mycket information kan vi få ut, enbart genom att studera ett skelettmaterial med blotta ögat? Fokus för detta inlägg är skelett från människor och hur vi genom den osteologiska analysen kommer de människor som levde förr otroligt nära. För att göra detta kommer jag att presentera skelett som vi har påträffat vid arkeologiska undersökningar. Jag vill även passa på att varna känsliga läsare – inlägget innehåller fotografier på mänskliga kvarlevor, i syfte att visualisera det som presenteras.

Från anonym till person

När jag berättar att jag arbetar som osteolog brukar jag mötas av två reaktioner. Den ena reaktionen är att jag har världens häftigaste jobb (vilket jag i och för sig har) och den andra är av motsatt karaktär – att det låter lite otäckt. Jag har flera gånger fått frågan varför jag vill arbeta som osteolog och för mig är den frågan väldigt enkel. Det är det närmsta jag kan komma de människor och djur som levde förr. Man kan få ut så mycket information enbart genom att studera deras skelett.

När man analyserar ett skelett från en människa, placerar skelettet anatomiskt korrekt och börjar gå igenom alla ben, så har individen gått från att vara väldigt anonym till att ha en ålder, ett kön och en längd. Eventuella sjukdomar träder fram, som individen kanske drabbades av som barn eller så har personen kanske haft en alldeles hemsk tandvärk. Allt detta kan vi se genom att studera skelett. Nedan har jag valt ut ett par individer som har speciella fyndomständigheter eller åkommor, för att lyfta just hur mycket vi kan få ut genom en osteologisk analys.

94 skelettgravar

Nu ska vi möta några utvalda individer som alla påträffades vid undersökningar i Kyrkogatan här i Jönköping. Det var i april 1999 som arbetet inom området för Jönköpings stads medeltida kyrkogård startade. Kyrkogården var i bruk fram till 1612 samt några år efter det. Vid undersökningarna påträffades 94 skelettgravar som har genomgått en osteologisk analys som genomfördes av Anna Kjellström.

I Grav 2 identifierades en kvinna. I hennes bäcken påträffades ett nio månader gammalt foster. Troligtvis avled de i samband med förlossningen.

Jag har valt ut ett par av alla dessa 94 gravar att presentera här. Den första jag har valt ut är Grav 2 som sorgligt nog innehöll mer än en individ. I graven har en kvinna i åldern 25-35 identifierats. I graven påträffades som sagt ytterligare en individ. I kvinnans bäcken påträffades ett nio månader gammalt foster. Genom att bedöma fostrets läge i bäckenet, och samtidigt ta fostrets ålder i beaktande är det troligt att både kvinnan och barnet avled i samband med förlossningen.

Kraftig tandvärk

Jag nämnde tidigare att vi kan se om en individ kan ha haft tandvärk och det finns en individ som troligtvis har haft rätt så ont, och inte bara i en tand… I Grav 23 påträffades en man som hade så mycket som fyra abscesser. En abscess är en öppning för var som bildas i käken. Får man en infektion i tandpulpan kan den sprida sig till käken. Då får man en inflammation med varbildning. Varet behöver någonstans att ta vägen och abscesser, det vill säga öppningar, bildas för utsläpp av varet. Den här mannen hade även en del karies och man kan tänka sig att allt detta inte var en alltför behaglig upplevelse.

En abscess brukar visa sig genom en kraftigt bultande tandvärk och en del svullnad i hals eller mun. När bölden väl spricker rinner varet ut i munnen och då brukar även smärtan avta. Men infektionen finns fortfarande kvar i käken och kan sprida sig, vilket troligen är vad som har hänt den här mannen.

Mannen i Grav 23 med en öppning (abscess) i överkäken för var att kunna rinna ut. Foto: Anna Kjellström.

Fler livsöden träder fram

Något annat som man kan se genom att studera skelett är bristsjukdomar. En sådan bristsjukdom är cribra orbitalia. Cribra orbitalia ses som små perforeringar i ögonhålornas tak. Den troligaste orsaken till cribra orbitalia är järnbrist och vad som händer i kraniet är att kroppen stimuleras till att producera mer röda blodkroppar i benmärgen i ett försök att kompensera för själva järnbristen. Detta leder dock till att mängden röda blodkroppar ökar, vilket i sin tur gör att benmärgen expanderar och trycker sönder benmärgen.

Vi återvänder till Kyrkogatan där cribra orbitalia har påträffats hos två individer. I Grav 33 har ett barn i åldern 11-13 identifierats och i Grav 70 har ytterligare ett barn i åldern 11-12 identifierats. Barn är känsligare för denna bristsjukdom och deras skelett påverkas lättare. Cribra orbitalia ses som en förändring på skelettet som är pågående, det är en så kallad aktiv lesion och detta tyder på att individen inte har anpassat sig till sjukdomen när individen gick bort. Det finns även studier som har påvisat en ökad dödlighet hos individer med cribra orbitalia.

Skallfragment från barnet i Grav 33 med cribra orbitalia. Foto: Anna Kjellström.

Nu har vi fått möta ett par av alla de individer som påträffades i Kyrkogatan. En ung kvinna med ett nio månader gammalt foster som troligtvis avled i samband med förlossningen, en man med en hel del tandbesvär och två barn som troligtvis led av järnbrist och som inte blev äldre än 12-13 år gamla. Genom en osteologisk analys blir skeletten väldigt levande för oss. Deras livsöden träder fram och man kan i vissa fall riktigt föreställa sig hur deras liv kan ha varit.

Individerna som påträffades vid Kyrkogatan ställdes ut i en utställning som gick under namnet ”Skeletten i gatan”. Att ställa ut mänskliga kvarlevor är något som har diskuterats mycket de senaste åren. Är det etiskt korrekt? Det är något som såklart ska bedömas från fall till fall. I detta fall togs etiska perspektiv i beaktande, skeletten placerades i en avskild del av lokalen med nedsläckt belysning. Omdömet kring utställningen av allmänheten var att den var vacker och pietetsfull. Ett foto från utställningen ser ni högst upp i detta inlägg.

Emma Boman, arkeolog

Litteratur:

Kallerskog, L; Kjellström, A och Sten, S. 2020. Gravar i Kyrkogatan. Arkeologisk för-och slutundersökning med anledning av planerad ledningsdragning inom område med stadslager, RAÄ-nr Jönköping 50:1 (L1973:2508), i Kyrkogatan, Jönköpings stad, Sofia församling, Jönköpings kommun och län. Jönköpings läns museum, arkeologisk rapport 2018:27.

Roberts, Charlotte; Manchester, Keith. 2010. The archaeology of disease. Third edition.