Textil och turism

Till Botiza, landsbyn i norra Rumänien där vi just nu har vår basecamp, kom1971en prästfru (här är man ortodox, så prästerna får gärna gifta sig och bilda familj). Mitt under kommmunisteran då varken kyrka eller traditioner stod högt i kurs hos de styrande i Bukarest, upptäckte hon ett kulturarv som helt höll på att gå i glömska, nämligen växtfärgning av ullgarn. Sedan de kemiska färgerna slagit igenom kring 1900 var det ingen som längre använde de ”tråkiga” växtfärgerna, utan de vävda tygerna i bonaderna skrällde i orange, rosa och greddelin. Prästfrun lärde sig själv växtfärgning och genom intervjuer med äldre gummor kunde hon återskapa den gamla färgskalan. De växtfärjade vävnaderna är i dag byns signum och har lett till en uppgång för turismen. Prästfrun själv lever i bästa välmåga och visar gärna upp det lilla bymuseet med växtfärgade bonader och vävda väskor. Hon har uppmärksammats i media för sin kulturgärning och flera kvinnor i byn väver bonader och löpare i den äldre färgskalan. Men detta säljs endast till turister. Själva vill de ha sina bonader i orange, rosa och gredelin. Textil spelar en viktig roll i regionens tradition. Skall man skänka något värdefullt till kyrkan, t.ex. i samband med någons död, blir det gärna en bonad eller sjalar.

I övrigt har dagen bjudit på klättringar i 85% stigning i 30 graders värme i skuggan, ca 45-50 i solen och skuggplättarna är få. Men vad gör man inte för att få se en hamlad ek eller en rar gentiana??? Det började knorras lite i leden när det kom fram att vattenledningarna i byn var kapade av en av de få lokala grävmaskinerna och man insåg att svetten skulle få tvättas bort med flaskvatten. En ickevåldsprotest i form av en sitt-ner aktion genomfördes på den lokala puben när vi så småningom, badande i svett återkom från fjällklättringarna men utöver detta har inga större upplopp försports.