När man vandrar i skogen vandrar tanken

Att jobba som arkeolog innebär att man allt som oftast får finna sig i att arbeta ensam i okänd terräng, eller som det också kan uttryckas, att man får möjligheten att ostört vandra i skog och mark.
Inventeringar av större eller mindre områden inför exploateringar (vägbyggen, industrietableringar eller vindkraftsparker) medför t.ex. sådana möjligheter. Det finns också tillfällen då systematiska fornminnesinventeringar görs för större områden, hela socknar, län eller landsändar, arbeten som för en arkeolog många gånger innebär att vandra ensam i skogen. Uppgiften är i samtliga fall att upptäcka och registrera de eventuella fornlämningar eller kulturhistoriska lämningar som inte tidigare varit kända genom fornminnesregistret.

Oregistrerad lämning i Svarttorp

En av alla dessa ännu ej registrerade lämningar ligger mitt i skogen i Svarttorp socken. Om man kommer från norr, kanske längs den äldre vägen uppifrån gårdarna, vägen som idag bara används för arbetet i skogen, då ser man efter ett tag enstaka rösen. Just de här är tydliga rester efter senare tiders odling, så långt fram som 1800- och 1900-tal. Att stora områden med odlingsmark planterades med skog under förra århundratet kan vi se i äldre kartor och som här också ute i landskapet. Avståndet från gårdarna vi lämnade till dessa igenlagda åkrar är ganska stort och lite längre fram bland rösena ligger mycket riktigt en torplämning, med tydligt spismursröse och syllstenar och ett stenfritt gårdstun. Runt torpet är fler rösen, de fortsätter söderut genom skogen och bildar ett stort område med röjd odlingsmark.

Med avståndet från torpet växer området med rösen. Men med avståndet ändrar också rösena och odlingsmarken karaktär, det är inte längre helt tydligt att marken brukats under 1800- och 1900-tal, då torpet varit bebott. Mycket troligare är att den odling som bedrivits här dateras järnålder, medeltid och 1600-tal. Gränsen är inte tydlig mellan ”torprösen” och äldre odlingsrösen, den är tvärt om flytande och de olika formerna och karaktärerna går in och ut i varandra över det nu ganska omfattande området med äldre röjd åkermark.

Det verkar som om området brukats och röjts, till och från under mycket lång tid, kan det vara så. Kan landskapet en gång ha öppnats upp genom bete, så tidigt som under vår bronsålder, för att sedan, i små etapper, röjts och odlats upp, under bronsålder, järnålder och tidig medeltid? Kan marken i perioder legat öde och i träda för att åter tas i bruk när befolkning och behov har växt? Har torpet tillkommit vid en sådan befolkningsökning under 1700- eller 1800-tal, med ny röjning av äldre åkermark och kanske också röjning för helt nya åkrar?

Kända men oregistrerade lämningar

Tankarna vandrar fritt när man går ensam i en tyst skog, frågorna blir många, de exakta svaren uteblir. Men frågorna kommer såklart inte ur tomma luften och om svaren inte kan bli exakta kan de ändå vara kvalificerade gissningar. För även om det är första gången just den här lämningen registreras, är den här typen av lämningar inte alls okända. Vi vet en hel del om dessa stora områden med äldre och yngre röjningsrösen ute i skogen. Vi vet att de finns i stort antal och vi vet, utifrån flera arkeologiska undersökningar, att de, var och en, många gånger rymmer röjning, odling, ödeläggelse och nyodling, från en stor del av vår förhistoriska, medeltida och historiska tid.

Men vandringen bland rösena väcker fler frågor. Om området har odlats under lång tid, var har man då bott, under t.ex. järnåldern? Om området legat öde under perioder, vad är orsakerna till det? Om området återigen odlats upp, varför? Om torplämningen med största sannolikhet är från 1800-tal, finns det äldre föregångare, kanske från medeltid? För de här frågorna finns svaren inte ens som kvalificerade gissningar, de arkeologiska undersökningarna väntar ännu på att göras. Frågor och svar är än så länge bara funderingar hos en ensam arkeolog som ostört får vandra i skog och mark…

Moa Lorentzon
Arkeolog