En lurig runinskrift – Jönköpings läns museum
En sten med röda detaljer inristade.

En lurig runinskrift

Publicerat: 10 apr, 2012
En solig novemberdag hämtade vi upp Inger Andersson från Hembygdsföreningen i Gränna för vidare färd mot Girabäcken strax norr om Uppgränna.

Några dagar tidigare hade vi fått ett antal spännande bilder på vad som verkade vara en runinristning, som en uppmärksam vandrare i ravinen vid Girabäcken hade givit Inger. Bara ett tiotal meter i branten nedanför den gamla landsvägen låg stenen med runorna. Vid en hastig titt var den bara en i mängden av ett antal dumpade stenar från åkern norr om bäckravinen.

Den runristade stenen var inte stor. Vi bedömde att den var av sandsten och 60 cm lång, 35 cm bred och 10 cm tjock. Runorna som var ristade i en u-form längst stenens kant var väldigt otydliga. Bäst syntes en inskrift mitt på stenen; Runorna luHR som dessutom var imålade med röd färg.

Stenens ringa storlek och att runorna, som verkade vara av den äldre 24-typiga runraden, var väldigt ojämnt ristade gjorde att vi misstänkte att detta inte var någon ”äkta runsten”. Kul i alla fall, tyckte vi och beslöt att ta med stenen till länsmuseet för närmare studier .

Väl uppe vid vägkanten gav den bleka novembersolen ett perfekt släpljus på stenen. Vi kunde identifiera ett antal av runorna men lyckades inte tolka inskriften.

Tillbaka i lugn och ro på museet lyckades vi tolka merparten av runorna och eventuellt också tolka vad ristarna velat lämna för budskap. Längs stenens kanter stod:

Runorna i de första två orden var svåra att tyda då stenens yta där var grovkorning och tämligen vittringsbenägen. Runorna 1, 2, 5 och 6 är säkra. Runorna 3 och 4 är något osäkra då det finns skador på stenen. Även mellan runa 3 och 4 finns en skada som skulle kunna vara en runa. På runa 7 syns bara halva runan. Vi har tolkat den som ett l men det skulle t ex även kunna vara ett i. Även runa 8 är något osäker. Runorna 9 och 10 tror vi bildar ordet og (och)- detta pga sammanhanget. Runa 9 är skadad av vittring medan runa 10 är ett tydligt kryss, dvs g. I följande ord Eirik är runorna 11-14 tydliga medan runa 15 är klart osäker. Den kan vara en skada i stenen. Runorna 16-29 är säkra. Möjligen kan bistavarna i a-runorna diskuteras. Runa 30 är ett o (omega) medan runa 31 är skadad och kan vara o, g, a eller h. Runorna 32-35 är tydligt huggna och dessutom imålade med tjock röd, gräll färg. Flera av punkterna mellan runorden är rödmålade, de förfaller inte vara inhuggna.

På stenen finns också ett tydligt kryss inristat. Det står på samma ”rad” som luhr men helt för sig själv. I varje kvadrant som krysset bildar finns en röd prick, målad men knappast huggen.

Man kan fundera över vad ristarna har menat med runorna 33-36. Ordet luhr finns ju inte i svenskan med den stavningen. Har man velat skoja? Eller är det ristarnas initialer?

På stenen finns också ett tydligt kryss inristat. Det står på samma ”rad” som luhr men helt för sig själv. I varje kvadrant som krysset bildar finns en röd prick, målad men knappast huggen.

Vad mer finns att säga om stenen? Enligt geologen Karl Eric Hagström består den av grovkornig sandsten s.k. arkos, ca 800 miljoner år gammal. Den tunna ljusgröna mossan på ristningsytan har vi fått identifierad som Plattsvepemossa, Radula complanata.

Willhelm och Eirik lät resa sten, säger det ristade budskapet. Om stenen en gång varit rest måste den stått lutad mot något eller så saknas den del vid basen av stenen som varit nedgrävd i marken.

Vem kunde ha ristat in runorna? Starkt misstänkta borde någon av de vara, som arbetade med att bryta sandsten i sandstensbrottet i Girabäcken. Kanske hade någon inspirerats av den fina vikingatida runstenen som står alldeles vid den gamla landsvägen i norra Uppgränna?

Ola Hellman

i Information


Kategorier

Kontaktuppgifter
Bild saknas.
Jönköpings läns museum

Informationsdisk


Bilder

En sten med röda detaljer inristade. Den runristade stenen från Uppgränna (ungefär 60 centimeter hög) av grovkornig sandsten.
Renritning av den runristade stenen. Fyndet är publicerat av Stefan Holm i Gränna hembygdsförenings årsbok Ett solvarv i Gränna 2012, ”Alla runstenar behöver inte vara uråldriga”