En kvartslokal från stenåldern på Småländska höglandet

Redan 2017 berättade vi i ett blogginlägg om en planerad breddning av riksväg 40 mellan Nässjö och Eksjö, samt om förundersökningen av en stenålderslokal väster om Eksjö som kommit ”i vägen för vägen”. I inlägget presenterades lokalen och utgrävningsresultaten lite närmare. Kortfattat rör det sig om en mindre höjd i terrängen omgiven av sankmark mellan sjöarna Norra och Södra Vixen.

Inom den centrala delen av krönet grävdes ett trettiotal 1×1 meter stora provrutor där allt material sållades. Sållningsarbetet resulterade i att ett blandat stenmaterial kunde samlas in omfattande drygt 300 föremål. Till mer än 80 % dominerades materialet av lokalt bruten och slagen kvarts men även inslag av flinta, kvartsit och porfyr märks i materialet. En analys av materialet visade att det mesta handlar om restprodukter från bearbetning av råmaterial och redskapstillverkning, främst avslag, avfall och splitter. Den visade också att lokalen utnyttjats under loppet av den under yngre stenåldern, cirka 4000−1800 f.Kr.

Fortsatta undersökningar 2021

Eftersom förundersökningarna gav så intressanta resultat beslutade länsstyrelsen att platsen måste slutundersökas innan en vägbyggnation kunde bli aktuell. Det tog några år men hösten 2021 blev det aktuellt att komma tillbaka till platsen. Vid det tillfället hade all skog fällts vilket gjorde att terrängförhållandena blev än tydligare, alltså att det rörde sig om ett platåläge inom ett blockrikt moränkrön, där marken sluttande i öster och söder ner mot sankmark och en mindre bäck. Väster om krönet var marken något flackare och i norr begränsades området av ett viltstängsel och nuvarande riksväg 40. Totalt omfattade hela undersökningsområdet drygt 1200 kvadratmeter.

Provrutor och fyndmaterial

Inom området för själva platån grävdes och sållades 64 kvadratmeterstora provrutor, huvudsakligen lokaliserade till en naturlig försänkning nära platåns sydspets. Att de flesta rutorna grävdes inom detta område beror på att det verkade vara platsen där de flesta aktiviteterna försiggått på platsen, i alla fall de som lämnat spår efter sig i form av ett fyndmaterial. Sammanlagt har hundratals fynd påträffats i rutorna och precis som vid förundersökningen 2017 utgörs nästan allt material av lokal kvarts. Inslag av flinta förekommer också liksom andra bergarter som kvartsit och porfyr. Merparten av fyndmaterialet kommer från redskapstillverkning, till exempel avslag och splitter, men även knackstenar som användes för att bearbeta stenmaterialet. Vi har också hittat flera kvartsskrapor som antagligen använts i samband med bearbetning av hudar. Föremålen vi hittade dateras huvudsakligen till yngre stenåldern och är således ca 4000‒6000 år gamla. Men det finns även enstaka flintspån som kan vara äldre. I skrivande stund är stenmaterialet ivägskickat för analys och när den är färdig kommer vi att få en tydligare bild av fyndsammansättningen och dateringsramarna.

Markavbaning och anläggningar

Förutom rutgrävningen grävdes ett sökschakt mellan den lilla ån nedanför krönet och krönets fot för att se om det eventuellt kunde förekomma organiska spår efter fångstanläggningar, eller spår av aktiviteter från krönet. Några sådana fanns inte och inte heller spår efter anläggningar – endast trädrötter. Dessutom maskinavbanade vi ett drygt 500 kvadratmeter stort område av moränkrönet och det resulterade i att ett par härdar hittades bland alla stenblocken. Härdarna har vi dokumenterat och grävt ut samt samlat in kol för att se vilka trädslag man eldat med och för att kunna datera härdarna med C-14 metoden. Förhoppningsvis är de från stenåldern!

En jakt- och fångststation

Utifrån läget i landskapet och fyndmaterialets sammansättning tolkas den undersökta lokalen som en tillfällig och kanske säsongsutnyttjad fångslokal för jakt och fiske. Läget var utmärkt eftersom platsen under stenåldern utgjorde en udde nära ett sund i ett större och sammanhängande sjösystem som idag utgörs av sjöarna Norra och Södra Vixen. Antagligen hade människorna som utnyttjade platsen sina bosättningar i närheten men exakt var vet vi inte. Närmast jämförbara lokal ligger en dryg mil söderut där ett liknande kvartsmaterial påträffats vid sjön Nömmens västra strand. Dominansen för kvarts i båda dessa områden är intressant eftersom den tyder på att förutsättningarna och strategierna för materialinsamling på höglandet varit annorlunda än på andra ställen, exempelvis stenåldersboplatser i södra Vätterbygden och kring Fornbolmen i Värnamo och Gislaved där flinta är det vanligaste materialet.

Platsens kunskapspotential

Det geografiska läget på Småländska höglandet drygt 200 meter över havet, läget vid ett omfattande sjösystem och valet att framförallt använda lokalt förekommande kvarts för råmaterialbearbetning och redskapstillverkning, visar på platsens kunskapspotential när det gäller fördjupade studier av norra Smålands stenålder. Det kan gälla mer kunskap om stenålderns inlandsboplatser, särskilt de på höglandet, som är tämligen outforskade i länet och i övriga Småland. Det gör det även möjligt att jämföra en neolitisk boplats på höglandet med samtida stenåldersboplatser runt Vättern och Fornbolmen: Finns skillnader? I så fall vilka och vad kan de ha berott på?

Vidare kan fyndmaterialets karaktär bidra till att spåra kulturella kontakter med andra kulturområden. Enligt en forskare kan boplatsens kvartsdominans snarast jämföras med kvartsboplatser i Östergötland och Sörmland och inte med Sydskandinavien eller Kalmarkusten. Generellt tycks Östergötland utgöra ett slags gränsområde mellan användningen av kvarts respektive flinta som dominerande redskapsmaterial. Kanske kan denna del av Småländska höglandet också räknas in i den sfären?

Mer information

Rapporten ”En stenåldersboplats på Småländska höglandet” kan laddas ner från länsmuseets hemsida/rapportarkivet

Ett inslag om utgrävningarna finns på länsmuseets YouTube kanal: ”Vad gör en arkeolog?”