Kärnekulla genom flera tusen år

Det sista året har vi hört och sett namnet Kärnekulla i media relativt ofta. Det beror främst på att det byggs för fullt där nu. Den gamla gårdstomten för Kärnekulla är som en grön oas av äldre, knotiga träd mitt i bygglarmet. Platsen ligger i Habo, med utsikt ner mot Vättern, och det har visat sig att det varit en attraktiv plats för människor också långt innan bostadshus och affärslokaler etablerades där.

För ett år sedan, i juni 2021, påbörjade vi arkeologer från Jönköpings läns museum en utredning på platsen där Kärnekulla gård låg. Då fanns inte boningshus, ladugård och uthus kvar. De var rivna för att en skola och en förskola ska byggas där gården stått. Under den här utredningen fann vi spår efter den äldre gårdstomt som vi också sett spåren av i de gamla kartorna från 1700 och 1800-tal. Det vi kunde se på plats i jorden var bland annat fundament till skorstenar. Vi sökte också med metalldetektor och fann mynt, knappar och spännen från skor eller seldon.

Länsstyrelsen beslutade att platsen skulle undersökas mer ingående innan byggnationen startade och i oktober 2021 genomförde vi en förundersökning av ytan. Den gav oss många intressanta inblickar i livet som ägt rum på platsen. Är du intresserad av att veta mer kommer rapporten över undersökningen att läggas ut på vår hemsida under sommaren. Här kommer några korta nedslag i Kärnekullas historia.

Härden från bronsålder

Redan för 4 000 år sedan, och troligen ännu längre tillbaka, har människor vistats på sluttningen ner mot Vättern. Vi undersökte en härd som vi daterade med hjälp av kol-14 metoden till tidsperioden 1 900 – 1 700 f.Kr. vilket betyder att den är från övergången yngre stenålder/äldre bronsålder. I härden låg en kermikskärva från den tiden. Vi har också fynd från stenålder i form av flinta och den ena flintabiten på bilden är troligen del av en dolk. Men det är inte bara vi som har hittat fynd på Kärnekulla. En av de boende på gården har hittat en stenyxa under arbetet på åkern strax norr om vår undersökningsplats. Det var den typ som kallas för trindyxa och de dateras till den äldsta stenåldern, den som också benämns mesolitikum eller samlar- och jägarstenåldern. Den infaller från tiden när isen drog sig tillbaka till omkring 4 200 f.Kr. Yxan kan med andra ord vara 6 000 – 7 000 år gammal. Var den är nu vet vi tyvärr inte, det står i Fornsök där den finns registrerad, att den ”förvaras på gården Kärnekulla”.

Flintafynd från Kärnekulla. Föremålet till höger är del av en dolk.

Vi har inga direkta spår från järnålder i området, men det troliga är att människor har vistats i området även under den perioden. Nästa säkra datering är från medeltid eller mitten av 1400-talet. Den är från en grop som var fylld med kol, sot och slagg. Slaggen sände vi för analys vilken visade att det rör sig om slagg efter både smide och blästjärnsframställning. Det sistnämnda är det sätt på vilket man tillverkade järn i mindre ugnar innan de större masugnarna slog igenom. Det verkar som just järnhantering eller smide har varit ett sätt att försörja sig på under längre tid på gården. I det äldre kartmaterialet går till exempel att läsa om två arrendatorer på Kärnekulla som ägnade sig åt faktorismide. Det betyder att de tillverkade delar till gevär, troligen till fabriken i Huskvarna. Detta var år 1762 och arrendatorerna hette Gabriel och Jöns Ruckman. Lantmätaren beskriver gårdens avkastning som låg vilket bör ha varit orsaken till denna bisyssla, vid sidan av jordbruket.

Det medeltida bokspännet.

Från medeltid har vi också ett extra fint fynd, ett bokspänne. Det låg i ett av spismursfundamenten som vi bedömer vara från sent 1600- eller tidigt 1700-tal. Det betyder att bokspännet hamnade (eller kanske avsiktligt lades där?) när det var några hundra år gammalt. På änden av det fint dekorerade spännet finns lite läder bevarat från remmen som höll ihop boksidorna. Ett nästan likadant bokspänne har hittats vid Borgholm på Öland.

Spismurskrönet som var inmurat i grunden på Kärnekulla gårds sista boningshus.

Från 1569 och fram till reduktionen 1680 var Habo och flera andra socknar i Västergötland en del av Visingsborgs grevskap, vilket också har gett avtryck i trakten. Vi vet att två av hauptmännen eller slottsfogdarna på Visingsborg bodde på gården Stora Kärr som ligger strax norr om Kärnekulla. Där finns ett så kallat spismurskrön inmurat i grunden med årtalet 1638 inhugget. I husgrunden i Kärnekulla fanns också ett vackert spismurskrön i grunden. Stenen har med andra ord återanvänts och fått en annan funktion. De som rev boningshuset 2020 lade det försiktigt åt sidan så vi kunde ta hand om det. Som man kan se på bilden har det inristade initialer; GIS och KMD. Det är troligen efter ett gift par, exempelvis Gustav IsaksSon och Karin MånsDotter. Utifrån formspråket hör även denna sten hemma i 1600-tal. Vi har förgäves sökt efter boende på Kärnekulla med dessa initialer, men har tyvärr inte haft möjlighet att lägga ner den tid i arkiven som krävs. Så är det någon som har släktforskat och kan ge oss en ledtråd vore det väldigt roligt!

Två av de mer personliga föremålen som vi hittade; en bronsring och en knapp med ett ”G”.

Går vi ytterligare lite längre fram i tid till 1700-tal har vi flera spår efter byggnader och människors liv i Kärnekulla. Med hjälp av metalldetektor har vi bland annat funnit mer personliga föremål som en knapp från Gustav III regeringstid och en bronsring.  Små men direkta band till de människor som levde på sluttningen med utsikt mot Vättern. Platsen där Habobarnen nu kommer att få lära och leka.