En grav med källare

Det är inte ovanligt att man i äldre tider utnyttjade gravhögar för att bygga jordkällare – då var ju halva jobbet redan gjort. Mycket praktiskt! Ibland räckte det att gräva en grop i högen och sedan bygga ett tak över, så hade man sin förvaring för potatisen och kålrötterna.

Att det redan då fanns en lag, Fornminnesförordningen, som har funnits i Sverige sedan 1600-talet och gjorde det straffbart att förstöra en fornlämning hade kanske inte nått ut till gemene man? Eller så struntade man helt enkelt i det.

Förra vintern undersökte vi en sådan gravhög i Stigby på Visingsö. Utifrån boningshuset strax intill att döma (byggt under andra hälften av 1800-talet), bör källaren också vara från den tiden. Högen undersöktes eftersom källaren hade börjat rasa in och innebar en fara att ha kvar på tomten.  Vi återkommer till undersökningen, men först en liten utblick kring ämnet ”gravar med källare”.

Exempel från länet

Bara på Visingsö finns det eller har funnits minst sex jordkällare nedgrävda i gravhögar. Att det är så många på ön beror förmodligen dels på dess topografi, dels det stora utbudet av gravar som uppgår till flera hundra. På Visingsö finns inga grusåsar eller naturliga sluttningar att använda sig av. När vi är ute och inventerar torplämningar i andra delar av vårt län är det ofta i en närliggande sluttning som jordkällaren har grävts in. Ett exempel på det kan ses här nedan, från torpet Källäng i Almesåkra socken.

Källare inbyggd i en sluttning, vid torpet Källäng.

Jordkällare vid Kumlabyskolan

Det finns ett par intressanta historier runt de här källarna på Visingsö. En av dem låg där Kumlabyskolan ligger idag. När skolan skulle byggas i mitten av 1960-talet undersöktes en gravhög på platsen.

Det gjordes få fynd i graven men man fann ”… åtskilligt med sandsten som härstammar från Visingsborg ruin och som användes vid byggandet av en jordkällare i kullen för ett 50-tal år sedan. I det sammanhanget berättar byggmästare Bertil Carlsten att ruinen såldes till en man vid namn Ruter någon gång på 1800-talet. Han betalade fem kronor för hela ruinen men fick förbinda sig att bortforsla all stenen. Om det var något av denna andrahandsförsäljning som bildar de kraftiga stenväggar som utgör den nu raserade källaren vet man inte…” (Jönköpings läns museums arkiv).

Vi kan konstatera att av de fyra längor som Visingsborgs slott en gång bestod av finns endast en bevarad, så ruinen lär mer eller mindre ha fungerat som en stentäkt.

Södra gravfältet på Visingsö

En annan källare ligger i en stor gravhög på Södra gravfältet på ön och den måste ha byggts under tidigt 1800-tal för fornforskare Nils Henrik Sjöborg skriver om den redan på 1830-talet. Anledningen till hans intresse var att när man grävde i högen fann man stora flata hällar lutade mot varandra men också lagda som ett tak. Detta har tolkats som en hällkista. Man fann också obrända människoben i form av skallar, vilket ytterligare visar att det bör ha varit en hällkista som man träffade på.

Källaren vid Södra gravfältet, Visingsö.

Iskällare utanför Vetlanda

Men det är inte bara på Visingsö man har använt sig av fornlämningar som utgångspunkt vid källarbyggen. Vid Ånnabäcken i Värnamo socken började man gräva för en jordkällare i en gravhög, detta har berättats av en trädgårdsmästare från trakten, vars farfar var den som grävde. Men då hans farfar träffade på en stensamling slutade han och byggde i stället källaren i en annan intilliggande gravhög. Vad som fanns eller inte fanns i den högen förtäljer inte historien.

I Bäckseda socken, söder om Vetlanda, valde man i stället en stensättning för att en bygga en så kallad iskällare. Graven är arkeologiskt undersökt och invid källaren hittades en koncentration av brända ben och det bör ha skyfflats undan ett flertal benbitar när källaren byggdes.

Iskällaren i stensättningen i Bäckseda.

I Ås socken, som ligger söder om Bredaryd, finns beskrivet hur en stensatt linrötningsgrop har anlagts i en större gravhög. Att röta linet är en del i processen när man framstället lingarn utifrån linstjälkar.  Ett flertal exempel finns över vårt län och det är många gravar som förstörts genom århundradena, då de omvandlats till förvaringsplatser eller andra konstruktioner.

Graven på Visingsö

Hur såg då graven med den inbyggda källaren ut, den som vi undersökte vintern 2022 i Stigby? Fanns det något kvar av själva graven?

Som ni kan se på bilden här nedan var det inte bara källaren som skadat graven, den var också naggad i kanten för att ge plats år boningshuset, men det fanns ändå fragment kvar av den ursprungliga konstruktionen. I en stenpackning som var lagd över högen fanns spridda små keramikbitar och brända ben från människa. Dessutom fanns en brandgrop nedgrävd invid källaren som lyckligtvis klarat sig.

I brandgropen låg brända ben från en man som levde på Visingsö under förromersk järnålder, omkring 350–100 f.Kr. Han var i 25–35 års åldern när han dog och hade fått med sig ett svepkärl, kanske av näver på gravbålet. Av det fanns bara hartstätningen till kärlet bevarat. Det har troligen också funnits en grav centralt placerad i högen, där som källaren grävdes ner under sent 1800-tal. Vad den gravgömman innehöll eller från vilken tidsperiod den var får vi tyvärr aldrig veta. Men för att återknyta till Visingsborg kan vi berätta att vi hittade en bemålad sandsten intill källaren. Detta talar för att även denna Visingsökällare har byggts upp av sten därifrån.

Anna Ödeén, arkeolog