fbpx

Kåperyds masugn – en medeltida masugn i Småland

Publicerat: 8 okt, 2019

På 1970- och 80-talet utfördes arkeologisk provundersökning av en senmedeltida masugnslämning. Den ligger vid Kåperydsån, 11 kilometer sydväst om Jönköping och två kilometer sydväst om Taberg i Jönköpings län.

Kåperyds masugn ligger intill Kåperydsåns/Kärråns östra sida strax nedströms en fördämning av sten som sträcker sig tvärs över ån som dämts upp för vattenkraftöverföring för drift av en såg, en kraftstation från 1910-talet som på 1930-talet ersatts av en ny anläggning. Möjligen har det förr i tiden  också här någonstans funnits en skvaltkvarn. Längre uppströms finns en självreglerande dammanläggning samtida med kraftstationerna. Kåperydsån är ett biflöde till Tabergsån.

I skogarna finns rikligt med lämningar efter kolmilor, vars kol en gång försörjt Tabergs Bergslags masugnar. Bergsmansbyn Kåperyds by (äldsta omnämnande 1441) ligger strax halvannan kilometer öster om masugnen.

En tidigare okänd järnhistorisk epok

På tidigt 1970-tal uppmärksammade Tabergs hembygdsförening några tidigare okända blästerugnar för framställning av järn, framförallt i skogarna nordväst om Taberg på Åsamon. De utgjorde ett äldre skede av järnhantering. Trakten är känd för Tabergs Bergslag med organiserad bergsbrytning i Taberg och masugnsdrift under 1600-1800-talet.

De nya fynden av järnframställningsplatserna resulterade i att Tabergs Bergslags Bergsting i samverkan med Tabergs hembygdsförening 1972 påbörjade ett inventerings- och kartläggningsprojekt av blästugnar, slaggvarpar och kolningsgropar på Åsamon. Man ville få en överblick av lämningarna i området gällande antal, fördelning och sammanhang. Arbetet pågick 1972–1978.

1973 hittades masugnsslagg vid Kåperydsån, i närheten av en gammal och då bortglömd masugnslämning. Denna fanns noterad på konceptkartan till Riksantikvarieämbetets fornminnesinventering 1954, men i övrigt fanns inga kända arkivhandlingar om ugnen och dess ålder var okänd. Fysiskt avtecknades ugnen som en kulle vid ån, beväxt med träd och därför knappt synlig.

Nu uppstod en rad frågeställningar kring en tidigare okänd järnhistorisk epok i Tabergstrakten. Hur gamla var ugnarna? Vilka ugnstyper, vilken konstruktion och teknik hade de haft? Vilken typ av malmråvara hade använts – och hur såg omfånget av lämningar och järnproduktion ut?

Arkeologiska undersökningar

Så kom en period av arkeologiska provundersökningar att gå av stapeln av såväl blästerugnar som masugnen vid Kåperydsån. Tillstånd för undersökning erhölls av Riksantikvarieämbetet. För Kåperyds masugn, där järn framställts ur bergmalm, var det övergripande syftet att studera övergången mellan blästerugnar och masugn, samt masugnens konstruktion och teknik. Målet var också att få fram prover för datering genom 14C-analys och prover för andra tekniska analyser, kartläggning av tillhörande anläggningar samt omfång av slagghögar, som möjligt underlag för produktionens storlek av järn.

Masugn undersökning

Provundersökningen av Kåperyds masugn gjordes 1974-1975. I bakgrunden syns ett provschakt i masugnen. I förgrunden är lämning efter smedja. Foto från norr. Foto: Harry Bergenblad. Tabergs hembygdsförenings arkiv.

Resultat och datering

Masugnslämningen provundersöktes 1974–1975. Under 1980-talets senare hälft utfördes ytterligare undersökningar.

Masugnen är anlagd i en slänt, omedelbart intill vattendragets nuvarande huvudfåra. Undersökningen visade att ugnen var uppbyggd med stödstenar på fast berg närmast åkanten. Ugnspipan var i någon mån bevarad. Man kunde fastställa resterna av ugnspipans övre del samt lösa delar av ugnspipa. Dock kunde inte ställe och blästeranordning arkeologiskt konstateras vid provundersökningen. Mellan pipan och ugnsväggen fanns fyllnadsmaterial av mo och ytlager med sten. Fyllnadsmaterialets inre delar bar tydliga spår av värmepåverkan. Ugnen var bevarad upp till tre meters höjd. Dess nuvarande topp är cirka en meter ovanför markytan. Ugnens ursprungliga höjd kunde inte klarläggas.

Tabergsmalm och rester av en smedja

Det konstaterades att malmråvaran var Tabergsmalm. Den bedömdes ha hämtats från dagbrott vid bergets fot. Vattenkrafttillgången var huvudorsaken till ugnens placering. Varför ugnen anlagts här och inte i Tabergsån, närmare berget och råvarutillgången, kan förklaras med att bäckens vattentillgång var möjlig att hantera och behärska. Tabergsån var större, med kraftigare vattenflöde och därför svårare att reglera.

Omedelbart intill ugnen (åt norr) fanns resterna av en smedja, som var samtida med ugnen och i anslutning till denna påträffades smidesslagg. Där fanns också ett malmupplag samt två slaggvarp. Ugnen daterades genom 14C till 1400-talets senare del – tidigt 1500-tal. Fynd av en lagersten som troligen har hört samman med ugnens bälgdrift påträffades mellan ugnsfoten och smedjan.

Lagersten påträffad mellan ugnsfoten och smedjan. Troligen har den hört samman med masugnens bälgdrift. Foto: Per-Olof Jern

Tekniska analyser av slagg m.m. kan läsas i Tholanders artikel, se Referenser. Masugnen visade sig vara den hittills äldsta i sitt slag vi känner till i denna region.
Fornlämning RAÄ Månsarp 127:1/L1973:7086. Koordinater: 6392733 / 443721 (SWEREF 99 TM).

Bilden överst på sidan: Kåperyds masugn är kullen i bildens mitt, beväxt med smågranar och lövsly. Masugnen ligger omedelbart intill Kåperydsån, vars nuvarande huvudfåra skymtar som ett mörkt stråk till höger i bilden. Strax uppströms, till vänster är damm med fördämning som till stora delar uppförts under senare tid för såg och kraftstationer.

 

Referenser

Agertz, Jan. Om ortnamn i Jönköpings län. 2008.

Bergman-Thålin, Lena, ”Den äldsta järnhanteringen inom Tabergs Bergslag” i Småländska Kulturbilder, 1985, s 32–53.

Bergman-Thålin, Lena, ”Kåperyd, vår äldsta masugn?” i Höstmötet i Jönköping, Jernkontorets bergshistoriska utskott Nr 18, 1978.

Karlsson, Catarina,  ”Den svenska masugnen med ett europeiskt perspektiv” i Med Hammare och Fackla XLI, 2010, s 149-201.

Tholander, Erik, ”Kåperyds ”masugn” – en teknisk bedömning på basis av utgrävning åren 1974–1975” i Höstmötet i Jönköping 1978, Jernkontorets bergshistoriska utskott Nr 18, 1978.

i Information


Kategorier

Kontaktuppgifter
Symbolen för museets logotyp.
Linnéa Kallerskog

Arkeolog