Bymarken, byarnas mark

Svenska städer var sällan omgivna av gårdar som producerade speciellt för en marknad i staden, utan borgarna hade istället ett omland där man odlade, skördade hö och höll sina betesdjur.

I ett brev från Kung Magnus, daterad den 26 december 1333, står det klart att stadens behov av betesmark måste tillgodoses. I ett brev, där kungen stadfäster stadens gamla privilegier, görs tillägget:

”Jtem bjude vij att the neste byer der omkringh ligandis ero, skulle vnder Jeneköpungh stad legis dem till almennelig feebed eller hiord marck, Oc skal giffuis för huartt nöd i staden ere en skelingh vdlegendis them om olsmösse, oc skall giffuis dem aff huilke de haffue fee marken, ifro huilko feemarcken tagen eller giffuen er, vddelandis huariom epter som han tilforne ægor hagde till,..”[1]

Alltså: gårdar och byar närmast staden skall läggas ut till betesmark för staden borgare. I vederlag fick de förra byborna en skilling för varje nötkreatur som fanns i staden.

Var låg de avhysta byarna?

Den första byn som avhystes och lades ut till betesmark var Broddetorp, belägen väster om Junebäcken i området där Bäckalyckan och Talavid finns i dag. År 1349 vet vi att stadens borgare får rätt att beta här. Den som identifierade Broddetorp som gården Torp på Bäckalyckan var före detta landsantikvarien Gunnar Lindqvist (Lindqvist 1982:37-38). Svårare har det varit att identifiera läget för gårdarna som låg norr om Dunkehallaån, nämligen Medelbäck som avhystes 1447 och Sjöboda/Sjöbo som avhystes 1596. Åren 1613 till 1620 flyttade staden Jönköping från Väster till Öster och man började då leta efter lämplig odlings- och betesmark öster om staden. Inga flera avhysningar skedde åt väster.

Man har vetat på ett ungefär var byn – eller godset som det beskrivs i medeltida källor – Medelbäck låg I FMIS utpekas ett möjligt läge för byn utifrån närheten till just Medelbäckens övre lopp. Sjöboda bör ha legat nära torpet Sjöbotorp längst norr på bymarken.

Bymark och bonitet

Med hjälp av två kartor, en från 1697 och en från 1818 över Bymarken kan vi med säkerhet pricka in läget för båda byarna. När lantmätare Peder Jonsson Duker kartlade Bymarken blev han varse två källargrunder i områdets norra del. Eftersom det enbart var 100 år sedan Sjöboda ödelades visste Duker mycket väl vad han såg och beskriver i kartan att det här hade legat en by vid namn Sjöbo och knyter också källarresterna till byn. Nästa karta från 1818 upprättades av lantmätare Jonathan Montelin i syfte att dela upp den tidigare gemensamma Bymarken i individuella lotter till stadens borgare. I samband med detta gör han en bonitetsvärdering där hela Bymarken värderas från sex, som är högsta bonitet ner till 1, ½ och 1/4 som är sämst. Det är ovanligt med boniteter med graderingen 5-6 i de småländska betesmarkerna, men ser man på kartan över Bymarken finner man att stora sammanhängande områden har bonitet 5 eller 5½ och att bonitet av 6:te graden finns på ett par ställen. I norr sammanfaller ett av områdena med läget för Sjöboda bytomt som Duker pekade ut på 1697 års karta. Från bytomten och ner mot Vättern ligger områden med bonitet 5½ som bör vara Sjöbodas centrala inägor, framför allt åkermark. Något längre söderut, inom en närmast fyrkantig figur som delas av Björnebergsvägen finns likaledes den högsta boniteten och öster om detta ett område med grad 5. Det är sannolikt Medelbäcks bytomt och dess inägor som vi ser i området ner mot Vättern.

Bytomterna och arkeologin

Eftersom fornminnesinventeringen i mycket liten utsträckning använde sig av äldre lantmäterikartor under andragångsinventeringen på 1980-talet gjordes aldrig någon kartanalys av Bymarken i samband med inventeringen Och eftersom man inte känt till läget för Medelbäcks gamla bytomt (som utifrån bonitetskartan ligger något längre söderut än den som har markerats i FMIS) har denna inte kunnat skyddas som fornlämning och i dag underlagras tomten av villabebyggelse. Men Sjöbodas bytormt finns kvar i en ekdunge just där Duker markerade in den. Den har nu fått fornlämningsnummer och möjligheterna finns således att arkeologiskt undersöka en medeltida by som vi vet avhystes år 1596.

Namnet Bymarken[2] har i folklig etymologi tolkats som stadmarken men ett danskt språkligt inflytande skulle ha lett till att ordet by användes istället för stad. Detta är nog gripet ur luften, och begreppet Bymarken, som säkert kan beläggas från 1600-talets slut betyder byarnas mark, alltså området för de avhysta byarna Medelböck och Sjöboda.

Källor

Källor: SDHK 4004. SDHK=Svenskt Diplomatariums huvudkartotek över medeltidsbreven

E61-1:22. Laga delning av stadens västra betesmark. Jonatan Montelin 1818.

LMV 06-jös-13 P.J Duker 1697

Kjellberg, Carl M., 1930: Privilegie- och frihetsbrev samt andra urkunder rörande Jönköpings stad 1284?1785. Jönköping

Kjellberg, Carl M. 1910: Jönköping stad och dess äldsta privilegier. Meddelanden från Norra smålands fornminnesförening II. S.5?28.

Lindqvist, Gunnar, 1982: Bymarken. Från betesmark till villaområde. Gudmundsgillets årsbok 1982. Jönköpings hembygdsförening. s. 41?52.

Vestbö-Franzén, Ådel, 2011. Hur byarnas mark blev Bymarken. De medeltida byarna som blev Jönköpings västra betesmark. Gudmundsgillets årsbok 2011. Magnus Widell, Claes Karlsson, Lennart Lindberg, Lennart Svensson (Red. Kommitté). S.73?89. Jönköping.