Bronsåldern – Jönköpings första guldålder 3

Del 3. Högarna på flygfältet 1 ? vid bilprovningen

Inför anläggandet av Jönköpings flygfält undersöktes fem bronsåldershögar. I en första omgång 1932 undersöktes tre vid nuvarande bilprovningen norr om Bangårdsgatan i Ljungarums industriområde. Det var en aning ironiskt att högarna bara några år efter att flertalet restaurerats och skyltats skulle komma att skatta åt förgängelsen, även om de först genomgick en arkeologisk undersökning.

Den fyndrikaste av gravhögarna norr om nuvarande Bangårdsgatan öster om bilprovningen. Foto taget i slutet av 1920-talet med högen ännu omgiven av gles barrskog. Notera fornlämningsskylten i kanten av högen.

Norra Smålands Fornminnesförenings initiativtagare Algot Friberg hade sedan lång tid tillbaka intresserat sig för bronsålderns gravhögar. På 1920-talet ansåg han att tillståndet för fornlämningarna var illa, många högar var utsatta för sandtäkt och flertalet hade dessutom stora gropar efter äldre plundringsförsök. Han lyckades utverka medel för att återställa gravarna ? om en av högarna skriver Friberg ?Vägen över graven och gropen igenfyllas och avrundas? och om en annan ?Östra sidan repareras, gropen i midten utfylles och avrundas?. Efter åtgärderna sattes fornlämningsskyltar upp vid varje hög.

Här låg de fem bronsåldershögarna innan de togs bort mellan 1932 och 1940.

1927 hade den då 77-årige Friberg skrivit en uppsats kallad ?Bronsåldersfolket vid Jönköping? där han kartlade och beskrev vad som var känt om bronsåldern i Jönköpingstrakten. Nio stora gravhögar fanns då fortfarande i behåll, idag återstår tre. Förutom Torpafyndet fanns också några lösfynd från bronsåldern. Tillsammans gav de en bild av en rik bygd under bronsåldern.

Med den kunskapen i bagaget var naturligtvis spänningen stor inför undersökningarna 1932. De leddes av kapten Bror Kugelberg, pensionerad militär, som intresserats för fornminnen tidigt och också deltagit i flera arkeologiska undersökningar tillsammans med Friberg.

Allmänheten får bevista gravöppningen under ledning av kapten Bror Kugelberg.

Det som redan konstaterats – att högarna utsatts för stora ingrepp i form av rovgrävningar och täkter ? visade sig vara allt för sant. Endast enstaka fynd gjordes i de två första högarna, bland annat en slipsten i sandsten, brända ben, fragment av en bronspincett. Men den sist undersökta högen visade sig dock innehålla mer. Vilket var turligt för Kugelberg som bjudit in Gudmundsgillets medlemmar och allmänheten till en publik gravöppning. I mitten av högen fanns ett ovalt format stenröse omgivet av en cirkel med större stenar. Under stenröset låg ett rektangulärt mörkt sandlager med rester av ett obränt skelett. Bland benresterna hittades bland annat en bronsknapp, en pincett och vackert formad rakkniv i brons med ett handtag i form av ett hästhuvud. Åskådarna var naturligtvis fascinerade och nöjda efter en sådan final.

En liten flicka betraktar fotografen och kantkedjan av lutande sandstenshällar i en av gravhögarna.

Kanske mest spännande med denna undersökning är nog förekomsten av en kantkedja av resta utåtlutande sandstenshällar i en av högarna. Endast en liten del av stencirkeln återstod, resten hade grävts bort långt tidigare. Men det är slående hur lika denna är den berömda kantkedjan i Sagaholmshögen som undersöktes 1971. En kantkedja som sensationellt nog visade sig innehålla hällristningar. Huruvida även Kugelbergs sandstenar var försedda med ristningar vet vi inte. Inga sådana observationer gjordes emellertid, undantaget ett par stenar med skålgropar, men man kan inte låta bli att undra ?

Platsen idag. Högarna låg till vänster i bild, norr om Bangårdsgatan.