Boplatsområdet vid Sandagymnasiet – från västgötaklimax till härdeldorado

Föga anade väl grävmaskinisterna, lastbilschaufförerna och alla de andra som var inblandade i det nya gymnasiebygget att deras byggarbetsplats skulle komma att förändra boplatsarkeologin i norra Småland. Men det var ett startskott med implikationer. När schaktningarna för om- och tillbyggnaden av Parkskolan till det nya Sandagymnasiet vid Huskvarna folkets park påbörjades 1969 visade det sig att andra människor redan varit på platsen.

Den som upptäckte det var hembygdsforskaren Harry Bergenblad och han informerade länsmuseet att det låg ett trettiotal härdar inom skolområdet. Kanske de var förhistoriska? Liknande hade nämligen hittats några år tidigare när E4:an byggdes om vid Gisebo och de var från stenåldern, ungefär 4 000‒5 000 år gamla. Intresset från arkeologiskt håll för dessa nyupptäckta eldstäder var alltså stort, vilket fick kommunpolitikerna i Huskvarna att bäva. Skulle bygget stoppas? Bli försenat? Kosta mycket pengar?

Det hela resulterade i en skyndsam undersökning där kol från härdarna samlades in. Ett av proverna skickades omgående på analys för att man snabbt skulle få en datering. Svaret blev en överraskning när det visade sig att härden var från 1800-talet e. Kr. Det spekulerades i om härdarna kunde vara spår efter ett gammalt militärt fältläger. Under alla omständigheter beskrevs resultatet som ett ”Västgötaklimax i Huskvarna” som rubriken löd i en artikel i Smålands folkblad 21 augusti 1969. Följdverkningarna av denna enda datering fick långtgående konsekvenser, eller som en arkeolog uttryckt det i en artikel i länsmuseets årsbok Småländska kulturbilder 1997: ”Så kom det sig att denna C14-datering sänkte boplatsarkeologin i Jönköping-Huskvarnaområdet under närmare 20 år framåt”.

Nya möjligheter – nya härdområden

Efter att ha gått på sparlåga ett par decennier kom boplatsundersökningarna runt Sandagymnasiet igång igen i samband med att nya kontorskomplex och skolbyggnader skulle uppföras inom kvarteret Valplatsen, kvarteret Positronen och kvarteret Elektronen. Nu hade tiderna förändrats och möjligheterna ökat att utföra arkeologiska undersökningar på platser som kunde vara intressanta ur fornlämningssynpunkt, exempelvis ovan nämnda tomter. Enstaka härddatering kunde inte längre fungera som rättesnöre när man visste att så många härdar påträffats i området.

Sålunda har flera små och stora undersökningar utförts runt Sandagymnasiet mellan åren 1988 och 2002 tack vare de ökade möjligheterna att bedriva arkeologi i området runt Birkagatan. I korta drag har dessa resulterat i att bland annat flera hus och hundratals härdar grävts fram, framförallt från äldre och mellersta järnålder, ca 500 f.Kr.− 500 e.Kr.

Förundersökningen 2021

Eftersom Jönköpings kommun kommer att bygga ut Sandagymnasiet förundersökte länsmuseets arkeologer området för den planerade utbyggnaden sommaren 2021. Arbetet innebar att ett tiotal sökschakt grävdes mellan Birkagatan och nuvarande gymnasiebyggnaden, och att anläggningarna som påträffades dokumenterades och grävdes ut. Många av schakten var helt tomma men i några låg härdar, totalt tio stycken. Många var plogskadade, vilket beror på att skolområdet använts som åkermark mellan 1800-talets andra hälft och 1960-talets slut då Parkskolan/Sandagymnasiet byggdes. Av de påträffade härdarna undersöktes sju och det visade sig att samtliga kunde 14C-dateras till romersk järnålder, 0−400-talen e.Kr.

Härdarna – en del av en större helhet

Härdarna som undersöktes ligger mycket nära ett omfattande härdområde på kvarteret Elektronen där Engelska skolan och Kunskapsskolan ligger idag. Härdområdet, som undersöktes år 2002, har huvudsakligen daterats till äldre och mellersta järnålder och tolkats som en möjlig samlingsplats för folk i bygden. De nu påträffade härdarna har varit del av detta aktivitetsområde.

Mer att läsa

Rapporten ”Härdar vid Sandagymnasiet” finns här att läsa i sin helhet (pdf)