Gravar eller röjningsrösen – inte så enkelt som det verkar

I ett tidigare blogginlägg berättade vi om ett röjningsröseområde norr om Mullsjö som vi förundersökte våren 2022. Bland hundratalet röjningsrösen undersökte och dokumenterade vi nio av dem.

Vi samlade in kolbitar från dem för kol-14 datering och tog jordprover för markpollenanalys. Det sistnämnda visar vilken slags vegetation som funnits i området då marken stenröjdes och röjningsrösena lades upp, men också hur marken runt dem senare brukades. Så här sammanfattade Lotten Haglund resultaten:

” … att de äldsta röjningsrösena tillkommit redan omkring 700−900-talen medan flerparten verkar höra till 1100−1300-talen. Pollenanalysen berättar hur landskapet har utvecklats under den tid som röjningsrösena har funnits. Från början har små åkerlappar tagits i bruk i en miljö annars präglad av skogsdungar bestående av främst björk och vissa andra lövträd. Både ängs- och hagmarker har förekommit i närheten och djur har betat i området. Med tiden etableras även tall och senare även gran. Gräsmark tar större områden i anspråk och betestrycket blir större. Detta leder senare till att hedmarker bildas i större utsträckning. Precis som i Ruder (ett liknande röjningsröseområde – författarens anmärkning) finns belägg för att man odlade råg, vete, korn och bovete på platsen. Även här påträffades också pollen av hampa och dessutom lin. Sannolikt har en del rösen även tillkommit i ett sentida skede eftersom området fungerat som inägomark till ett torp under Stora Gälleryd under 1800-talet”.

Gravliknande stensättningar

Förutom röjningsrösena fanns även ett par stenkonstruktioner som påminde om förhistoriska gravar från framförallt bronsåldern och den äldre järnåldern. Till det yttre var båda flacka och ovala, 6−8 meter stora, 0,2−0,4 meter höga och uppbyggda av ett par stenskikt som begränsades av större stenblock, så kallade kantkedjor. Båda stensättningarna låg i klassiskt gravliknande höjdlägen med exponering ut mot sjön Stråken. Mycket talade alltså för att det rörde sig om förhistoriska gravar. Det var också anledningen till att länsstyrelsen bestämde att de måste grävas ut när Mullsjö kommun skulle gå vidare med sina planer på fortsatt utbyggnad av Mullsjö norra industriområde. Så i oktober 2023 återvände vi till platsen för att under några veckor gräva ut de båda stensättningarna som vi trodde var gravar

Vid undersökningarna togs först påförda röjningsstenar bort från stensättningarna, framförallt på den norra där ett fyra meter i diameter stort sentida röjningsröse låg. Stenpackningarna finrensades, metalldetekterades och dokumenterades, och sedan fingrävdes och sållades jorden som stenarna legat i. Jordprover för markpollenanalys samlades in under stenpackningarna och kantkedjorna. När alla stenar liksom kantkedjorna till slut var bortgrävda kunde bara en sak konstateras: De båda förmodade gravarna var fyndtomma.

Finns det fyndtomma gravar?

Eftersom stensättningarna var fyndtomma kan de inte per automatik tolkas som gravar utan måste problematiseras lite mer. Fenomenet med fyndtomma stensättningar är inte nytt utan har påträffats på andra ställen i länet, exempelvis i Öggestorp 1989 och 2002. Vid båda tillfällena grävdes kvadratiska stensättningar utan fynd. Olika teorier fördes fram vad det kunde bero på, till exempel att bevaringsförhållandena för ben varit dåliga, att andra slags begravningsritualer och religiösa föreställningar styrt handlingarna, att det rört sig om gravliknande ägomarkeringar eller gränsmarkeringar. En vanlig tolkning av exempelvis fyndtomma stensättningar är också att det rört sig om kenotafer, alltså symboliska gravmarkeringar över personer som dött på annan ort och inte kunnat begravas i hembygden.

Från andra delar av landet där fyndtomma stensättningar också förekommer finns fler tolkningsförslag, till exempel att det skulle röra sig om barngravar där benen försvunnit eftersom de inte bevaras lika bra som vuxnas. Eller att de tomma stensättningarna ska ses som resultaten av medvetna val inom en religiös överbyggnad som inte krävt fysiska lämningar efter en kropp. Tankar har också framförts att det skulle kunna röra sig om grunder efter dödshus eller friliggande altare med kultisk eller religiös koppling.

Gravarna som blev röjningsrösen

Möjligheten att våra stensättningar kunde vara kenotafer eller någon annan form av medvetet anlagda stenmarkörer fanns kvar ända fram till mars. Då fick vi resultaten av markpollenanalysen från jordproverna under stenpackningarna och kantkedjorna. De gav en tämligen identisk bild av vegetationshistorien och markanvändningen som de tidigare undersökta röjningsrösena. De båda stenpackningarna har lagts upp under vikingatid, cirka 800−1000-talen. Under loppet av äldre medeltid, cirka 1100−1300-talen har de byggts på och försetts med kantkedjor. Summa summarum har därför de mycket gravlika stensättningarna tolkats som mycket gravlika röjningsrösena ingående i det befintliga röjningsröseområdet. Lite snopet såklart samtidigt som det visar hur svårt det är att veta vad som är vad innan man undersökt det. Och vem vet –nästa gång är det kanske en grav…eller något helt annat

Stora bilden: Översikt över de båda stensättningarna med sjön Stråken i bakgrunden. Lantmäteriets tillstånd LM2023/060596. Foto från öster.

Mer att läsa

Haglund, Lotten. 2023. Fossil åker och två gravar i Mullsjö.

Haglund, Lotten och Jansson, Kristina. 2023. Äldre gravar och brukningsmarker i Gunnarsbo.
Arkeologisk förundersökning av fossil åkermark L1970:3017, stensättning L1970:3018 samt nyupptäckt stensättning L2022:2590, inför planerad industrietablering inom fastigheten Gunnarsbo 1:3, Nykyrka socken i Mullsjö kommun, Jönköpings län. Arkeologisk rapport 2023:07. Jönköping.

Jansson, Kristina. 2024. Stensättning eller röjningsröse?
Arkeologisk undersökning av två stensättningsliknande röjningsrösen L1970:3018 och L2022:2590 inför planerad industrietablering inom fastigheten Gunnarsbo 1:3, Nykyrka socken i Mullsjö kommun, Jönköpings län. Arkeologisk rapport 2024:xx. Jönköping.

Kristina Jansson, arkeolog