Välbesökt konferens om de obesuttnas lämningar

Den 8?9 september arrangerades konferensen Obesutten 2020 i Nässjö med deltagare från hela landet, från museer, länsstyrelser, universitet och hembygdsrörelse. De flesta deltog via Zoom, men några var även på plats i Nässjö.

Som arkeologer undersöker vi de fysiska lämningarna efter mänsklig aktivitet. Men det har funnits människor i förfluten tid som lämnat spår som vi har varit dåliga på att ta till vara. En sådan grupp var de obesuttna, de som inte själva ägde jord: torpare, backstugesittare, marginaliserade och fattiga i städerna, resande och andra grupper som förde en nomadiserande tillvaro eller hamnade ?utanför?. Inom denna grupp obesuttna kunde vissa ha det gott ställt, men de flesta återfinns inom grupper som saknade, eller hade små ekonomiska marginaler.

Flera ämnen presenterades och diskuterades: vilka var egentligen de obesuttna? Hur såg äldre tiders fattigvård ut? Hur har vi undersökte de obesuttnas lämningar arkeologiskt och vad har vi lärt för att bli bättre på de obesuttnas arkeologi i framtiden? Var i landskapet fanns de obesuttnas bostäder och vilka sysslor arbetade de med? Hur hittar vi de obesuttna och inhyses i städerna? Bland torpare och backstugesittare var jordbruket inte den viktigaste försörjningsstrategin ?även om de flesta hade någon liten åker eller kåltäppa ? och efter näringsfriheten som infördes 1864 tillkom säkerligen många torp och små ?torpbyar? med människor som utförde olika typer av specialiserade hantverk för avsalu inom lokalsamhället.

Med ett ökande antal fattiga i samhället uppstod behovet av att reglera tiggeri och se till att människor inte svalt ihjäl. Man skilde på de värdiga och de ovärdiga fattiga, med andra ord, de som var fattiga utan egen förskyllan och de som själva förorsakat sin fattigdom. Ofta genom supande och ?lathet?. I dag skulle vi nog hitta många med psykisk ohälsa i den senare kategorin, men så såg man inte på det då. De värdiga fick lov att tigga i sin hemsocken för sitt uppehälle, de ovärdigas öde är mer oklart. Två viktiga resultat har projektet ?De obesuttnas arkeologi? gett oss: att vi nu har fått upp ögonen för lämningarna efter de obesuttnas och att de måste undersökas tvärvetenskapligt för att öka vår kunskap, samt att det inte var ?bättre förr?.

?De obesuttnas arkeologi? är ett projekt finansierat av Riksantikvarieämbetet och har bestått av arkeologerna Martin Hansson, Lunds Universitet, Eva Svensson, Karlstads Universitet samt Pia Nilsson, Arkeologerna. Vid konferensen i Nässjö har även Jönköpings läns museum varit med som arrangör.

Intervjuer i P4 Jönköping

I ljudklippet nedan hör ni museets kulturgeograf Ådel V Franzén:

I ljudklippet nedan hör ni Pia Nilsson, Arkeologerna: