Är skräp alltid en sopa?

Allt som arkeologerna hittar är inte unikt och värdefullt. Speciellt som stadsarkeolog hittar man många föremål av samma sort. Det kan handla om stora mängder fynd såsom keramikskärvor, kritpipor, porslin, skor och diverse föremål tillverkade av olika metaller. Allt detta är i stor utsträckning kastade som sopor. Mycket har hamnat mellan husen, nedtrampat på gårdsplanen och mellan golvplankorna inne i husen, men till största delen har man återanvänt sitt skräp. Vid etableringen av 1600-talsstaden på den östra sidan kanalen, behövdes stora mängder material som skulle fylla upp timmerkistor i strandkanten till både Vättern och Munksjön. Detta för att skapa ny mark för tomtägarna att bo på.

Keramikskärvor som den här bloggen handlar om, utgör den klart största fyndkategorin vid undersökningar inom Jönköpings stad. Då handlar det i de flesta fall om lokaltillverkade krukor och fat i en rödbränd lera, med glasyr på insidan och/eller utsidan för att göra kärlen vattentäta. Det handlar om många hundratals kilo som vi hittat. Vi har undersökt resterna efter fyra krukmakarverkstäder som varit i bruk från början av 1700-talet och en bit in på 1800-talet.

Skärvorna har färger och glasyrer kvar och många ser nästan nya ut. De flesta kärlen är naturligtvis trasiga men det förekommer även hela krukor och fat. Under början av 1700-talet var trefotsgrytor med kraftiga handtag mycket vanliga. De har använts till att laga mat i. Man åt ur gemensamma stora fat, som ibland har försetts med ett årtal. Sedan försvann bruket med gemensamt fat och man fick tallrikar och mindre skålar istället. Vanliga mönster var blad, blommor, prickar och ränder. Men även människor och djur förekommer ibland. Mönstret kan även ha ristats eller stämplats in i kärlet och sedan täckts av en glasyr. Färgerna man använde var vanligtvis gult, grönt, rött och brunt.

Susanne Nordström