Parker och ideal

Herrgårdsanläggningar i Jönköpings län i det äldre kartmaterialet 1680-1917

I Lantmäteriverkets och Lantmäteristyrelsens arkiv finns ett flertal kartor över herrgårdanläggningar i Jönköpings län. Att sätesgårdar inte karterades av de statliga lantmätarna stämmer således bara delvis. I samband med projektet Rosenlunds herrgård gjorde jag en sammanställning av tjugosju kartor över tjugotre herrgårdar inom Jönköpings län med avseende på hur parker och trädgårdsanläggningar var organiserade i förhållande till bebyggelse och landskapet i övrigt. Från 1700-talets början och fram till en bit in på 1900-talet finns från länet kanske femtio kartor inalles över herrgårdsanläggningar (inklusive adliga säterier), vilket gör det möjligt att säga något generellt om hur man följde utvecklingen av stilideal och anpassade den centrala gårdsmiljön efter dessa. I vissa fall finns två kartor från samma herrgård vilket möjliggör en analys kring utvecklingen över tid.

I analysen gjordes ingen fördjupning med avseende vem som ägde herrgårdarna, men det kan allmänt antas att det till stor del var ämbetsmän i statlig tjänst eller militärer underställda kronan eftersom de karterats av kronans lantmätare. Andra gårdar var rena sätesgårdar för adliga familjer.

Herrgårdarna kring sekelskiftet 1700: Inneslutet och uteslutet

Det finns en karta som är tämligen unik i sitt slag bland dessa tidiga avmätningar, nämligen den över Tranås gårds gårdstun från 1682 som har presenterats i två bloggar 12 och 20 oktober 2017. I kartan framträder den rumsliga organisationen av en säterianläggning med corps de logi och ca femton byggnader med olika funktion inom ett större och ett mindre tun som omges av någon sorts mur eller hägnad. Tranås gård var säteri under tidig medeltid, kom senare i Vadstena klosters ägo och återgick till frälset efter Gustav I reduktion. Det finns anledning att tolka bilden som en avritning av en medeltida säterianläggning som så att säga hängt sig kvar till 1600-talets slut. Hägnaden bildar någon sorts klausur omkring byggnaderna som sluter sig inåt mot gårdskorset som stod mitt på den inre gårdsplanen. Den enda byggnad som redovisas utanför klausuren är fataburen, som av praktiska skäl byggdes där risken för skadedjur var mindre än inom den slutna gårdsanläggningen.

Vad som präglar Tranås gård är att de sociala klasserna delar samma rum, samma gårdsplan. De sociala barriärerna upprätthölls säkerligen, men både de människor som hörde till herrskapsfolket och arbetsfolket har haft gemensamma ytor, deras vägar bör ha korsats upprepande gånger under en dag.

De tidiga 1700-tals kartorna som analyserats visar en liknande bild för de karterade herrgårdarna, här representerade med Rosenholm i Lannaskede socken från 1721. Nummer 1 betecknar man- och ladugårdsplanen. Bebyggelsen är precis som för Tranås säteris del infogad i den omgivande murkonstruktion som omger ett tun med hus både för människor av olika social status och olika sysslor, som för boskap eller förvaring av spannmål och foder. Det anges inget om vad man odlade inne på själva gårdsplanen. Trädgårdstomten (2) är däremot belägen ca 150 meter söder om mangårdstomten. Inte heller här anges vad som odlades, men en gissning är att det var just en trädgård, alltså ett område där planterade fruktträd stod. Bättre detaljrikedom finns istället kring den delen av trädgården som var belägen strax norr om mangårdstomten. Nr 10: ”visar tämligen god ängevall uti trädgården”, vilket antyder att trädgårdens gräs och örter slogs som fodermark, men att vissa delar, markerade med 3 på kartan, utgjorde ”Kål- och kryddsängar uti trädgården varomkring kvarteren vinbärsbuskar är satta och några unga träd planterade”.

Var det örterna/kryddplantorna som stor för blomprakten? Kan vi tänka oss parterrer där kryddväxterna var ordnade enligt symmetriska principer? Följde även kål och andra grönsaker och rotfrukter samma symmetriska mönster? Som häck kring växtbäddarna fungerade vinbärsbuskar och kanske var de unga träden planterade som solitärer mitt på långsidorna eller i bäddarnas hörn? En humlegård, nr 4, var belägen i västra delen av trädgården.

Näs i Adelövs socken karterades både år 1700 och 1731. Båda åren redovisas man- och ladugårdstomten som en plan omgiven av hus infogade i en hägnad eller mur. I kartan från 1731 har endast två hus ritats ut, troligen herrskapets hus, men i övrigt får man anta att antalet hus var minst lika många som år 1700 då även överloppsbyggnaderna redovisas. Trädgårdarna 1-2 var verkligen trädgårdar:

1. Trädgårdarne: Norra trädgården är planterad med 169 träd i ordningar, av päron, apel och körsbärsträn som är av tämligen bekväm jordmån och väl hanterat att den när årsväxt är visar sig tämmelig fruktsam.
2. Södre Trädgården är planterad med 125 trän i ordningen av päron, apel och störstedelen körsbärsträn, vilken förmedelst jordmånens obekvämlighet och södra belägenhet är fast ringa att anse, ehuruväl den hanterat bliver, helst därvid dock ingen skötsel fattas, fås då sällan frukt, medan nu på 12 årets tid ingen nytta där av blivit mer än själva gräset.

Symmetriskt ordnade rader av fruktträd således, låt vara att fruktträden i den södra delen av trädgården inte verkar leverera. Det framgår även att marken mellan träden slås och att ”själva gräset” kommit till nytta. Två humlegårdar är belägna inom fruktträdgårdarna, markerade med nummer 3:

”Hömblegårdar 2:n stycken, små, den ena uti norra trädgården är av 5 _76/128 kappars storlek som för några år sedan är uppodlad och kan av sig kasta ½ lispund humle”.

”Dito vid Södre trädgården av 1 _108/128 kappar och storlek ny anlagda, av den så väl som trädgården av ingen importans, förmedelst dess obekvämlighet att den ej synnerligen av sig kastar eller vidare förbättras kan.”

Nummer 4 markerar läget för en liten kålgård.

År 1731 är läger för bebyggelsen det samma som trettio år tidigare. Visserligen betecknas 2 som ”Ladugårdsplatsen” men någon ladugårdsbebyggelse finns inte här.  Kan hända är en utflyttning av ladugårdskomplexet under planering. De många fyrkanterna i renritningen med raka kors är de grindar som lantmätaren ritade ut och som visar var de kritiska punkterna var belägna, dit boskapen inte fick komma ut alternativt in. I den norra trädgården har lantmätaren markerat ut med nummer 3:

”Kål och Kryddgård. Av slät mulljord i trädgården, varuti finns för jordmånens bekvämlighets skull åtskillige slags fruktbärande trän planterade, av päron, apel och körsbär, vilka när de väl omlagas, och god årsväxt infaller lärer giva bärgning.”

Återigen får kål- och kryddgårdarna inom fruktträdgården tolkas som ytor som förutom nyttoaspekten också var till för ögats njutning och möjligen fanns inom dessa tre ytor symmetriskt ordnade arrangemang.

Inom trädgårdarna på Näs fick gräset komma upp till så pass höjd att det lönade sig att slå det till foder. Hur såg man på ängsblommorna kring sekelskiftet 1700? Var de en del av den estetiska trädgårdsupplevelsen redan innan Carl von Linné ”upptäckte” och beskriv blomsterprakten i den hävdade marken? Eller var det den medvetet odlade blomsterprakten som spelade den viktigaste rollen? Att man ville uppnå en effekt antyds av lantmätarens ord om de ordnade träden. Krydd- och kålgårdarnas symmetriska arrangemang i kvarter kan ha haft praktiska lika väl som estetiska orsaker.

1700-talets mitt och slut

Kartorna över Salshult i Stenberga socken 1776 och Gransbo i Säby socken 1754visar hur klausuren börjar öppnas upp eller åtminstone hur man- och ladugårdsplan separeras. Granbo skiljer på A:Manngård, B:Stallgård, C:Ladugård där C var belägen ca 150 meter väster om A som en inkörsport till herrgården om man kom från väster. Den odlade miljön vid gården är ovanligt detaljerad beskriven, men återigen utan att vi får några detaljer vad gäller artnamn eller vad som är till nytta och vad som är odling till nöje. D:Stora trädgården, måste dock tolkas som en medvetet ordnad trädgård, med sina ”dammar” och ”allehanda fruktträn”. E beskrivs som köksträdgården vilket bör motsvara kål- och kryddgårdar i de tidigare analyserade kartorna. F är humlegården medan det för G anges att detta är en Orangeträdgård. Högst troligt är den avlånga byggnaden i norr ett orangeri där känsliga växter av citruskaraktär m m kunde övervintras. Norr om mangården fanns I: ”En liten trädgård hvar finnes några körsbärsträd av ringa värde.” D och I visar återigen att trädgårdarnas främsta roll är att frambära fruktträd.

I Gransbo är klausuren borta och har ersatts med en ny landskaplig ordning där herrgården inte längre centrerar sig inåt mot sitt inneslutna tun utan har öppnat upp sig genom att sprida ut bebyggelsen till zoner med olika funktion: boende, stall och ladugård/foderförvaring.

I Salshult, vars karta är tjugo år yngre, är förändringen på väg, men den symmetriska ordningen i form av en stenmur med en spikrak väg leder inte till corps de logi, utan via vedbacken in mot den slutna mangårdsplanen. Här är klausulen fortfarande mycket tydligt utritad, men nummer 4 visar att ladugårdskomplexet nu bildar en hästskoformad struktur för sig själv strax sydost om mangårdstomten. Nummer 2 betecknar Trädgård, 3 är Vedplats, 5 är Hönsgården med tvenne små dammar och 6 markerar läget för Tobaksland och kålgård. 7 är humlegård. Återigen är intrycket att nyttoaspekten är den viktigaste. Både Gransbo och Salshult ger prov på hur ett symmetriskt landskapstänkande börjar göra sig gällande, inte minst när det gäller tillfartsvägarna som gärna görs raka. I Gransbo finns en siktlinje som helt klart ska uppfattas senast när man ridit genom den östra ladugårdslängan; en siktlinje som sträcker sig genom mangårdsplan och vidare genom trädgården med dammarna.

Östanå föregriper år 1768 det parkideal som kom att bli allt mer förhärskande från 1800-talets början och framåt. Kartan, som är den allra mest detaljerade av samtliga herrgårds/parkkartor från tiden saknar tyvärr kartan textdel, varför de olika delarna av herrgårdsanläggningen inte kan beskrivas närmare än vad som bilden visar.

Sätesgårdens bebyggelse är zonerad och ladugårdskomplexet avskilt beläget i förhållande till huvudbyggnadskomplex och parkanläggning. Infarten från nordväst är en spikrak väg vars axel fortsätter genom trädgården och vidare från det tuktade till det vilda. Besökaren passerar även ett par dammar, troligen fiskdammar för rudor eller annan fisk till herrskapets förtäring. Här finns en intressant detalj: i trädgårdana C1 och B2 finns verkligen träd utritade, troligen är det återigen frågan om fruktträd av olika slag. Träd finns även i form av alléer samt ingående i kvartersavgränsningarna inom den östliga delen av trädgården.  En icke allt för djärv gissning är att de gula kvarteren i sydväst utgör köksträdgård, således kålland och kryddland medan de gröna kvarteren på väg upp mot Corps de Logi kan ha innehållit gröna prydnadsväxter, gärna formklippta. Den del av trädgården som sträcker sig i sydvästlig riktning var sannolikt terrasserad och bestod av en ren prydnadsträdgård. En rodel antyder möjligen förekomsten av en fontän. På södra sidan om prydnadsträdgården fanns gångar med spaljerade pergolor på jämna avstånd. Kartan över Östanå visar en magnifik trädgårdsanläggning, där estetiken låg i symmetrin men där även nyttoträdgården var ett viktigt inslag, dock även denna del inordnad i de ideal som började vinna inträde.

1800-talets början

Rosenholm i Lannaskede socken som karterades 1721 kom återigen att karteras 1811. Flera förändringar hade skett mellan karteringstillfällena, men mest påtagligt är nog att klausuren helt är borta. Corps de Logi ligger indraget i en trädgård (1) som beskrivs som ”Trädgården med sina kvarter, mycket förbättrad och bördig att den utom husbehovet giver betydelig avkastning.” Inga kvarter är utritade i kartan utan trädgården redovisas som en sammanhållen yta endast bruten av 2: Mangård- och byggningstomten där två flyglar flankerar huvudbyggnaden. Ett inslag som återkommer i flera av periodens herrgårdskartor är rundeln. Vägen upp mot Corps de Logi avslutas med en rundel kring en cirkelformad odlingsyta. Kanske kompletterat med någon vattenkonst, men om detta anges inget i kartornas bild eller textdel.

Beskrivningen av nr 4: ”Ladugården, varå nya och väl inrättade hus äro nybyggde”, antyder att nybyggnationer skett ganska nära inpå karteringen. 5: ”Hönsgården, varå befunnos ett väl inrättat hönshus av flera rum för alla sorter samda (?) fjäderkreatur” ska ha förfärdigats av en snickare tillsammans med 6: ”..stallet, vagnsbod och drängflygel med flera småhus befinna, uti gott stånd, uppförde jämte spannmålsboden”. (hönsgården med nummer 5 finns dock inte markerad på kartan). Nummer 7 betecknas som Tobaksland och ängsmarken 12 och 13 går under namnet Trädgårdsbolet. -bol suffixet indikerar var gårdens bästa äng var belägen, ofta i anslutning till inägornas centrala del.

Kvarn- och sågdammarna utesluter möjligheten till raka vägar och siktlinjer med huvudbyggnaden i blickfånget. Däremot leda besökaren från norr genom en rak väg kantad med nyuppförda ekonomibyggnader in mot herrgårdens bostadsdel.

Tranås gård som vi började med hade på 1812 blivit en stolt representatnten för det nya franskinspirerade symmetriska idealet. Rundeln känns igen från Rosenholm, men här är organisationen av huvudbyggnades omgivande miljö minutiöst reglerad. Axeln från väster med tillfartsvägen fortsätter på andra sidan av trädgården och öster ut mot Sommens strand. A- visar ”Manngårdstomten och vidare med gemener: a-Stallgården med husplaner och hönsgård, b-Ladugården med husplaner och gatan, c-Stora Trädgården med husplaner, alleér och gångar m:m:, d-Köksträdgården”.

Här nämns ett par element som antingen funnits med redan tidigare eller som nu börjar bli allt viktigare: allén och gångarna. Köksträdgården gömdes på inget sätt undan utan var en del av den i kvarter reglerade trädgård besökaren möttes av på höger sida på vägen upp mot Corps de Logi. Det finns goda skäl att anta att odlingarna i köksträdgården var ordnade i symmetriska mönster och att kvarteret var omgivet av en låg, tuktad häck. Tranås gård visar trädgården som lustgård. Nyttan finns men har integrerats i en estetiserad ordning samtidigt som den sociala barriären är påtaglig. Tjänstefolket och arbetarnas landskap och sysslor har skilts från herrskapslandskapet. Intressant är uppgiften om en iskällare vid Tranås gård. Den är inte utritad i kartan, men hagen ytterst på udden där Svartån möter Sommen bär namnet Iskällarehagen. Månne herrskap och gäster serverades en sorbet när man slagit sig ner i sommarskuggan efter förevisningen av den ståtliga trädgårdsanläggningen.

Lite kort ska även Bordsjö beröras. Sätesgården i Askeryd socken med medeltida anor och i släkten Bondes ägor från 1400-tal till dags datum. Bordsjö var 1828 ”gamla pengar” och under säteriet fanns och finns en till arealen största fastigheter i Småland. Bordsjö behövde inte skryta och kartbilden visar också hur nyare och äldre strukturer samvarierar. Inte heller vid Bordsjö finns en rak väg upp mot huvudbyggnaden; sjön ligger helt enkelt i vägen. I stället för att rikta om huvudbyggnadens organisation löper infartsvägen parallellt med trädgården och man får göra en sväng vid ladugårdskomplexet innan man leds upp mot huvudbyggnad och flyglar. Besökaren leds av alléträden men måste ändå passera 2 – Västra kålgården innan man kommer in i själva parkanläggningen som beskrivs som 1 – Trädgården med därvarande krydd- och kålland. De utritade kvarteren beskrivs som 3 – Gatkålgården och 4 – Norra kålgården. Trädgården domineras av kvarter som betecknas som kål- och kryddland, alltså odlingsytor för bladgrönsaker, kålväxter, lök och rimligen rotfrukter tillsammans med kvarter för kryddörter av olika slag. En blandning av det gamla nyttoidealet och det nya symmetriska, estetiska.

Sekelskiftet 1900: Fortsatt symmetri eller ”organisk” engelsk park?

Från 1830 och fram till seklets slut upprättas ytterst få kartor över herrgårdar. Herrgårdar som ingår i byar kan skymta förbi i lagaskifteskartorna, men utan att lantmätaren bemödat sig nämnvärt på att rita ut detaljerade parker eller trädgårdsanläggningar. Det är först under seklets sista årtionde och en bit fram på 1900-talet som nya herrgårdskartor upprättas.

År 1896 avmättes Ingsberg utanför Nässjö. Vad vi ser i kartan får närmast betecknas som en engelsk park där det symmetriska idealet halt har gett vika för den ”organiskt” gestaltade parken eller trädgården som den betecknas i kartans text. En del av trädgården består av ”stenbunden sandkulle” andra områden av ”höglänt sandmylla på grusbotten” men om trädskiktet eller medvetet anlagda planteringar finns inga anteckningar. Förekomsten av stenbundna sandkullar visar hur långt från det tämjda, symmetriska idealet man fjärmat sig och det förefaller sannolikt att träd som ursprungligen fanns på platsen, framför allt tall, har kompletterats med planterade lövträd enligt en landskapsplanering av tillsynes spontant tillkomna träddungar och solitärträd. Inga platser för nyttoodlingar har tillgodosetts och kål- eller kryddgårdar saknas helt både inom parken och utanför. Åt norr finns dock en symmetriskt anlagd mossodling. Är symmetrin här styrd av funktionella överväganden eller speglas här en kombination av funktion och estetiska överväganden? Inom ytan som betecknas med 5 anges att en ”vattenbehållare” finns. Formuleringen ger snarare association en damm för vattning av trädgården än t. ex ruddamm.

Kartan över Ingsberg eller Ingesberg är intressant och inför föreliggande analys har inga likande park/trädgårdsanläggningar framkommit i kartorna.

Kartan över Åsens gård i Sandseryds socken från 1912 återges utan renritning eftersom kartan i sig är glasklar i alla detaljer. Egentligen är utformningen tämligen klassisk med siktlinjen, rundeln och det symmetriskt planerade landskapet. Hur länge området sett ut som kartan visar kan inte avgöras, då Åsen saknar äldre kartor. Åsen griper tillbaka till det tidiga 1800-talets kartor i det att trädgårdslanden fortfarande fanns, både 2, 5, 8 samt 12-14 betecknas som trädgårdsland vilket indikerar odling av nyttoväxter på dessa ytor belägna mellan huvudbyggnaden och ladugårdskomplexet. Nr 6 betecknas enbart som trädgård, men läget intill de övriga trädgårdslanden gör troligen att även denna yta bör tolkas som nyttoträdgård. Inga kvarter är utritade och möjligen ska området mer ses som en traditionell köksträdgård men av avsevärd storlek. Det är sannolikt att Åsen gård producerade för avsalu i staden såsom andra herrgårdar kring staden.

Samtidigt som ordnandet av landskapet griper tillbaka är det något som inte stämmer, nämligen att gårdsplanen och gångarna tillsynes finns bakom Corps del Logi. Den raka tillfartsvägen från nordnordöst viker av vid ladugårdstomten och bryter siktlinjen. Tydligen fanns ingen öppning i ladugårdskomplexet att passera igenom utan man måste ta sig runt om. Mycket tyder på att Åsens park- och trädgårdslandskap istället riktar sig mot vägen i söder, och att den tillfart som mer och mer används är vägen som markeras med nummer 11: ”Väg från landsvägen till tomterna”.

Ytorna 3 och 4 ger kanske mer associationer till en engelsk park och betecknas som ”park med större träd”.  Avloppsdammen 7 och upplagsplatsen 9 visar funktionsytor där framför allt 9 är belägen utanför besökaren omedelbara blickfång.

1 betecknar helt enkelt Gårdsplan med gångar. Troligen ska man tolka detta som en blandning av gräs och grus, kanske med ett antal formklippta träd, men knappast med en överdådig utsmyckning.

Sammanfattande kommentar

Förvånansvärt många kartor finns över länets herrgårdar och säterier. En systematisk sammanställning och analys vore önskvärt för att ytterligare analysera hur högreståndsmiljöerna såg ut vid olika tider. Den preliminära analysen visar vissa trender, t.ex. utvecklingen från slutna rum till öppna miljöer, från oregelbundet till symmetriskt samt hur trädgårdarna går från att vara just trädgårdar till att bli mer parkliknande med gräsmattor, grus och blomarrangemang.

De olika lantmätarnas noggrannhet när det gäller att beskriva trädgårdar och odlingar vid herrgårdarna varierar avsevärt; somliga beskriver olika funktion inom anläggningarna, medan andra är mer översiktliga. Ibland har parterrer och odlingsytor för kål- och kryddgårdar ritas ut, ibland redovisas endast en större yta som ”trädgård”.  Gemensamt är att inga lantmätare i detalj går in på vad som växte eller hur själva odlingsbäddarna var organiserade. Inte heller beskrivs trädgårdarnas skulpturer, vattenkonst, formklippning, häckar eller andra detaljer som är av intresse för oss. Detta var saker som kunde variera från år till år såsom växtslag och utsmyckning och var inte relevant information vid upprättandet av kartan vars främsta roll var att fungera som ett juridisk dokument.

Icke desto mindre finns exempel på att lantmätaren kunde förundras över en enastående parkanläggning och kartera den i detalj, såsom kartan över Östanå i Gränna socken från 1768 visar. Avbildningen av trädgårdsanläggningen är dock unik bland de analyserade kartorna i sin detaljrikedom. Det är verkligen synd att textdelen till kartan saknas. I det analyserade materialet framstår Östanå som en tidig representant i länet för en fullt genomförd symmetriskt ordnad trädgård efter franskt snitt.

Analyserade kartor:

06-trs-9, Tranås säteri, 1682
E1-38:1 Näs i Adelöv 1700
E70-12:1 Rosenholm eller Horseryd, Lannaskede 1721
E1-38:3 Näs i Adelöv 1731
E110-38:1 Gransbo i Säby socken 1754
E42-103-1 Östanå, Gränna socken 1768
06-ste-5 Salshult, Stenberga socken 1776
06-lan-11 Rosenholm eller Horseryd 1811
06-trs-11, Tranås säteri 1812.
06-asy-43, Bordsjö säteri, Askeryd socken 1828
06-näj-104 Ingsberg, Nässjö 1896
06-nhj-55, Åsen, Hedenstorp och Dylycke, Sanseryd socken 1912