Madagravfältet

Redan år 1690 skriver prästen Ericus Styrenius i Säby socken om gravarna vid Mada: ”Wedh Mada uti deras gärde äro twå styckn stora steen Kummel, den eene ähr trekantig, den andra rund…”. Vissa av gravarna har med andra ord varit kända under lång tid och nämns också i annan historisk litteratur.

Gravfältet består av 14 fornlämningar: ett kvadratiskt röse, en rund stensättning, stenkretsar, treuddar, domarringar och en rest sten. I den största treudden, som har drygt 20 meter långa insvängda sidor, finns också ändstenar och en mittsten. Den typen av gravar som finns här dateras vanligen till romersk järnålder och folkvandringstid, ca 0-550 e.Kr.

Intill gravfältet finns ett flertal klumpstenar som troligen också hör till gravar. Landsantikvarie Egil Lönnberg skrev på 1940-talet om dessa stenar som han trodde hade hört till en gravtyp som i dag benämns järnåldersdös; tre stenar är ställda intill varandra och en fjärde är lagd ovanpå. Denna gravkonstruktion kallas ibland för uppallad sten eller liggande höna.

Lönnberg var också med när man under tidigt 1940-tal restaurerade gravfältet vid Mada. Under det arbetet och vid en av stenkretsarna fann man ett brandlager med en krossad lerurna fylld av aska och brända ben. I brandlagret låg också en liten eneggad järnkniv. Knivar är ett vanligt fynd vid undersökningar av gravar från den här tidsperioden.

Omkring 100 meter norr om gravfältet har en källa legat som kallades för Midsommarkällan. Den var en gång stensatt, men har med åren förstörts. Det har berättats att man under mitten av 1800-talet samlades vid källan första söndagen efter midsommardagen, enligt gammal tradition. Man klädde då källan med blommor och grönt och dansade på vägen intill. Hur gammal den här traditionen är vet vi inte, men intressant är att intill ett liknande gravfält i Fagertofta norr om Nässjö finns också en källa med namnet Midsommarkällan.

Ladda ner texten i pdf-format på svenska
Madagravfältet (pdf 2 MB, nytt fönster) >

Ladda ner texten i pdf-format på engelska
Madagravfältet (pdf 2 MB, nytt fönster) >