Ringröset i Röshult

På en moränrygg cirka 5 kilometer söder om Taberg ligger Röshults by. En bit in i skogen söder om byn ligger Sveriges största ringröse. Det består av 5-7 meter bred stenvall. Vallen är cirkelformad och 35 meter i diameter. I den nordöstra delen finns en 1 meter djup försänkning i vallen som skulle kunna betraktas som någon sorts ingång. Enligt arkivuppgifter skall arkeologen Carl Wibling sommaren 1909 ha gjort en undersökning av delar av ringröset. Man lär då ha hittat en ”kista” eller ett ”altare” i mitten. Det finns inga uppgifter om några fynd.

Ringrösen är en ovanlig fornlämning. I Jönköpings län finns bara ett fåtal registrerade, bland annat två i Ekeryd, ca 3 kilometer söder om Röshult. Ringröset uppfördes förmodligen under den äldre delen av bronsåldern och är troligtvis en gravmarkering, men eftersom inga ringrösen är undersökta är kunskapen om dem begränsad. En alternativ förklaring är att det rör sig om någon slags kultplats där cirkelformen är central, kanske som en symbol för en portal mellan livet och döden eller till en annan värld.

Intill ringröset finns också flera domarringar varav den största är 12 meter i diameter och består av nio klumpstenar. Domarringar är gravar och det rör sig i de allra flesta fall om kremationsbegravningar. Resterna från bålet samlades ihop och lades i en grop i eller i anslutning till graven. Sannolikt finns det fler gravar på platsen. Det är vanligt med låga ofyllda stensättningar på dessa gravfält, men den typen av gravar syns sällan ovan grästorven.t

Gravfält med domarringar kan dateras till mellersta järnålder, cirka vår tideräknings början till 500-talet. Förmodligen har järnåldersbönderna i Röshult önskat knyta an till det betydligt äldre ringröset.

Ladda ner texten i pdf-format på svenska

RINGRÖSET I RÖSHULT, pdf 1 MB