Lustigkulle

Lustigkulle är en av flera stora gravhögar från äldre brons- ålder (1800-1000 f.Kr) som funnits runt Jönköping. Tre av dem finns kvar idag: Lustigkulle i stadsdelen Liljeholmen, Domarkullen på Gräshagen och Dödskallehöjden vid Råslätt. Gravhögarna vittnar om en rik bronsåldersbygd med kopplingar till bland annat Visingsö.

Gravhögen är idag 30 meter i diameter, ca 4 meter hög och har ett plant krön. Den ligger i ett grönområde vid Liljeholmsparken omgiven av sentida bebyggelse. Topografiskt ligger den på en avsats vid foten av en sluttning ner mot Vättern. På sin tid var detta ett monumentalt läge, eftersom landskapet såg annorlunda ut – nedanför högen fanns sankmarker som sträckte sig till Rocksjön, vilka också hade förbindelse med Vättern. Högens läge i ett flackt och troligtvis öppet landskap med sjöar runtomkring gjorde den synlig vida omkring.

Högen undersöktes delvis av hembygdsvårdaren och fornminnesföreningens grundare Algot Friberg 1892. Av anteckningarna framgår att högen då var 21 meter i diameter, ca 3 meter hög och uppbyggd av sand. Sanden, ursprungligen sannolikt sandiga torvor, täckte ett litet kärnröse i högens mitt. Det påträffades inga fynd men i botten låg brända ben och en mörkfärgning ”sotad efter eld”. Friberg undersökte visserligen inte hela högen och det är osäkert om han kom till dess botten. Dessa fakta och läget i terrängen gör en datering till bronsåldern mest trolig.

Genom tiderna har gravhögen använts på många olika sätt. På 1600-talet sägs den ha varit avrättningsplats. På 1800-talet planades ytan av och ett lusthus byggdes. Då fick högen namnet Lusthuskullen, som sedan blev Lustigkulle. Under lusthuset grävdes också en vinkällare. På 1900-talet påfördes ny jord, högen blev större och därmed en ännu bättre kälkbacke.

Ladda ner texten i pdf-format på svenska
Lustigkulle (pdf 2 MB, nytt fönster) >

Ladda ner texten i pdf-format på engelska
Lustigkulle (pdf 1 MB, nytt fönster) >