John & Esther

John och Esther träffas under tiden på Konstakademien, där de är studiekamrater. De är goda vänner och det dröjer en tid innan deras vänskap blommar ut i förälskelse. Esther är en ambitiös elev som har alla förutsättningar att bli en framstående konstnär. Men liksom många andra kvinnor vid denna tid väljer hon äktenskap och familj före karriär och egna ambitioner. Enligt den rådande tidsandan är den konstnärliga utbildningen en passande sysselsättning för unga flickor – tills de gifter sig förstås.

Brevväxling

De är ifrån varandra under långa perioder, men då inleds istället en intensiv brevväxling. Idag kan vi följa deras förhållande genom de bevarade breven, som tyder på en öppen och intim relation. De delar allt med varandra; sina innersta tankar, drömmar och ambitioner, tvivel och osäkerhet.

Till en början är det John som är motvillig till att binda sig när han ännu är en ung och oetablerad konstnär. Esther däremot drömmer om man, barn och familjelycka. När bröllopet närmar sig är det plötsligt Esther som verkar osäker och tvekar en aning. John däremot har hunnit bli uppslukad av sin dröm om det ideala konstnärshemmet, där Esther givetvis ingår som den trofasta hustrun.

”Jag vill inte vara lessen nu, nu då vi skapa vårt lilla bo./…/ Håller du inte av mig så som jag vill och som jag fordrar av min hustru?/../ Esther ? jag vill bli konstnär. Jag vill att du ska vara min hustru och jag vill bli lycklig.” (brev till Esther 30/10 ?06):

I breven finns ibland också en mörkare ton. John är en kärleksfull make, men han har samtidigt en krävande och kontrollerande sida: ”Jag har satt dig så högt Esther. Och där uppe vill jag ha dej. Jag blir ledsen när jag ser svaga om också mänskliga drag hos dej.” (brev till Esther, Västra Jära ca 1905) I den vackra målningen ”Sagoprinsessan” från 1905 har Bauer målat Esther, klädd i vitt och med en röd mantel. Hon symboliserar något rent och oskuldsfullt. Esther, upphöjd och ouppnåelig, står på en klipphäll och blickar bort mot en fjärran horisont.

Villa Björkudden

På våren 1908 reser de till Italien tillsammans. Det nygifta paret stannar utomlands i nästan två år. När de återvänder från Italien hittar de Villa Björkudden vid sjön Bunn, strax utanför Gränna. Huset blir under flera år deras fasta punkt. De köper huset 1914. Året därpå föds deras son, Bengt (som alltid kallas ”Putte”).

Förhållandet mellan makarna har börjat knaka i fogarna. Det verkar som om de båda inser att deras äktenskap är i fara och separationen tycks vara ett faktum.

”Vi ha säkert lättare att komma till klarhet med hvarandra skriftligt än muntligt. En del af hvad du skrifvit tycker jag också är riktigt. Först och främst. Vi kunna aldrig likas att vi inte längre lefva tillsammans insåg jag klarast i somras ? men jag var inte stark nog att orda i saken. För Puttes skull har jag dragit mej i det längsta för en riktig skilsmässa. Nu tror jag att vi alla 3 i längden må bäst af en sådan. Den kan inte kallas förhastad…” (brev till Esther 1918)

Olyckan

I november 1918 är familjen Bauer på väg till ett nybyggt hus i Stockholm. Kanalbåten Per Brahe förliser och hela familjen, liksom båtens besättning och övriga passagerare, drunknar i Vätterns mörka vatten.