John och Esthers resa till Italien

De åker först genom Tyskland och John får tillfälle att återse flera av de platser, inte minst den medeltida staden Rothenburg, som han besökte fem år tidigare tillsammans med sin pappa.

Vistelsen i Florens

I Italien bor de mitt i den enastående staden Florens. John är helt överväldigad av den klassiska konsten: ”Huvudet är fullt av änglar, madonnor och glorior”. Däremot låter han sig inte alls imponeras av den moderna konsten.

De spenderar hela dagar på museer där medeltidens och renässansens mästerverk gör ett oförglömligt intryck på den unge konstnären. Det är först och främst antika skulpturer, medeltida mosaiker och måleriet från ungrenässansen som intresserar honom.

”Så det gamla 13-hundratalsmåleriet! Jag har helt enkelt aldrig förr sett något så vackert. Där har jag sannerligen att lära. Trots sin primitiva, stiliserade enkelhet är det förundransvärt vilken karakteristik de kunna inlägga i sina figurer. Deras tavlor verka som smycken. Det har aldrig varit deras mening att måla den realistiska verkligheten. De ha grävt i en helt annan skönhetsvärld./…/ Jag märker numera allt tydligare, att det är av de äldsta och mest primitiva konstnärerna man har att lära sig till konstnär.”
(Brev från Italien, 10/6 1908)

John och Esther reser vidare mot Siena och sedan till den medeltida staden Volterra. De vistas här under en längre tid och John målar bl.a. ett intagande självporträtt. Han har en bredbrättad stråhatt, pipa i mungipan och hans nyfikna, lite ängsliga blick riktas rakt mot betraktaren.

Det är en lycklig och spännande tid för det unga konstnärsparet.

”Nästan hvarje afton fara vi ut till någon av småbyarna utanför Florens. Dessa färder om kvällarna medan luften svalnat voro härliga. Småbyarna äro Italiens i sin prydo. Det skulle ta för mycket papper och krafter att söka beskrifva något sådant. Små trefliga tavernor med godt vin och dålig mat. Klockringning, vaxljus och processioner. Så när mörkret faller kommer dessa otaliga eldflugor som blixtrar i dunklet under oliverna likt stjärnor som tändas och släckas. Vi har haft kvällar så fullödiga att de inte kunna glömmas.”
(10/6 1908)