Med uppgift att smutsa ner

Patina är ett begrepp som förmedlar tidens gång.Ordet beskriver ett föremåls eller en byggnads skick och som dess upplevelse av långvarig användning, handens nötning. Ibland måste dock vissa material bytas och alla års spår av slitage och bruk går förlorat. Mariannelunds Gjuteri och Mekaniska verkstad, ”Julles” kallat i folkmun är sedan 2003 byggnadsminne och ägs och drivs av hembygdsföreningen på orten. Anläggningen innehåller förutom mekanisk verkstad och gjuteri även en snickeriverkstad och en smedja. Byggnadsvårdarbeten har genomförts under åren och alltid med tanken ”hur skulle Julle ha gjort”, det villl säga att försöka vidmakthålla det förhållningssätt som rådde när anläggningen var i drift.

År 2009 upptäcktes dock ett angrepp av hussvamp i den mekaniska verkstadens golv och stora delar av det gamla verkstadsgolvet fick bytas. Det nya golvet utfördes som det gamla vad gäller material och virkesdimensioner, men spåren av verksamheten, smuts, slitage och oljespill var förlorade.

Maskinerna körs ibland, men det är inte längre någon kontinuerlig drift vilket gör att den naturlig nedsmutsningen behövde en hjälpande hand. För att det nylagda golvet inte ska vara så iögonfallande provade vi härom dagen att patinera golvet. Med hjälp av en långborste, sot från smedjan, sand från gjuteriet och lite vatten började nedsmutsningsarbetet. Vid maskinerna där oljespill har bundit smutsen nyttjades sot och däremellan kom gjutsanden till pass. Provytorna blev till belåtenhet, så nästa gång du besöker Julles tänker du förhoppningsvis inte på golvet, utan det är så naturligt smutsigt som det ska vara.

Britt-Marie Börjesgård