Laths och pitprops

Jag har tidigare skrivit om obekant ord som kan vara svåra att förstå och härleda.

I hembygdslitteratur stötte jag på under punkten sågverksindustri begreppet ?latz?. Av sammanhanget kunde man utläsa att det var något man spantade ut av spill från sågverken. Men det var svårt att begripa vad det var för en produkt.

När det inte går att söka i skriftliga källor får man fråga vänner med specialområden, teknik- och industrihistorikern Bengt Spade gav förklaringen:

”Författaren har med största sannolikhet menat laths som kommer från
engelskan där det betyder ribba eller latta (en latta stagar upp ett segel). Laths var tidigare en obemärkt men ganska viktig svensk exportvara och var 1,2 ? 2.4 meter (jämna fot som alltid i trävarubranschen!) långa ribbor av fur eller gran med låg kvalitet. På äldre hamnbilder kan man se hur lathsen lastades ombord på fartygen i stora buntar. Lathsen användes framför allt till emballage men också som underlag vid putsning och rappning av byggnader med trästomme. Ibland stavades det lats.”

Lathsen var tillsammans med pitprops, gruvstöttor, oförädlade men viktiga exportvaror under 1800-talet slut och in i mitten på 1900-tal, särskilt till England. Gruvstöttorna brukades i de engelska kolgruvorna. Laths, var restprodukterna vid sågverken som togs tillvara.

Men varför har jag ägnat mig åt träribbor och gruvstöttor? Jag har på uppdrag av Habo kommun precis avslutat en förstudie kring innehållet i ett tänkt eventuellt framtida industrimuseum. När man får möjlighet att gå in i ett nytt ämne öppnar sig nya världar och nya spännande samband visar sig. Under 1800-talets andra hälft var sågverksrörelsen en viktig näring framförallt på Hökensås i kommunens skogrika delar i väster.