Industrihistoria och miljövård i Dunkehallaravinen

Dunkehallaravinen i Jönköping brukar beskrivas som Jönköpingsindustrins vagga.
Från Dalvikshöjden till Vätterns nivå faller Dunkeahallaån drygt 90 meter, och här finns ett 15-tal strömfall som alltsedan medeltiden har utnyttjats för kvarnar och andra vattendrivna verk. Centralt i dalen ligger Storkvarn och den herrgårdslika fastigheten Jakobsdal, där dramatiska händelser utspelade sig i samband med det så kallade Brödupproret år 1855.

Dunkehallaravinen är också ett värdefullt grönt stråk i staden ett kulturpåverkat landskap, där natur- och kulturvärden strålar samman. Här finns stora mäktiga lövträd och förvildade kulturväxter, från de trädgårdsanläggningar som tidigare funnits i dalen Vid vattendraget vistas strömstare och forsärla och själv har jag till och med iakttagit en kungsfiskare där. Tyvärr är delar av ravinen idag väldigt förbuskade och vandringsledens informationsskyltar förfallna.

Reklamdekal för Alfr. Carlssons Enkas tallbarrsoljefabrik

Den industriella verksamheten i Dunkehalla blomstrade ända fram till mitten av 1900-talet, och vissa verksamheter levde kvar ännu längre. Här har funnits fabriker som ägnat sig åt tillverkning av husgeråd i Brittaniametall, galvanisering, gelbgjuteri, vaddfabrikation, tallbarrsolja och tjärdrevstillverkning. Vad som inte syns för blotta ögat är dock, att giftiga rester från industrierna kan finnas lagrade i marken. Ett exempel är fastigheten Fredriksdal. Under många årtionden, från 1870-talet och långt in på 1900-talet, fanns här en omfattande industriverksamhet. Här skedde framställning av benmjöl, som utgjorde ett viktigt gödningsämne inom jordbruket. Ägaren fabrikör Viktor Lindström drev också ett anrikningsverk för utvinning av mangan ur brunsten, som bröts i Spexeryd söder om Jönköping. Antimon, glaspulver och kimrök var andra ämnen som bearbetades och bereddes i anläggningarna vid Fredriksdal, för användning inom bland annat tändsticksindustrin.

Länsmuseets dokumentation och industrihistoriska forskning om Dunkehallaområdet har i dagarna kommit till oväntad nytta för miljövårdande myndigheter. Länsstyrelsen bedriver i hela länet en omfattande inventering och riskklassning av nedlagda verksamheter, främst industrier, som kan ha medfört föroreningar och negativ miljöpåverkan. Inventeringen är ett led i länsstyrelsens arbete med miljökvalitetsmålet Giftfri miljö, ett av de 16 nationella miljökvalitetsmål som har beslutats av Sveriges riksdag. Ett av de aktuella undersökningsområdena är just Dunkehallaravinen, och häromveckan kunde jag guida länsstyrelsen inventerare i dalgången för lokalisering av äldre industrilägen. Inventerarna har även funnit värdefull information om delvis mycket giftiga kemikalier som användes i fabrikör Lindströms tillverkningsprocesser i arkivhandlingar från företaget, vilka ingår i länsmuseets samlingar. Att industrihistorisk dokumentation och kulturarv i arkiv och museer kan komma till nytta i samhällsplaneringen är helt i linje med länsmuseets strävan efter samtidsrelevans!

Mer information om länsstyrelsen arbete med inventering av förorenade områden. http://www.lansstyrelsen.se/jonkoping/Sv/miljo-och-klimat/verksamheter-med-miljopaverkan/fororenade-omraden/Pages/Inventering_och_riskklassning_av_nedlagda_verksamheter.aspx

Mer att läsa om Dunkehallaravinen i boken Jönköpingspromenader av Agneta Åsgrim Berlin Jönköpings läns museum 1994 och i artikeln Industrier längs Dunkehallaån under 1900-talet av Claes Karlsson i Gudmundsgillets årsbok 2012.

Agneta Åsgrim Berlin

Dämme av betong vid det så kallade Stampafallet i Dunkehallaån nedanför Prostkvarnsgatan